Vi på Spelkontroll har en ideologi som vi är extremt ensamma om bland de spelföreningar som finns runt om. Istället för att ha ett förbud mot spelandet så tänker vi i banan att man absolut ska få lov att spela. Det är inget fel med det så länge man har ett spelansvar. Med spelansvar menar vi att det finns en del grundläggande värdeord som behöver finnas tillsammans med spelandet för att skapa balans och välmående och det är där ordet RISKfyllt kommer in.
Att spela RISKfyllt innebär att:
Det ska vara Roligt att spela och detta ska absolut vara i fokus.
Spelandet ska fyllt av Insikt och Stabilitet.
Dessutom ska spelandet vara Kontrollerat.
Spelkontroll arbetar med personer i åldrarna 16-30 år. Där ligger vårt fokus. I dagsläget finns vi i Stockholm, Göteborg och Örebro. Det finns inga som helst krav på att du själv behöver vara spelare eller medberoende. Det behöver inte ens finnas en problematik. Vår förening är öppen för alla som är intresserade av spelfrågan och hur vi kan arbeta preventivt med att få in värdeorden i allt spelande.
Nyfiken på att veta mer eller vara med?
Klicka här för att komma till hemsidan.
Klicka här för att komma till facebook-sidan.
Klicka här för att bli medlem. Du väljer själv och du vill vara aktiv eller stödjande medlem.
måndag 27 april 2015
onsdag 22 april 2015
Det där berömda vägskälet
Det finns många låtar som påminner om den tiden vi hade tillsammans och albumet som denna låten återfinns på är definitivt inget undantag. Jag hade en riktigt lång Richard Marx-period precis när vi lärde känna varandra. Idag kan jag knappt lyssna på albumet utan att alla de där känslorna kommer tillbaka. Tänk om jag hade kunnat få stanna tiden där. Bara få uppleva och förstå vad det var som fick mig att gå det hållet istället för det andra.
fredag 17 april 2015
Bara en gång till (Del 2)
De hade inte sett varandra. Inte ens på bild. Han gjorde sig inte så bra på bild, som han uttryckte det. Av den anledningen envisades hon med att inte skicka någon på sig själv. Det skulle vara lika, retades hon tillbaka. Fast för hans del spelade inte en bild någon roll. Han var fast besluten om att det var henne han ville ha för hon fick honom att må så bra. Hon å andra sidan var inte lika utåt med vad hon ville, även om hans sätt att vara fick hennes hjärta att slå volter i smyg.
Han var den där typen av kille som fick henne att le hela tiden utan någon speciell anledning alls. Enkelt, intressant, mystisk och oerhört humoristisk. Chattforumet byttes mer och mer ut till timslånga telefonsamtal tills att de en dag gemensamt avsade sig sina uppdrag som administratörer för chattforumet. Deras samtal. De kunde prata om allt och hon brukade till och med somna tillsammans med honom kvar i telefonen. Inte för att det blev tråkigt eller för att hon inte våga säga till att hon var trött, utan för att det kändes mysigt och det blev deras grej. Att vara så nära varandra som möjligt även om det skiljde flera mil mellan dem.
Hon retades ofta med honom genom att vara rapp i munnen och han älskade det. Deras sätt att vara mot varandra satte tydliga roller om att han var jägaren och hon var bytet. Detta märktes som tydligast när hon bestämt menade på att han inte kunde få henne av olika anledningar och hans respons blev att han gillar utmaningar. Den typen av konversation kittlade dem båda för att det talade om hur mycket de faktiskt var intresserade av varandra utan att säga det rakt ut. Även när de pratade om ett möte i verkligheten gick jargongen på samma sätt genom att hon frågade när under dagen han skulle komma och hälsa på henne och han svarade att det inte skulle bli idag och hon snabbt replikerade att han var en fegis.
Att inte säga vad man egentligen menade eller att säga det genom att använda ord som berättade motsatsen blev deras sätt att kommunicera. Det gjorde det lättare att skämta bort någonting om den andra inte tyckte likadant eller för att inte säga för mycket om vad man faktiskt kände för den andre. Fast egentligen spelade ingenting av det någon roll. Hon var fast i hans grepp och de båda var fullt medvetna om detta. Han njöt och hon skrämdes av tanken att hon kunde falla för en person hon aldrig någonsin har sett. Hon som letade fel och hade sina höga krav målade upp honom som en Gud utan att veta om det fanns grund för det. Höll hon på att bli galen?
Oavsett vad så tyckte hon om honom, otroligt mycket och hon hade svårt för att inte visa det. Det lös om hela henne och hon gick genom dagarna med mobilen fastklistrad i handen, som om hans fysiska person var en del av den. Hon var hans i evighet om han så ville, suckade hennes hjärta drömskt.
De kvällar de inte hade möjlighet att prata i flera timmar förgylldes istället med SMS i oändlighet, som den där kvällen när hon hade en heldag med sin syster och han hade sina barn över helgen. Han berättade för henne att han skulle åka till badhuset med barnen dagen efter och skulle låna en bil, då han inte hade någon egen för tillfället. Hennes svar till honom var att retsamt att hon blev besviken på att han inte lånade bilen för att komma till henne och hämta henne och som svar tillbaka fick hon först bara ett skratt, lite senare kom ett retsamt vi får väl se vad kvällen bär med sig. Med det sagt så bytte de ämne och kom fram till att de både behövde ge lite tid till dem som kvällen faktiskt var ämnad för och avslutade konversationen.
Någon timme senare satt hon och systern vid bordet och åt mat och drack gott när hennes telefon återigen plingade till. Ett meddelande från honom. "Jag är hos dig om två timmar."
Hennes hjärta stannade fullständigt tillsammans med allt annat runt omkring. Den första reaktionen blev att ta det för ett skämt, men när han ännu en gång skrev att han tröttnat på hennes replik om att han är en fegis och tagit tag i saken förstod hon att han menade allvar. Han var i detta nu på väg till hennes stad, i en bil, två timmar från henne. Var hade han gjort av barnen? Vad skulle hon säga till sin syster?
I flera minuter rusade hon mest runt som en yr höna utan att veta vad hon skulle göra och till sin syster hade hon sluddrat fram någon konstig anledning att hon var tvungen att dra iväg för att hjälpa någon eller vad det nu var hon hade lyckats stammat fram. Det var glömt i samma sekund som hon sagt det. När hon tillslut hittat ett litet strå av sitt förnuft ringde hon till honom fnittrande av nervositet. Ta med det viktigaste, sa han skrattades. Barnen är hos grannen så jag behöver åka tillbaka på en gång och du ska med mig.
Han var den där typen av kille som fick henne att le hela tiden utan någon speciell anledning alls. Enkelt, intressant, mystisk och oerhört humoristisk. Chattforumet byttes mer och mer ut till timslånga telefonsamtal tills att de en dag gemensamt avsade sig sina uppdrag som administratörer för chattforumet. Deras samtal. De kunde prata om allt och hon brukade till och med somna tillsammans med honom kvar i telefonen. Inte för att det blev tråkigt eller för att hon inte våga säga till att hon var trött, utan för att det kändes mysigt och det blev deras grej. Att vara så nära varandra som möjligt även om det skiljde flera mil mellan dem.
Hon retades ofta med honom genom att vara rapp i munnen och han älskade det. Deras sätt att vara mot varandra satte tydliga roller om att han var jägaren och hon var bytet. Detta märktes som tydligast när hon bestämt menade på att han inte kunde få henne av olika anledningar och hans respons blev att han gillar utmaningar. Den typen av konversation kittlade dem båda för att det talade om hur mycket de faktiskt var intresserade av varandra utan att säga det rakt ut. Även när de pratade om ett möte i verkligheten gick jargongen på samma sätt genom att hon frågade när under dagen han skulle komma och hälsa på henne och han svarade att det inte skulle bli idag och hon snabbt replikerade att han var en fegis.
Att inte säga vad man egentligen menade eller att säga det genom att använda ord som berättade motsatsen blev deras sätt att kommunicera. Det gjorde det lättare att skämta bort någonting om den andra inte tyckte likadant eller för att inte säga för mycket om vad man faktiskt kände för den andre. Fast egentligen spelade ingenting av det någon roll. Hon var fast i hans grepp och de båda var fullt medvetna om detta. Han njöt och hon skrämdes av tanken att hon kunde falla för en person hon aldrig någonsin har sett. Hon som letade fel och hade sina höga krav målade upp honom som en Gud utan att veta om det fanns grund för det. Höll hon på att bli galen?
