Bara en gång till (Del 15)

Det var sällan som hennes vänner kom och besökte henne i den nya staden och då hade hon ändå bott där i några år nu. Därför var det extra roligt när hon väl fick besök av en gammal barndomskamrat. De hade bokat upp och planerat för helgen sedan en tid tillbaka och när helgen kom var hon så upprymd av glädje att hon knappt visste vart hon skulle ta vägen. Det fanns inte ett enda bekymmer i hennes liv just där och då.

Hennes vän visste varför de inte bodde tillsammans längre och hon var noga med att försäkra henne om att det bara var tillfälligt. Planen för helgen var att äta middag tillsammans i deras gemensamma lägenhet och sedan gå ut och festa tillsammans. Han hade även bjudit med en kompis till sig. Fastän hon och han knappt träffat varandra sedan hon flyttat till sin egna lägenheten så lyckades de ändå leva upp till synen att de var det perfekta paret och han var den perfekta sambon. Det var märkligt hur duktiga de blivit på att spela teater för hela sin omgivning.

Kvällen var fantastiskt och dagen som följde fick hon tid ensam med sin vän och även om det var jobbigt så lyckades hon ändå öppna dörren lite, lite på glänt för hur det egentligen var, men hon fortsatte samtidigt att försäkra sin vän om att det snart skulle bli bra mellan dem igen. Snart skulle hon vara tillbaka i deras gemensamma lägenhet. Det var så svårt för henne att erkänna att det inte alls var bra mellan dem och att hon mest av allt bara ville flytta hem. Om det var någon som skulle förstå hennes smärta så var det just den vän hon hade mitt framför sig nu, ändå tog det emot. Hon ville inte behöva känna sig misslyckad så hon viftade bort det som gjorde så ont i henne.

När helgen var över och hennes vän hade åkt hem landade all hennes smärta utanpå hennes kropp och det fanns inget som helst stopp för hennes tårar. Hon hatade sitt liv, hur det hade blivit. Hon hatade sin lägenhet och allt vad den symboliserade. Hon hatade hans spelande och hans sätt att lägga över all skuld på henne. Över allt annat så hatade hon den som hon blivit, den fega människa som inte vågade säga ifrån och inte vågade stå upp för sig själv. Någon som levde för någon annan och nu när hon blivit så tom så visste hon inte ens om hon skulle orka förändra någonting alls.

Tårarna forsade ner för hennes kinder och när de väl var slut och hon bara legat i sin säng och tittat rakt ut mot ingenting i några dagar bestämde hon sig att verkligen försöka igen. Hon orkade inte längre vara arg och besviken på allt som har varit. Någonstans försökte hon intala sig att deras situation inte skulle bli bättre av att de båda var ambivalenta kring den. Hennes önskan hade varit att han skulle ta kontakt och säga att han saknade henne, men eftersom det inte verkade ske så valde hon att själv ta kontakt med honom. De bestämde att de skulle träffas för en middag hemma hos henne. Både dag och tid sattes då han hade lite annat planerat, fotbollsmatch och fest med någon polare. Det hade aldrig hänt förut, men hon valde att inte kommentera det utan istället vara glad för att han gjorde annat än att spela poker.

Dagen kom och hon hade planerat dagen väl. De skulle äta en trerättersmiddag tillsammans och hon var noga med att välja det som hon visste att han tyckte om. Hon fixade till sig själv och satte på sig sitt vackraste leende och öppnade dörren när han ringde på. Han hade med sig en ros och gav henne en djup kyss, precis så där fantastisk som hon minns dem de där första gångerna de kysstes. Känslan gjorde henne varm i hela kroppen och hon kom på sig själv med att rodna. Rosen satte hon i en vas på bordet och de åt tillsammans med tända ljus och musik i bakgrunden. De skrattade och log. För första gången på mycket länge hade de normala samtal som inte handlade om deras problem.

Efter maten satte de sig i vardagsrummet och de började prata om det som tagit emot, deras relation. De pratade lugnt om vad som var viktigt för dem själva och i deras relation. Han låg i hennes soffa och talade lugnt och hon satt på en pall precis bredvid. Det var så länge sedan de hade pratat med varandra på det här sättet att hon undrade om det någonsin hade hänt förut. För första gången lyssnade de på varandra, de tog in och ställde frågor. De till och med pratade om framtiden, deras framtid och hur de skulle bli när de valde att flytta ihop igen. Han flyttade in i soffan och markerade för henne att han ville ha henne bredvid sig. Långsamt lade hon sig i soffan hos honom med ett bultande hjärta. Han omfamnade hennes kropp och kramade henne länge. De två tillsammans, enade till ett. Hans kropp så nära hennes. Länge låg de bara så helt tysta. När han släppte hennes såg hon att han hade tårar i ögonen. Jag älskar dig så mycket, sa han med darrande röst.

En dag i taget

2001 gjordes en serie som berör en hel del ämnen som kan vara svåra att prata om, däribland spelproblem. Varje del i serien har ett eget tema, det vill säga berör ett av ämnena. De är ganska enkelt gjorda och berör inte ämnet på djupet, men de är å andra sidan framtagna för att belysa sjukdomar som idag är väldigt dolda. Dessutom är de medverkande en blandning av skådespelare och yrkesutövare, vilket märks.

Trots sin enkelhet så är den ändå helt okej då den fyller sin funktion. Den skildrar hur det kan vara att hamna i ett spelmissbruk och att det finns en väg tillbaka till en spelfritt liv, samt vad det kan finnas för hjälp att få. Gillar även att de valt en kvinna som spelberoende istället för en man.

Hela serien finns på svt:s öppna arkiv och för att komma till själva delen så klickar man på länken här: En dag i taget - Spelberoende

Rådgivning hos kyrkan

Visste du att man kan gå till kyrkan för att få rådgivning?

Jo, så är det. Det finns rådgivning både för par eller som enskild individ och avgiften är subventionerad, vilket innebär att kostnaden är lägre eller helt gratis. Detta är helt beroende på vart man bor, men det går enkelt att fråga om när man kontaktar dem.

För många kan det nog kännas konstigt att gå till kyrkan för att få hjälp, men faktum är att det inte ligger något religiöst alls bakom rådgivningen man får där. Det handlar inte om att blanda in Gud eller någon som helt livsåskådning. Det är legitimerade psykoterapeuter, psykologer eller beteendevetare som man pratar med och dessa är vanligtvis anställda av landstinget. Man kan självfallet även välja att gå till en diakon eller diakonissa, som arbetar i församlingen, om man hellre vill det.

Samtalen omfattar ett visst antal och personen man pratar med omfattas av sekretess. Det först heller inga journaler och man kan välja att vara anonym när man går dit för att prata, vilket är den stora skillnaden mot den traditionella vården. Något som jag personligen kan tycka är väldigt bra. Det är inte alltid som man vill att det som sägs ska hamna på ett papper. Speciellt inte om man är rädd eller känner sig obekväm kring sin situation.

Skulle du vilja prata med någon inom svenska kyrkan för rådgivning så klicka här så kommer du rätt på deras hemsida på en gång.

Bara en gång till (Del 14)

Hon satt i väntrummet och det kändes som hela hennes mage skulle vändas ut och in. Tänk om hon inte var redo för det här? En psykolog. Det kändes så kraftfullt, som hon var så trasig inombords att det krävdes ordentliga saker för att fixa till henne. Hon hade i alla fall lovat sig själv att inte gråta. Ett bra första intryck var viktigt och det innefattade inte tårar. Vad hennes mage kände kunde hon däremot inte göra så mycket åt och till slut blev hon till och med tvungen att gå till en toalett och spy.

