För en tid sedan läste jag en artikel om professor Jan Gulliksen som anser att man ska släppa barnen fria framför skärmen. Detta för att man som vuxen inte ska begränsa eller hämma barns utveckling av sociala medier eller internet. Vuxenvärldens oförstående och ovilja till att följa med i framtidens användning av dessa verktyg ska inte färgas på våra barn, menar han. Gulliksen hävdar också att barn inte alls riskerar att bli asociala av för mycket skärmtid, utan att det snarare är tvärtom. Det är ett enkelt sätt att få en ökad vänskapskrets band annat genom olika chattar eller skype. Själv känner jag mig ganska splittrad kring hans resonemang då jag till viss del kan hålla med honom och till viss del kan bli förfasad kring hur han tänker.
Självklart är internet och digitala medier en stor port för utveckling och kunskap. Vuxenvärlden behöver definitivt tänka om för att vi inte ska fastna i gamla mönster om hur kunskap ska läras in. Telefoner, surfplattor och datorer är stora hjälpmedel för många barn och ungdomar som har svårt med inlärning och det öppnar också upp till en extremt stor kunskapsbank som inte böcker kan ge oss på samma sätt. Att strypa den möjligheten genom att ta ifrån barn och ungdomar sina tekniska tillhörigheter samtidigt som skolan inte ska svara upp för den nya tekniken är förödande för utvecklingen. Här är jag absolut med fullt ut i resonemanget.
Det jag inte håller med om och också kan fasa för är tanken att barn ska ha fri skärmtid. Gulliksen menar på att om man släpper skärmtiden fri så kommer barnet själv att sätta sina gränser då barn generellt sätt inte vill sitta framför en skärm hela dagarna. Det finns heller ingenting som pekar på att spelberoende är en ökad risk med ökad skärmtid. Det sistnämnda har han förvisso en poäng i, men jag vill menar på att det finns en risk att släppa skärmtiden fri och låta barnen själv sätta sina gränser. Det finns också risker i att låta barn spela eller vara ute på digitala medier utan att man för en dialog med barnet Det är inte barnets uppgift att sätta gränserna, utan vuxenvärldens. Släpper vi den helt fri så riskerar vi att hamna i en okontrollerad situation där barnen tillåts göra vad de vill utan att ha en aning om konsekvenserna.
Bättre är att vuxenvärlden tillsammans med barnet sätter sina gränser utifrån det behov som finns och i samband med detta ha en dialog om risker och konsekvenser. Självklart ska barn få ha en frihet och själva få utvecklas utan allt för mycket begränsningar, men det behöver också finnas tydliga regler för att det inte ska gå över styr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar