Bara en gång till (Del 19)

Att flytta tillbaka till deras gemensamma lägenhet lämnade en besk smak i munnen. I några dagar hade det varit bra, men sedan återgick allt till där hon hade lämnat det en gång. Om än lite värre. Eller så kanske det var som innan, men att hon inte minns hur illa det faktiskt var. Han var ofta borta hos sin polare och när han var hemma så satt han mest i datorn och spelade. De försökte upprätthålla sin dag med middag och göra någonting tillsammans, men det blev svårt eftersom allt behövde anpassas till pokerturneringarna.

Han hade även börjat anmäla sig till turnering på kasinot i Stockholm och Göteborg och han ville såklart att hon skulle följa med på detta. Han såg det som deras tillfälle att göra någonting tillsammans och hon hade inte orkat argumentera emot. En kväll på kasinot innebar för henne en lång kväll i ensamhet i en miljö som fick henne att må så dåligt att det enda som tog henne igenom det var att häva i sig drinkar i baren. Den slutade dessutom på samma sätt varje gång. Hon fick skrapa upp honom från golvet efter ännu en förlust samtidigt som hon själv försökte stå stadigt på sina egna ben både fysiskt och mentalt.

Hos sin psykolog hade hon börjat snudda vid ämnet som handlade om dem, men när psykologen förslog att hon skulle konfrontera honom med vad hon kände och hur det fick henne att må så backade hon helt. Dels för att hon visste att det inte skulle tjäna någonting till. De såg på deras situation alldeles för olika, vilket hon redan fått bekräftat hos deras gemensamma terapeut. Dels för att hon var rädd för vad som skulle hända. Han hade sagt att det var hon som behövde hjälp och om hon drog in honom i det här så vågade hon inte ens tänka på konsekvenserna. Därför var det lättare att gå tillbaka till att bara tiga om det och istället prata om sin barndom.

Om dagarna höll hon sig så mycket som möjligt på studentcentrum. Hon hade börjat studera på universitetet tillsammans med en annan tjej från stan som hon lärt känna. Studierna krävde att de behövde mer disciplin, men de var dåliga på det. Ofta tappade de fokus och gjorde andra saker istället, vilket resulterade i långa dagar och kvällar. Det gjorde henne ingenting egentligen för hon orkade inte vara hemma. Studierna tillsammans med revyn blev hennes flykt från verkligheten och för stunden fick det henne att må bra. När hon väl var hemma höll hon sig upptagen med att prata med sin syster via den andra datorn och spela betapet mot henne. Något som han också började spela för att ha något att göra mellan turneringarna.

Räkningarna började bli mer och mer jobbiga att ta hand om då de flesta av dem blev obetalda för den månaden som de förföll. Hon gjorde allt för att hantera situationen genom att ringa runt till de olika företagen för att skjuta upp dem. Allting lades på kö i väntan på att han skulle vinna. Han i sin tur löste situationen genom att registrera upp konton i hennes namn och kopplade upp den andra datorn via en annan server. På det sättet kunde han spela samma turneringar med två olika användare på samma bord. Den enda egentliga skillnad som blev på hans lösning var att de nu förlorade dubbelt så mycket pengar.

Under de mest tuffa perioderna lånade han pengar av sin bror för de räkningarna som höll på att hamna hos kronofogden. Deras brev var det enda som verkade få honom att reagera överhuvudtaget. Det värsta i den situationen var att han fick det att låta som hennes fel. Hade hon klarat av att sköta ekonomin så hade det inte varit ett problem. I hans värld innebar det att säga till när det var kris. Med kris menades att säga till när inkassobreven kom. Hon skulle alltså behöva säga till honom hela tiden, vilken hon också gjorde ibland. Att säga till honom medföljde en utskällning och ett vredesutbrott. Bara att höra när breven for in genom brevinkastet fick hennes mage att vrida sig i plågor. Att inte veta vad som väntade henne ute i hallen var en fruktansvärd känsla. Skulle det bli ännu en dag med nedvärderande ord eller skulle det bli någonting värre?

Det blev värre, men på ett helt annat sätt. Den dag det kom fram att han hade tagit sms-lån i hennes namn. Hans abonnemang stod på henne och alla hennes uppgifter hade han fått sedan innan. Hela hon frös till is när hon insåg vad det var han hade gjort. När hon tog upp det med honom tittade han bara på henne med en likgiltig min och frågade hur han annars skulle kunna vinna några pengar. Hon bara stirrade på honom, tom i hela kroppen och visste inte vad hon skulle säga. Egentligen ville hon bara ge honom en smäll, men istället flydde hon ut och ner till ån. Hon satte sig i gräset och grät, i timmar.