När hennes namn ropades upp ställde hon sig upp med ett leende och gick med den kvinna som kom för att hämta henne. Hon var välklädd, vackert sminkad och framför allt så såg hon ut att vara jordnära med sitt varma leende, inte alls som hon hade föreställt att en psykolog på ett sjukhus skulle se ut. Hon visste inte riktigt vad hon hade väntat sig istället, men det var absolut inte den person som nu satt framför henne och ögnade igenom remissen som skrivits. Kvinnan tittade på henne igen, log sitt varma leende och berättade syftet med deras möten. De skulle vara på hennes villkor och kvinnan framför henne lovade att hon absolut inte skulle välja att prata om något som hon inte ville. Det fick henne att slappna av och falla i gråt. Fan, tänkte hon för sig själv och utåt bad hon om ursäkt. Kvinnan räckte henne en näsduk och sa med lugn röst att det var okej. "Jag brukar ha den här effekten på människor. Det är en del av mitt yrke." Hon tittade förvånat upp på kvinnan som fortfarande log. Kvinnans kommentar fick henne att skratta till mellan snyftningarna. Det här kändes bra. Hon var bra.

Inte en enda gång under deras samtal hade de pratat om honom. Hon ville inte för hon skämdes så mycket över hela situationen och hon var rädd att kvinnan skulle fråga varför hon fortfarande var kvar hos honom. På den frågan skulle hon inte ha något svar mer än att hon innerst inne älskade honom och hennes tro på att det någon gång skulle bli bra igen. Helt ärligt var hon inte säker på om det var skäl som var bra nog. Efter deras samtal åkte hon hem till sin egna lägenhet och lade sig i sängen och sov. Hela mötet hade varit en kraftansträngning, men hon var trots det nöjd med att få prata med någon som inte visste om någonting om hennes eller deras situation. Senare på kvällen ringde han till henne och frågade hur det hade gått. Hon svarade med eftertanke eftersom hon inte visste om han frågade för att han faktiskt brydde sig eller om det var för att kontrollera att hon inte sagt något som inte var okej.

Hennes nya lägenhet var en tom och kall plats. Väldigt få saker hon hade var hennes egna, vilket i sig gjorde att det inte kändes som hennes hem. Förutom det så hatade hon den. Den var liten och det luktade konstigt ungefär som på ett sjukhus. Med andra ord kände hon sig mer som en patient än som någon som flyttat till en egen lägenhet för att få ro. Det här var ingen plats att få ro på och om hon trodde att hon mådde dåligt innan så var det ingenting mot hur hon mådde där hon var nu. Hon hade ingen som helst aning om hur mycket eller ofta han spelade eller om han betalade räkningarna som han skulle. Många av de saker de betalade för stod dessutom i hennes namn, i princip allt förutom hyran. Hon hade valt att ta bort sitt namn från kontraktet för att inte stå för två lägenheter. Skulle den inte betalas så skulle det bli mer utgifter för henne än vad hon skulle kunna betala för.

Måendet blev sämre och sämre för varje dag som gick. Psykologen träffade hon enligt överenskommelse en gång i veckan nu i början, men hon envisades med att inte beröra någonting om hennes nuvarande situation. Hon ville inte och hon orkade inte. Mentalt var hon inte där än, så det pratade istället om hennes uppväxt och hennes svårigheter med att kontrollera sin ilska. Ilskan var ändå på något sätt kopplat till den situation hon var i nu utan att hon direkt behövde prata om den. Hemma var det enbart hemskt. Hon började isolera sig mer och mer. Han var det enda hon hade och några få vänner från skolan som knappt kände till hennes situation mer än att de valt att gå isär ett tag. Mer orkade hon inte berätta.

