torsdag 21 april 2016

Kräv hjälp

Det tuffaste beslutet man kan ta är att lämna en person med missbruk. Det är också det modigaste beslutet. Att lämna är absolut inte det enklaste och ibland är det kanske inte ens möjligt. Allt är beroende på tid, plats och vad man har för relation till personen med missbruket.

Oavsett hur det är så ska man kräva hjälp. Jag vet att det är fruktansvärt svårt eftersom man allt som oftast blir runtbollad överallt. Ingen vet vem som ska ta hand om det och ingen är riktigt säker på om de har resurserna eller kunskapen för det. Det är däremot en lam ursäkt och jag förstår de människor som ger upp efter ett tag för att de inte orkar. Jag har varit där själv och jag gav också upp till den dagen som min kropp sa ifrån fysiskt. Då hade det gått ett och ett halvt år.

Idag önskar jag att jag hade krävt hjälp på en gång för att min kropp och mitt psyke inte hade behövt ta så mycket stryk och för att min väg tillbaka inte hade behövt att bli så lång. Att jag inte heller fick någon hjälp på en gång har lett till att jag har kostat samhället mer än vad som behövts. Jag var dock alldeles för svag som person när jag kom ut ur det där förhållandet så jag stod in pall att slåss för mig själv.

Jag förstår att det inte är det enklaste när man är som allra svagast, men att kräva hjälp vinner man så otroligt mycket på i längden. Klarar man inte av det själv så är det så otroligt viktigt att man har någon vid sin sida som kan kriga för en. Jag levde i det tysta med min historia och mitt mående en lång tid. Är det något jag hade velat göra annorlunda så är det just det, att ta hjälp av någon som stod mig nära. Någon som visste och som hade kunnat hjälpa mig att kräva den hjälp som jag hade rätt till av kommunen, men som jag fick alldeles för sent.

lördag 16 april 2016

Det spelar ingen roll vad det heter

Jag satt och läste en artikel om att vi inte ska benämna ungas spelande som ett spelberoende när det spelas för mycket, utan istället använda ordet spelproblem. Det är specialsakskunniga tillika experten Silvennoinen som anser att ordet beroende är starkt kopplat till desperation och att det därför blir negativt laddat på ett helt annat sätt än om vi skulle använda problem. Det ordet, enligt Silvennoinen, är mer hanterbart när det kommer till ungas spelande då det handlar om att det finns bakomliggande orsaker så som utanförskap och depression, något man behöver ta itu med för att komma åt kärnan till varför den unga spelar.

I mångt och mycket kan jag hålla med henne. Vi ska inte stämpla människor med negativa ord för hur vardagen ser ut. Ord med negativ klang är dessutom svårare att skaka av sig när det inte längre är ett problem. Jag håller även med i att man behöver ta tag i de bakomliggande orsakerna och där har vuxenvärlden och vården ett stort ansvar för att det ska ske. Föräldrarna måste även, precis som även Silvennoinen kommenterar, prata med barnen om vilka regler som ska finnas kring spelandet.

Däremot finns det en del saker som jag inte riktigt håller med om.
Om vi nu inte ska använda negativa ord för att definiera barns spelande så bör vi inte byta ut ett negativt laddat ord till ett annat. Att säga att de unga har spelproblem är precis lika negativt laddat att säga att de har ett spelberoende. Problem så vitt jag vet aldrig varit ett positivt ord och vem vill definieras vid ett problem? Måste vi överhuvudtaget använda uttryck för att sätta en någon annan i ett fack som den kanske inte vill vara i? Personen spelar för att slippa ta itu med det som gör ont eller som en flykt från vardagen. Vad det innefattar är det man behöver hjälpa den personen med.

Oavsett om vi väljer att kalla det för ett spelproblem eller ett spelberoende så finns det alltid bakomliggande faktorer som gör att personen använder någonting annat som en flykt. Det är knappast så att en person med alkoholberoende eller drogproblem brukar sprit eller droger för att den inte har någonting bättre för sig eller som en kul grej. Bakom varje beroende eller missbruk finns andra saker som gör att personen inte mår bra och tar till andra saker för att fly från sina problem. Det gäller även spelberoende. Så låt oss kalla det för vad det är, om vi behöver kalla det för någonting.

måndag 11 april 2016

Bara en gång till (Del 26)

I en vecka var hon kvar hos sin nya vän innan hon blev tvungen att ta sig där ifrån. En vecka för att bli stärkt av en annan person som kunde förstå hennes situation i alla fall lite. Han hade vakat över henne och sett till att hon hade det hon behövde. Försökte till och med få henne att förstå att hon hade ett värde, vilket inte gick in. När han sagt till henne att hon var en av de vackraste personerna han mött föll hon i gråt och lämnade rummet. Hon kunde inte ta hans komplimanger eftersom hon aldrig hade känts sig er värdelös än vad hon gjorde. Vem skulle någonsin kunna älska henne?

Han lämnade av henne vid stationen så hon kunde åka hem till sin hemstad för att försöka ta tag i sitt liv. Lämnade henne med orden att han ville vara hennes. En timme senare svarade hon honom med ett sms att han fick det. Hon ville inte göra honom besviken. Med det lämnade hon tryggheten hos honom och åkte tillbaka till ett liv i kaos.

Ingenstans var hon säker och gjorde att hon ständigt var på sin vakt. Varje person som gick bakom henne eller förbi henne gjorde henne nervös. Hennes telefon som återigen var på talade om för henne att hon ständigt skulle vara rädd och att hon inte var värd att leva. Kraften i de skrivna orden fick hon känna av en gång. Det värsta en människa kan vara med om. Med ett föremål riktat på sitt huvud bad hon för sitt liv och sedan blev allt svart. Hon minns bara hur hennes ben inte bar henne och att hon föll till marken. Inte på något sätt kunde hon förstå varför eller vad hon kunde ha gjort för illa för att behandlas på detta fruktansvärda sätt. När hon fick sitt medvetande tillbaka var allt över och hon var alldeles för uppskrämd för att våga säga någonting om händelsen för någon.

I sin hemstad fick hon hjälp av en vän för att rädda upp de fakturor som var de värsta. Själv ringde hon runt till inkassobolag för att få hjälp. De flesta var mycket behjälpliga medan andra var helt oförstående till hennes situation. Allt som fortfarande stod på henne fick hon hjälp med att igenom för att avsluta och spärra det som gick. På hennes mail hade hon även fått besked om att hon kommit in på universitetet och de behövde snart få svar, men just nu var hon alldeles för oförmögen för att ta ett sådant beslut. Hon visste inte ens om hon skulle kunna bo på en och samma plats under en längre tid som det såg ut nu. För att inte tappa sin plats valde hon ändå att svara ja.

När allt pappersarbete var klart åkte hon tillbaka till sin nya vän och nu även hennes pojkvän. En plats hon var tillräckligt säker på för att hon skulle kunna slappna av. I hennes själ var hon oerhört trött på att flytta runt och leva sitt liv i en resväska med endast det nödvändigaste. Hon var trött på att inte ha någonting att göra på dagarna, trött på att gömma sig, inte våga vara stark. Hela hennes kropp skrek om att hon behövde få vara sig själv, utan all sorg och rädsla. Hon kunde inte ge av sig själv till någon annan när hon inte klarade av att vara sig själv, vilket också visade sig i relationen med den nya pojkvännen. Han ville henne så väl och han var allt hon någonsin kunde drömma om, men hon var inte med fullt ut.

Tiden de hade tillsammans var även alldeles för intensiv för två personen som nyss lärt känna varandra och som hade för mycket med sig i sina egna bagage. Två rotlösa själar som famlade i mörkret i hopp om att bli respekterade för den de var. Om hon någonsin skulle kunna få sitt eget liv tillbaka så behövde hon göra det själv. Hon var tvungen att slåss för sina rättigheter mot myndigheterna på egen hand. Bestämma sig för att inte vara rädd längre. Sluta fly från ondskan. För hur det än var så spelade det ingen roll om hon flydde eller inte. Om ondskan vill henne illa så kommer det hända oavsett. Hon behövde bestämma sig för hur hon vill leva sitt liv fram till dess.