Låt julen bli missbruksfri

Varje år ser vi den. Kampanjen om att låta julen blir en vit jul för barnen. Den som handlar om att vi ska låta bli alkoholen under julen för att värna om våra barn. De ska inte behöva se sina föräldrar fulla. Jag tycker att den är fantastisk och det hade varit helt underbart om den gick att utöka till att gälla alla saker som inte värnar om barns hälsa. Alla saker som förknippas med missbruk för visst hade det varit bra om barn även kunde få slippa se sin förälder förlora pengar på poker eller bingo?

Det finns säkert de som undrar om spelande verkligen påverkar barn i samma utsträckning som alkohol, en jag vill hävda att det definitivt gör det. En förälder som förlorar pengar i spel går inte omkring med den bästa känslan i kroppen och det är klart att barn känner av detta. Man känner sina föräldrar och man märker definitivt av förändringar hos en annan persons humör. Det kan även påverka på det sätt att man behöver vänta med att äta eller att öppna paket för att föräldern spelar och inte bara jag avsluta en turnering eller en ny bingorunda. Fast det är väl ingen som spelar under jul om man inte har ett missbruk eller beroende? Jo, det finns det absolut. Om det är någon gång på året som det finns dötid så är det väl ändå under julen.

Men föräldern kanske vinner pengar och då är det ju bra. Ja, men det finns även föräldrar som blir glada och kärleksfulla av alkohol. Dessutom kan även en vunnen turnering skapa mersug, att vilja spela en till och då har vi problemet med den eviga väntan när julen istället ska handla om att vara tillsammans. En skapad positiv känsla hos en förälder behöver inte heller leda att barnet känner detsamma. I och med användandet av sociala medier idag så är barn och ungdomar mer om vad som händer och sker i deras omgivning som inte bara innefattar den närmsta familjen och vännerna. Allt oftare pratas det idag om spelande och barn förstår vad det kan innebära.

Nu säger jag inte detta ur en negativ infallsvinkel. Det är bra att barn och ungdomar har mer koll och spelande behöver inte nödvändigtvis vara av ondo på samma sätt som alkohol inte behöver vara av ondo. Men i och med interaktionen av sociala medier så blir barn och unga mer matade med konsekvenser av handlande. Det kanske inte alltid att de förstår innebörden, men informationen finns där. Därför anser jag att julen ska vara missbruksfri eller helt vit om man hellre vill använda det. Umgås istället. Spela ett brädspel med barnen och ha roligt. Då blir spelandet även kontrollerat, stabilt och insiktsfullt.

Fan ta dig!

Jag var en hel människa som du gjorde halv.
Jag var en stark människa som du gjorde svag.
Jag var en lycklig människa som du gjorde olycklig.
Jag var en stolt människa som du gjorde ovärdig.
Jag var någon som du gjorde till ingen.

Vad gjorde jag för ont för att förtjäna det?
Vad vann du i livet som gjorde dig bättre?
Du krossade mig fullständigt och jag hatar dig för det.
Var det verkligen värt det?
Blev du lyckligare av det?

För min skull så hoppas jag det.
Annars var det helt förgäves.
Allt mitt lidande för ingenting.
All min smärta inombords.
Hela mitt liv i spillror.

Bara en gång till (Del 18)

Han var på väg hem. I ett sms hade han skrivit att det var en halvtimme kvar och nu hade det gått hälften av den tiden. Hon vankade av och an i lägenheten. Det var slut nu. Hon skulle bara konfrontera honom med vad hon upptäckt och sedan skulle hon gå därifrån. Det svåra var att bestämma sig för om hon skulle vara arg på honom, förtvivlad eller bara likgiltig. Kroppen var arg, så fruktansvärt arg att knäna skakade på henne så fort hon var stilla medan huvudet och hjärtat växlade mellan alla tre. Om och om igen tänkte hon tanken att hon skulle ha lämnat honom den där gången då hon faktiskt var på väg, då när hon pratade med sin bästa kompis om att bo hos honom. Varför gick hon inte då? Hon kunde inte fatta att hon var kvar i det här.

Dörren öppnades, vilket gjorde att hennes puls rusade iväg. Hon valde att stå kvar i vardagsrummet för hon ville inte möta barnen ifall de var med. Det skulle göra för ont i henne att se på dem. Han ropade hälsande och hon tillbaka. Hon frågade om barnen var med och han svarade att de var kvar hos hans bror för att vara med sina kusiner. Han kom in i vardagsrummet och tittade på henne med ett trött leende. Hon stod bara där några meter ifrån honom. Kunde inte förmå sig att le tillbaka. Knäna skakade så oerhört att hon behövde sätta sig ner och soffbordet var närmast. Jag behöver prata med dig, sa hon så fort att hon sluddrade fram det och hon behövde säga det igen. Hon upprepade det med en kraft i rösten och lade till att hon ville att han skulle komma och sätta sig. Han satte sig i fåtöljen precis framför henne och tittade frågande på henne. Hon tittade ner på sina händer och tog ett djupt andetag. Försökte lugna sig själv, men det bara gick inte.