Oavsett vad så tyckte hon om honom, otroligt mycket och hon hade svårt för att inte visa det. Det lös om hela henne och hon gick genom dagarna med mobilen fastklistrad i handen, som om hans fysiska person var en del av den. Hon var hans i evighet om han så ville, suckade hennes hjärta drömskt.
De kvällar de inte hade möjlighet att prata i flera timmar förgylldes istället med SMS i oändlighet, som den där kvällen när hon hade en heldag med sin syster och han hade sina barn över helgen. Han berättade för henne att han skulle åka till badhuset med barnen dagen efter och skulle låna en bil, då han inte hade någon egen för tillfället. Hennes svar till honom var att retsamt att hon blev besviken på att han inte lånade bilen för att komma till henne och hämta henne och som svar tillbaka fick hon först bara ett skratt, lite senare kom ett retsamt vi får väl se vad kvällen bär med sig. Med det sagt så bytte de ämne och kom fram till att de både behövde ge lite tid till dem som kvällen faktiskt var ämnad för och avslutade konversationen.
Någon timme senare satt hon och systern vid bordet och åt mat och drack gott när hennes telefon återigen plingade till. Ett meddelande från honom. "Jag är hos dig om två timmar."
Hennes hjärta stannade fullständigt tillsammans med allt annat runt omkring. Den första reaktionen blev att ta det för ett skämt, men när han ännu en gång skrev att han tröttnat på hennes replik om att han är en fegis och tagit tag i saken förstod hon att han menade allvar. Han var i detta nu på väg till hennes stad, i en bil, två timmar från henne. Var hade han gjort av barnen? Vad skulle hon säga till sin syster?
I flera minuter rusade hon mest runt som en yr höna utan att veta vad hon skulle göra och till sin syster hade hon sluddrat fram någon konstig anledning att hon var tvungen att dra iväg för att hjälpa någon eller vad det nu var hon hade lyckats stammat fram. Det var glömt i samma sekund som hon sagt det. När hon tillslut hittat ett litet strå av sitt förnuft ringde hon till honom fnittrande av nervositet. Ta med det viktigaste, sa han skrattades. Barnen är hos grannen så jag behöver åka tillbaka på en gång och du ska med mig.
söndag 12 april 2015
Tecken på medberoende
Som medberoende eller anhörig kan du uppleva följande:
För barn:
- Att du ljuger för att skydda beroendepersonen.
- Har svårt för att stå upp för sig själv och prata om sina egna behov.
- Känner ett tvång att tillgodose beroendepersonens behov.
- Har svårt att sätta gränser.
- Känner osäkerhet, skuld, skam och ilska.
- Ett ökat kontrollbehov och ökat behov att ta hand om andra.
- Förnekar att det finns en problematik gällande spelandet.
- Hamnar oftast i destruktiva relationer och dras till personer med behov.
- Känner sig som ett offer.
- Fysiskt och känslomässigt uttröttad.
- Får sömnsvårigheter och ångest, samt känner sig stressad och deprimerad.
- Fysisk värk.
Blev det alldeles för många ja som borde ha varit ett nej?
Hit kan du vända dig!
BRIS: 116111
(Är gratis att ringa och syns inte på telefonräkningen. Samtalshistoriken behöver dock rensas)
Sajter för barn:
För vuxna:
Jourhavande medmänniska: 702 16 80
Sjukvårdsrådgivningen: 1177
Anhöriga till spelberoende: 020-81 91 00
Anhöriga till sexmissbrukare: 020-66 77 88
Alkohollinjen: 020-844448
Sajter:
Anhöriga till spelberoende: https://www.stodlinjen.se/
Anhöriga till sexmissbrukare: http://dbksverige.se/
Anhöriga till alkoholister: http://www.al-anon.se
Anhöriga till drogmissbrukare: http://www.fmn.se/
Anhöriga till alkoholister och drogmissbrukare: http://coanon.se/
Kom ihåg!!!