Hon pratade med med sin nya pojkvän och bestämde sig för att rota sig i den stad som hon kommit in på universitetet. Dagen hon skulle åka kramade hon om honom hårt och någonting med hans kram sa att detta var sista gången de sågs, men det spelade ingen roll där och då. Hon behövde göra detta för sig själv. Ta kontrollen över sitt eget liv och hitta tillbaka. Senare på dagen åkte hon därifrån för att hämta upp sina saker och förbereda sig för ett nytt liv. Hon fick hjälp ed boende i den nya staden, ett gästrum hon kunde ha tills hon fått något eget hem.

Framtiden skulle vara oviss och det gjorde henne nervös, men hon hade bestämt sig. Hon ville leva sitt liv fullt ut så länge som det bara gick. Ondskan skulle inte få styra längre. Bara en gång till hade blivit sagt för många gånger redan. Ingenting blev någon skillnad ändå. Bara en gång till hade inget värde längre. Det räckte nu. Ingen gång till. Hon var färdig. Nu.

onsdag 6 april 2016

Fool med once, shame on you

Det kunde liknas vid en saga med en prins som uppvaktade sin prinsessa.
Den han så länge försökt att nå fram till släppte plötsligt in honom.
På knä framför henne bad han om att få ta hand om hennes hjärta.
Hon hade bara ett enda krav: Tig aldrig ihjäl sanningen.
Han bedyrade att han inte var den typen av människa.

Så levde de lyckliga.
Tillbringade dagarna med att bekräfta varandra.
Visa varandra kärlek genom ord och gester.
Han var det bästa hon någonsin kunnat få.
Stod upp för henne och var alltid vid hennes sida.

En kärlek hon aldrig förut fått uppleva.
Att vara älskad och respekterad för den hon var.
Att finna glädje varje dag tillsammans med en man.
Han var en vacker gåva, för bra för att vara sann.
Och det var han också.

Hans hemlighet dolde sig i ett dokument i datorn.
Det hon av en slump fann när hon letade efter något annat.
Framför henne rullades en annan saga fram, parallellt med hennes.
Deras ord till varandra kunde liknas vid vad de själva hade.
Bilder som berättade om lycklig kärlek till någon annan.

Han var inte bara hennes att ha för evigt.
Orden om tillit helt tomma sagda till henne.
Det fanns ingen kärlek, respekt eller glädje.
Allt hade bara varit en fasad för att behålla båda.
Hon hade aldrig känt sig så lurad, så sviken.

Inget hade han att säga när hon visade vad hon visste.
Bara satt där med en kyla i ögonen hon aldrig sett förut.
Hon aldrig begärt mer än en sak från honom.
Stått där framför honom med hjärtat i sina händer.
Bett honom att ta hand om det.

fredag 1 april 2016

Riksförbundets årsmöte

Nu är det äntligen dags för ett nytt årsmöte i riksförbundet. En hel helg med möte och en massa annat skoj. Vill man engagera sig i vår för förening så är detta årets it-möte. Vi kommer kunna bjuda på massor av skratt och gemenskap. Man behöver inte vara betalande medlem för att få vara med, men för att ha rösträtt under själva årsmötet.

Plats: Stockholm
Datum: 22-24 April
Tid: 19:30-13:00

Klart att just du ska med.
Det här blir kul!

söndag 27 mars 2016

Bara en gång till (Del 25)

De satt i vardagsrummet. Han hade frågat henne om hon tyckte att det var värt det. Det han syftade på var hur hon och hennes kompis hade lurat honom. Hon svarade bara kort ja på frågan och sedan bytte hon samtalsämne och började prata om deras gemensamma saker som hon inte skulle få någonting utav. Samtalet blev snabbt hätsk och helt plötsligt från ingenstans for han upp rakt emot henne och slet tag i henne. Hon skrek och försökte skydda sig med händerna. Denna gången var hon inte ensam med honom och hennes vän kom till hennes undsättning. Hans irritation över att någon lade sig i fick honom att rikta sin ilska mot henne istället. Han flög på henne och tryckte upp en henne mot väggen och fler personer kom in i rummet och fick bort honom. Hon själv satt på knä framför sin vän och bara grät.

