Prata om det

Medberoende. En problematik som är så otroligt skam- och skuldbelagt. Inte gör det så mycket bättre att det då är svårt att få hjälp heller. Det gör det bara ännu mer skam- och skuldbelagt och ofrivilligt tystas man om sin situation. Inte för att ingen vill prata om det, utan för att inget vet om vad det handlar om och ingen vet knappt om vad det innebär att vara medberoende. I vården ä det få som har kunskap om medberoendeproblematiken och än mindre vill någon ta ansvar för den vård man egentligen har rätt till. Så som medberoende går man omkring i sin ensamhet, tror att det man är ensam om det man varit med om och ingen som vill hjälpa en.

Det jag upptäckte i min ensamhet var att jag absolut inte var ensam. Den punkten av mitt liv hamnade jag i när jag lärde känna en person som är medberoende till sin far som är alkoholist. Hon pratade om hur det var för henne som medberoende och i samma stund satte hon ord på allt jag upplevde. Hennes berättelse, hennes känslor, hennes tankar, var precis det jag själv kände. Allt det där som gjorde så ont och som jag kapslat in inom mig helt plötsligt tog plats och fick ta plats. Och plötsligt gjorde det inte lika ont längre. Det var en helt sjuk känsla, som om hon levt mitt liv.

Just det här är så otroligt viktigt, att prata om det. Om vi som är medberoende pratar om det vi har varit med om så öppnar det dörrar för de som lever med sin skuld och skam inkapslat. Det är inte något fult att vara medberoende, vi har inte bett om att hamna i den situationen och vi ska definitivt inte gömma oss för omvärlden. Vi ska synas och höras. Om jag pratar om mitt medberoende offentligt så kommer jag också upptäcka fler som lever i samma situation och jag kan också hjälpa någon annan att sätta ord på det den känner, precis på samma sätt som för mig och min vän.

Sedan jag började prata om mitt medberoende har jag lärt känna helt fantastiska människor i precis samma situation som jag och jag har också förundrats över hur många det är som lever eller har levt som medberoende. Det hade jag aldrig fått upptäcka om jag fortsatt levt i min ensamhet med det jag bär på. Jag hade heller inte blivit frisk från mitt medberoende så snabbt om jag inte hade pratat om det. Att göra det har varit en viktig sten för mitt tillfrisknande och det har definitivt varit viktigt för att göra medberoende synligt.

Prata om det är därför den absolut viktigaste saken vi kan göra. Vi hjälper oss själva och andra att bli friska från det. Vi gör det mer synligt i samhället som också sätter press på politiker att se till att våden finns att få. Det minskar skam- och skuldbeläggningen, vilket också bidrar till att vi blir friskare och inte behöver dölja eller leva i det tysta.