Det är bättre att höra av sig en gång för mycket än en gång för lite.
tisdag 7 april 2015
Medberoende som diagnos
Medberoende är verkligen inget nytt fenomen. Medberoende som begrepp är relativt nytt, men inte själva problematiken i sig. Så länge det har funnits ett beroende så har det också funnits medberoende. Däremot är det få förunnat att faktiskt få hjälp som medberoende. Du kan få hjälp, om du hamnar i situationen att den beroende söker hjälp. I de fallen följer man med i samtalsgrupper som är ämnade för både beroendepersoner och medberoende personer, en samtalsterapi för att se situationen ur fler perspektiv. Eller så kan du följa med, men vara i samtalsgrupper för enbart medberoende/anhöriga, en samtalsterapi som riktar sig för enbart de medberoende att dela historier och få stöd där igenom. Precis på samma sätt som för de beroende fast samtalen sker i olika rum/forum.
Men.
Vad händer för den som inte längre lever tillsammans eller inte längre har någon kontakt med beroendepersonen?
Som medberoende till en spelberoende kan du i värsta fall bli helt utan hjälp och det är skrämmande vanligt idag. Detta trots att det faktiskt i snitt går fyra stycken medberoendepersoner på en person med beroende eller missbruk. Det finns idag alldeles för lite kunskap och resurser för att att behandla dessa personer. Den vård som idag finns att tillgå är allmänvården, men den är långt ifrån tillräcklig. Medberoendepersoner får inte sättas i samma fack som personer med ångest och depression för det är faktiskt inte samma sak, även om symptomen är oerhört likartade. Det är dock inte alls problematik och därför kan det heller inte behandlas likadant.
För att vården ska kunna bli relevant för personer med medberoendeproblematik så måste socialtjänstlagen förändras. Därtill så behöver även medberoende som diagnos tillkomma, precis som Fred Nyberg belyser i en artikel i Aftonbladet. Genom dessa förändringar så skulle kommunerna bli tvungna att erbjuda vård, relevant vård för medberoendepersoner.
Som tidigare nämnts så finns det i snitt fyra personer med en medberoende- eller anhörigproblematik till varje person med beroende eller missbruk. 76 000 av dessa är barn som lever tillsammans med någon med spelproblem. Om dessa barn inte får relevant vård så riskerar de att antingen själva hamna i ett missbruk eller gå in i vuxenlivet med djupa psykiska problem. Det är därför av största vikt att politikerna börjar ta ett ansvar för dessa personer istället för att skjuta problemet åt sidan. För om vi inte tar tag i det nu så kommer bara problemet att öka och vi kommer tillslut hamna i en ohållbar situation. En situation som redan nu, för varje dag, eskalerar.
Men.
Vad händer för den som inte längre lever tillsammans eller inte längre har någon kontakt med beroendepersonen?
Som medberoende till en spelberoende kan du i värsta fall bli helt utan hjälp och det är skrämmande vanligt idag. Detta trots att det faktiskt i snitt går fyra stycken medberoendepersoner på en person med beroende eller missbruk. Det finns idag alldeles för lite kunskap och resurser för att att behandla dessa personer. Den vård som idag finns att tillgå är allmänvården, men den är långt ifrån tillräcklig. Medberoendepersoner får inte sättas i samma fack som personer med ångest och depression för det är faktiskt inte samma sak, även om symptomen är oerhört likartade. Det är dock inte alls problematik och därför kan det heller inte behandlas likadant.
För att vården ska kunna bli relevant för personer med medberoendeproblematik så måste socialtjänstlagen förändras. Därtill så behöver även medberoende som diagnos tillkomma, precis som Fred Nyberg belyser i en artikel i Aftonbladet. Genom dessa förändringar så skulle kommunerna bli tvungna att erbjuda vård, relevant vård för medberoendepersoner.
Som tidigare nämnts så finns det i snitt fyra personer med en medberoende- eller anhörigproblematik till varje person med beroende eller missbruk. 76 000 av dessa är barn som lever tillsammans med någon med spelproblem. Om dessa barn inte får relevant vård så riskerar de att antingen själva hamna i ett missbruk eller gå in i vuxenlivet med djupa psykiska problem. Det är därför av största vikt att politikerna börjar ta ett ansvar för dessa personer istället för att skjuta problemet åt sidan. För om vi inte tar tag i det nu så kommer bara problemet att öka och vi kommer tillslut hamna i en ohållbar situation. En situation som redan nu, för varje dag, eskalerar.
torsdag 2 april 2015
Bara en gång till (Del 1)
Året är 2004 och han planerar för en resa till Thailand med en kompis. De ska åka dit i december och komma hem på annandagen. Tre veckor utan att kunna höra av sig till varandra, men egentligen...vad spelar det för roll? De är ju bara vänner och om sanningen ska fram så tycker hon att han är lite för gammal för henne. Dessutom har han barn och hon är absolut inte beredd att bli någon extramorsa, hon som inte ens vill ha egna barn.