Är du otrogen mot mig? Frågan var tydlig och hon tittade rakt på honom. Han suckade och himlade med ögonen. Nej, sa han med i grimas. Jag vet att du är det, svarade hon kort tillbaka. Han suckade igen och försökte påstå att det var någonting hon fått från sina nya polare i stan. De snackade för mycket skit enligt honom. Hon berättade vad hon hade sett på datorn, om bilderna. När han fortsatte att förneka frågade hon honom om han ville se konversationen. De orden fick honom att sjunka ihop och bli tyst en stund. Han berättade sedan varför han gjort det, att det bara var ett tidsfördriv, inget seriöst från hans sida. Erkände att det var dumt. Hans tårar rullade ner för hans kinder medan han pratade och det fick hennes ilska att rinna av i samma takt. Han var ångerfull och förtvivlad. Han berättade när de pratat med varandra, men att de aldrig hade träffats ensamma och de hade aldrig haft sex med varandra. Kondomen hade fortfarande hans polare använt och hon kunde få det bekräftat av hans kompis om hon behövde.

Det förvånade henne att han inte blev arg eller hotfull mot henne och datumen han hade sagt när de hade pratat med varandra hade stämt. Han hade helt backat, bett om ursäkt och bett henne åter att inte lämna honom med hennes händer i hans. Tårarna och snyftningarna var så förtvivlade att hennes hjärta höll på att gå sönder. Han bad henne gång på gång att inte lämna honom och att han kunde göra vad som helst för att det inte skulle ta slut mellan dem. Hon behövde få tid att tänka och hon bad honom om det. Innan konfrontationen hade hon bestämt sig, men nu var hon inte lika säker längre. Minnet av vad som hände förra gången gjorde sig påmind och hon ville inte vara skälet till att två barn inte skulle ha sin pappa kvar i livet. Han var en fantastisk pappa till sina barn.

De kommande dagarna försökte hon landa i sina tankar och känslor kring allt. Han svarade tålmodigt på hennes frågor och gick med på allt hon bad om. Hon ville att han skulle börja spara sina konversationer igen och att han skulle ta bort henne som kontakt. Magkänslan kring att han faktiskt hade haft sex med henne trots att han gång på gång med bestämdhet sagt att det inte var så var den som spökade mest för henne. Han hade tagit med henne till sin polares restaurang en dag när hon inte jobbade och bett honom bekräfta, men det var något i polarens svar som inte kändes så trovärdigt. Munnen bekräftade, men ögonen och tonen sa någonting annat, men hon kunde inte annat än tro på det som sades för hon hade inga bevis mer än konversationer. Hon kunde aldrig bevisa att de hade träffats och det var det som fick henne att till slut bestämma sig för att släppa och gå vidare.

Några veckor senare började de prata om att flytta ihop igen. De skulle inte kunna lösa någonting när de inte bodde tillsammans. Båda var överens om detta och de pratade även med sin terapeut om det som höll med dem. De behövde arbeta som ett team och att de bodde på var sitt ställe skapade istället en större klyfta emellan dem. Några dagar senare sade hon upp sin lägenhet, packade sina saker och flyttade tillbaka till deras gemensamma lägenhet. Hon var hos honom igen.

Julklappstips

Vi närmar oss jul med stora kliv och jag tänkte mest tipsa om ett grymt förslag som julklapp. En billig gåva som gynnar så många fler än den person man ger julklappen till.

Ett medlemskap på spelkontroll kostar 50 kronor och hjälper föreningen att föra speldialogen vidare. Väldigt många idag lider av spelproblem. Cirka 10 % av alla unga vuxna har idag spelproblem eller ligger i riskfaktorn. Därtill finns det väldigt många anhöriga och medberoende. Man räknar med att det finns ungefär åtta personer runt en person som har spelproblem.

Ett ekonomiskt stöd genom ett medlemskap skulle innebära att Spelkontroll kan fortsätta sitt arbete för att dessa personer ska få hjälp och att förebygga att fler människor ska hamna i spel- eller medberoende. Kanske just det personen som du ger denna gåva till kommer att få hjälp. Tillsammans med medlemskapet får man även ett fint armband med texten "speldialog" som man kan pryda handleden med.

För att skaffa ett medlemskap klicka här.

Min enda önskan var kärlek

Jag ville bara att du skulle älska mig.
Det enda jag bad om var din kärlek.
Men det var antingen på eller av.
Du tog. Allt som var jag tog du.

Såg du aldrig sorgen i mina ögon?
Såg du aldrig min längtan efter dig?
Vad gjorde jag för fel för att bli behandlad så illa?
Var det värt det?