Allt fler dagar började hon få konstiga tankar, som att om hon inte fanns så skulle allt bli så mycket bättre. Ibland kunde hon stå på sin balkong från tredje våningen och fundera på om hon bara skulle bli skadad eller verkligen dö om hon hoppade, men det var bara tankar. Om än kusliga tankar. Botten nåddes när hon en dag satt på toaletten. Handfatet var placerat mitt framför så att hon kunde luta huvudet mot dess kant. Hon blundade och funderade på om hon skulle kunna slå sig själv till döds genom kraft slå pannan rakt mot kanten. Jag testar. Det är värt att testa, tänkte hon och tog tag om handfatet med båda händerna och lutade huvudet bakåt. Hon föll i tårar och lyckades stoppa sig själv med tanken: "Vad håller jag på med?".

Vilseledande reklam

För en tid sedan fick jag detta via sms. Rakt in i min telefon. Reklam för en spelsajt. Det är sällan jag
blir upprörd över reklam, men den här gången blev jag verkligen det. Främst för att någon tränger sig in i min telefon och i princip gratulerar mig till mitt nya liv som miljonär, bara jag spelar på deras sajt.

Om det ändå hade varit så enkelt. För en som har varit i den där världen och vet exakt HUR svårt det är och allt som kan gå fel på vägen så är det inte riktigt så enkelt. Många av dem jag jobbar med upplyste mig några dagar innan jag själv fick det att de hade fått detta sms. Av den anledningen så kan jag bara tänka mig hur många som har fått det. Och hur många av dessa är unga personer eller för den delen under 18 år? Hur många av dessa kämpar med ett pågående missbruk och hur många är medberoende? Ja, det är ganska många frågor som väcks i mig när jag får det här sms:et.

Tänk om jag själv hade fått det när jag var mitt uppe i mitt eget medberoende. Troligtvis hade jag brutit ihop totalt och mitt i allt det med vetskapen om att min dåvarande sambo skulle få samma sms. Veta att han antagligen skulle bli nyfiken och agera på det. Speciellt om han var mitt uppe i en dålig period där han kämpade för att vinna tillbaka förluster endast för att hålla kronofogden borta. Den klumpen i magen hade jag inte orkat med mitt i allt annat som var svårt att kämpa med. Bara den tanken gör mig så galet frustrerad. Att någon annan klampar in i mitt liv och lovar mig guld och gröna skogar när det är den typen av sajter som gjort mitt liv till ett helvete, för indirekt så är det så. De kan inte stå för att just min dåvarande sambo blev spelberoende, men var finns ansvaret hos dessa aktörer?

Att skicka ut reklam med vilseledande budskap är så långt ifrån ansvar vi kan komma. Det är inte okej och jag tänker inte bara sitta och vara arg och frustrerad över att någon annan tar sig rätten att göra på det här sättet. Jag är stark nog att mot-agera genom att anmäla skiten. Jag visar vad jag tycker och vart min gräns går. Dessutom jag har jag de mest fantastiska kollegor som själva uppmärksammar den här typen av reklam.

Där ingen får vara

Hans händer hade ett fast grepp om hennes hals.
För varje sekund blev greppet hårdare och hårdare.
Den fysiska kroppen gjorde inget motstånd alls.
Själen försökte däremot fly.
Bort från ondskan.

Skulden och skammen blev hennes närmsta vänner.
Situationen var hennes att ta sig ur på egen hand.
Lämnad helt ensam och gråtandes i den egna världen.
Vågade aldrig be om hjälp.
Bort från ondskan.

Han visste hela tiden precis vad han gjorde.
Att kväva långsamt var en metod han använt förut.
På det sättet tog han kontrollen över henne.
Fick sitt offer att inte gå.
Bort från ondskan.

Varje hand som sträckte ut avvisades bestämt.
Hon lät sig själv att bli lämnad att dö.
Ansåg sig själv att inte vara värd något mer.
Ett fegt beslut i kampen.
Bort från ondskan.

Hans händer släppte aldrig taget om hennes hals.
Tillslut svartnade framför framför ögonen.
Ingenting omkring var längre värt att leva för.
Så hon gav sig av bort.
Bort från ondskan.