De träffades på ett chattforum. Båda satt som administratörer och såg till att reglerna följdes och kastade ut de som inte betedde sig som önskat. Hon var ny, han var gammal i sammanhanget. Gemensamt för de båda var att de gillade admin-passen på kvällen eller natten. Eftersom de var ganska ensamma om att föredra dessa pass så kom det sig ganska naturligt att de ofta stötte på varandra inne på chatten och löste av varandra. Alltid med information om hur passet har gått, vilka som är varnade och vilka som blivit spärrade eller utkastade. Till en början var det bara formell information då det inte kände varandra mer än vad de hade som nickname, men ju längre tiden gick desto mer personliga blev de med varandra. Det hände till och med att de satt kvar under den andres pass endast för att prata med varandra. Några veckor senare hade de bytt nummer, men formellt sett var det endast för att de skulle kunna be om hjälp när det blev för stökigt eller för att få avlösning.
Tre veckor. Hur skulle hon kunna klara sig utan sin vapendragare i tre veckor?
Helt ärligt var hon endast kvar på chattforumet för att ha en anledning till att prata med honom, men det skulle hon aldrig någonsin erkänna. Inte ens för sig själv. Även fast det blev så uppenbart redan den första veckan han var borta. Från att sitta på chattforumet varje kväll till att knappt tänka tanken på att gå in dit. Ju närmre juldagarna kom desto oftare blev dock besöken. Vilken dag var det han skulle komma hem igen?
På annandagen vaknade hon upp av nyheten om tsunamin i den indiska oceanen. Bilder på flyende människor i Thailand rullades upp framför henne på TV-skärmen. En lång stund satt hon bara där, stirrade rak ut utan att våga tänka en tanke. När bilderna ännu en gång fladdrade förbi framför hennes ögon kastade hon sig in på chattforumet och eftersökte honom, men utan svar. I sitt minne försökte hon komma ihåg vilken dag han sa att han skulle vara tillbaka. Sa han juldagen eller annandagen? Hon gick tillbaka till TV:n med förhoppningen om att hon drömt de där hemska bilderna som visats, men på varenda kanal visade de samma sak. Bilder. På jättevågor, flyende människor och hur hus slets i spillror. Hela tiden pratades det om en uppskattning av omkomna människor, både totalt och antalet svenskar. Återigen hamnade hon i ett sinnestillstånd av att inte förmå sig att tänka. Att tänka tanken att han inte fanns längre kändes för hemsk. Han, som trots allt fick henne att le. Han, som gjorde allt för att charma henne och hon envist jobbade emot. Så dumt. Så fruktansvärt jävla dumt.
Hon gick tillbaka till chattforumet igen och gjorde ännu ett försök att efterlysa honom, men inget resultat den här gången heller. Till slut fick hon kontakt med ansvariga administratören och frågade henne om hon visste när han skulle komma hem. Annandagen, fick hon till svar. Huvudadministratören tillade efter en lång paus att det kunde innebära att han faktiskt åkte på juldagen. Det svaret fick hennes kropp att impulsivt kasta sig mot mobiltelefonen för att skicka ett sms till honom. Visst, han hade sagt inga sms, men vad fan spelade det för roll nu?
Timmarna gick, men utan svar. Om och om igen gick hon in på chattforumet för att se om han dykt upp. Hela tiden stod TV:n på med samma information som bara gick som i repris, ibland med ny information eller någon ny person som skulle uttala sig om det som inträffat. Så tillslut. Ett pling från mobilen. Ett meddelande från honom. "Jag lever. Är hemma...kom hem tidigt imorse"
Allt släppte. Alla känslor välde fram och hon grät. Han var hemma, inte kvar där. Han är inte för gammal, ålder spelar ingen roll. Skitsamma om han har barn. De är säkert precis lika fantastiska som han. Och han lever. Han lever och hon lovade sig själv att släppa in honom lite till i hennes liv. Hon måste bara först avsluta en påbörjan till ett förhållande med en annan person. Därefter får han precis det han vill. Henne.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)