Veckorna som följde var hemska. Hoten regnade in till hennes telefon och via datorn. Han lät henne inte vara ifred en sekund. Hon blev anklagad för allt som gick att bli anklagad för. Skillnaden denna gången var att hon inte var tyst om det. Hon ringde till sin pappa och syster. De båda erbjöd sig att hjälpa henne på olika sätt. Allt som hände gick så snabbt att hon in varken visste ut eller in. Hon var fri, men ändå fast i hans grepp. Till slut var det någon som kom med idén att möta upp honom för att försöka prata med honom, vilket hon också gjorde. De träffades för att försöka prata och komma överens om vad de skulle göra med saker som fortfarande stod på henne, bland annat hans mobilabonnemang. De var överens och gjorde avtal dem sinsemellan.

Allt var bra i några dagar och sedan bröt helvetet lös igen. Hennes liv i kaos blev till ett ännu större kaos. Hennes eget liv förpassades till en resväska med det absolut nödvändigaste. Det blev hennes hem i en flykt från ondskan. En ondska som var efter henne och som inte tänkte sluta förfölja henne till dagen hon var totalt nedbruten. Hon flyttade runt så mycket att hon inte kunde få hjälp av någon myndighet. Varje dag kom det brev från olika företag som ville ha betalt blandat med hot riktat rakt mot henne som person. Efter bara någon vecka var hon så slut i kroppen att hon föll i gråt av förtvivlan. Hon visste inte vem hon var eller om hon någonsin skulle kunna hitta tillbaka till ett normalt liv. Hennes person hade inget värde och hennes eviga flykt till olika ställen fick henne att känna sig som en börda för alla hon var tvungen att ta hjälp av.

Mitt i all förtvivlan hörde hennes nya vän av sig. Han bad henne att komma till honom ett par dagar för att samla ihop sig själv. De hade aldrig någonsin träffats och hon visste inte om hon skulle orka ta in en ny människa när hon knappt kunde ta in sig själv i sitt eget liv, men han lyckades övertala henne med att ondskan inte skulle hitta henne där eftersom den inte kände till honom. Han stod för resan och hon tog sitt liv och satte sig på ett tåg hem till honom. En lång resa som tog henne till en person som hon inte visste ville henne väl, men hon orkade inte bry sig. Med allt som var runt omkring henne så var hon ändå död inombords med ett pris på sitt huvud. Ville hennes nya vän fysisk göra slut på det tidigare så spelade det inget roll som hon kände nu.

Några minuter innan hon skulle gå av tåget ringde hon till honom för att försäkra sig om att han var där och han förklarade vart han stod och väntade på henne. Det var mörkt när hon kom fram, men hon kunde se hans siluett längst bort på stationen. Hon gick med bestämda steg bort till honom och han kom gåendes mot henne. Han var så mycket vackrare än vad hon kunde föreställa sig eller så var det hans snälla leende eller han varma omfamning som fick henne att genast känna sig hemma hos honom. De gick gemensamt till hans bil och åkte under tystnad hem till hans föräldrar där han tillfälligt bodde i deras hus. Han hade en egen ingång till den delen som han bodde i, helt ostört från föräldrarna.

Väl framme visade han henne runt och därefter slog hon sig ner i hans säng. Hon ville bara lägga sig och vila en liten stund, men slutade med att hon sov djupt. När hon vaknade till nästa gång var det mitt i natten och han hade lagt sig bakom henne med sin arm runt om henne. Han låg ovanpå täcket med kläderna fortfarande på sig precis som hon, men hon hade fått en filt över sin kropp. När hon rörde på sig vaknade han till med ett ryck. Han frågade henne om något var fel. Hon log inombords och svarade tillbaka att allt var okej och det var helt sant. För att vara en främling för henne så fick han henne att känna sig trygg. Hans närvaro var hennes trygghet. För första gången på väldigt länge kunde hon slappna av och med den tanken somnade hon om.

tisdag 22 mars 2016

When a man loves a woman

En riktigt bra film som speglar både beroende och medberoende är When a man loves a woman. Även detta handlar om alkoholism och inte spel, men det gör inte så mycket för den fyller ändå sitt syfte.

Skildrar en familj som går i spillror på grund av en beroende. Barn och vuxna som går sönder inombords på olika sätt. Så otroligt bra att tårarna fullkomligt sprutar. Tjejen som spelar äldsta dottern gör ett fantastisk jobb i sin karaktär.

Så värd att se.