Bara en gång till (Del 9)

Hon tog upp posten som låg på hallgolvet och gick igenom dem. Två till brev från inkasso, hyran och något brev från ett jävla casino. Antagligen ett medlemskort. Hon gick ut i köket och kastade breven i högen med öppna och obetalda räkningar, satte sig på stolen, begravde ansiktet i händerna och suckade. Den onda cirkeln var ett faktum och hur hon räknade fick hon inte pengarna att räcka till.

Varje dag kollade hon deras konton, räknade, räknade om, kollade fakturorna och räknade ihop pengarna på kontot igen. Minusdifferensen gapade sig större varje gång och hon gjorde vad hon kunde för att beta av högen med obetalda fakturor, inget tycktes dock hjälpa. Än mindre hjälpte han till när hon en gång försökte få honom att förstå att de höll på att gå under. Hans svar blev alltid att han skulle lösa det, men han vägrade att se över fakturorna tillsammans med henne då hon var mycket bättre på det där med räkningar, enligt honom.

När det tillslut damp ner ett brev från kronofogden som han blev först med att hitta blev det dock en annan visa från hans mun. Hon fick en ordentlig lektion i hur oansvarig hon är som inte tar reda på deras ekonomi och istället för att bita ifrån stod hon bara där och tog allt. Kämpade för att hålla tillbaka tårarna medan hans ord högg som knivar i bröstet. När han var klar kastade han brevet i ett hennes ansikte med slutorden att det var hennes jobb att lösa. Själv gick han och satte sig vid datorn. Några minuter hörde hon ljudet av pokerspel.

Veckorna som följde var en våg av en bra period. Hans utbrott mot henne tände en beslutsamhet och en perfektion i hans spelande. Allt för att visa henne att hans poker inte hade någonting att göra med deras dåliga ekonomi. Båda två visste egentligen att det enbart hade med det att göra, men istället för att kommentera det så lät hon honom hållas för att inte förstöra den bra perioden som även gjorde att de lyckades beta av högen på köksbordet. När kontona började visa plus krympte även den hemska klumpen i magen som höll på att förgöra henne. Ensamheten var dock fortfarande ett problem. Det gick bra för honom, men det var även  på bekostnad av mindre tid tillsammans. Deras hem handlade om att han skulle få rum, vilket i praktiken betydde att hon inte fick störa honom eller ta i honom.

En mysig kväll tillsammans innebar att hon satt i soffan och kollade på en film han ville se och han satt framför datorn och spelade poker. Middag tillsammans betydde att hon lagade det han ville ha, serverade maten vid datorn och dukade av när han var klar medan hon satt i köket eller framför TV:n. Gå och lägga sig tillsammans betydde att hon fick göra sig klar för natten i slutet av en turnering och fram till att den andra började lade han sig i sängen bredvid henne och strök sin hand mot hennes rygg tills att ljudet från datorn sa att det var dags för honom att gå upp. Hon blev under denna tid en mästare på att gråta utan att det hördes. Hon ville så gärna sätta stopp, men var rädd för konsekvenserna hon kände till allt för väl.

En kväll när hon kom hem från en lång promenad var det helt tyst i lägenheten och endast ljuset från tända ljus lös upp hennes omgivning. På golvet låg det en lapp som beordrade henne att ta sig till badrummet. Han hade tappat upp ett bad till henne och hon log, tog av sig kläderna och gick i. Det varma vattnet omslöt hennes kropp och hon blundade. Från utsidan kunde hon höra tonerna från hennes favoritartist och hans steg som närmade sig. Han satte sig på knä intill badkaret och gav henne ett glas vin, hennes favoritvin. Hon tittade på honom med en bedjande blick att göra henne sällskap, men han skakade bara på huvudet och sa att han skulle förbereda maten och hon kom på sig själv med att titta förvånat på honom. Hon måste drömma tänkte hon för sig själv.

Kvällen fortsatte med middag tillsammans i köket även här med enbart levande ljus runt omkring dem. När de var klara tog han hennes hand och tog med henne till vardagsrummet där han hade förberett för att kunna ge henne en massage. Hon lade sig ner och lät hans händer arbeta över hennes rygg och axlar. Som hon längtat efter detta bara tanken tillsammans med hans beröring fick henne att gråta tyst. När han var klar kysste han hennes nacke och satte sig åter på knä framför henne, hjälpte henne upp så hon satt mitt emot honom. Han tittade ömsint på henne när han såg tårarna och strök med sin hand på hennes kind. De log mot varandra och han tog fram ett kuvert och lade det i hennes hand. Hon öppnade försiktigt och tog fram det som var där i. Två biljetter till Turkiet i två veckor. Hon tappade andan och kastade sig om hans hals. "Jag älskar dig" utbrast hon gråtandes.

Underminera inte

För en tid sedan kom en artikel med Ulf Lundell där han förkastade dottern, Sannas minnesbilder från barndomen. Sanna som har vuxit upp med en alkoholiserad far har väl inte undgått någon och inte heller att Sanna är starkt medberoende till honom. I sin bok, djävulsdansen, skriver hon om sin uppväxt och om hur hon minns det. Hennes historia, hennes bild. Och den kan inte någon, inte ens hennes far ta ifrån henne.

Han kan absolut se det ur ett helt annat perspektiv, ur den missbrukades perspektiv. Och han kan absolut få lov att säga att hon har fel, helt utifrån hur han själv upplevde det. Det finns alltid två perspektiv, något som vi aldrig någonsin kommer kunna komma ifrån. Däremot betyder det inte att hennes perspektiv är falskt. Det är, för att vara helt ärlig, ett icke korrekt sätt att uttrycka sig.

Det kan mycket väl vara så att Sannas minnesbilder inte är helt i ordning, ihopblandade eller efterkonstruerade. Som medberoendeperson är oftast hela den där tiden precis lika suddigt som för den missbrukande personen. Men det kan också vara så att de faktiskt är helt korrekta utifrån hur hon upplevde det. Det kan inte ens hennes far ta ifrån henne. Faktiskt så är det helt befängt av honom att underminera hennes minnesbilder på det som han gör. Helt och hållet så otroligt respektlöst av mena på att det hon säger sig ha upplevt är rent av falskt.

De två kommer alltid se hela den tiden ur två helt skilda perspektiv, två olika synsätt av helt samma händelse. Men det behöver inte betyda att hennes är felaktig och hans är korrekt och det kan också vara så att det är så. Dock finner jag det märkligt att han, som vid den tiden överförfriskad person, hävdar att hans minnesbild är den korrekta och inte hennes. För det är faktiskt så att det är mycket som talar för att hon har den rätta minnesbilden av de två. Om det är så kommer vi aldrig få veta och vad spelar det egentligen för roll?

Hon kommer alltid ha rätt till sin upplevelse på samma sätt som han kommer att ha rätt till sin. Och det måste han lära sig att acceptera, utan att kasta en skugga över ett barns minnesbild.

Om jag bara var värd dig...

Om jag bäddar din säng och lagar din mat?
Håller din hand och smeker din kind.
Älskar du mig då?

Om jag vårdar mitt yttre och skrattar varje dag?
Säger det du vill höra och följer din njutning.
Ser du mig då?

Om jag lyder din lag och håller mig i bakgrunden?
Gläds din framgång och säger att du är bra.
Förlåter du mig då?

Om jag inte oroar mig för dig eller bryr mig om din hälsa?
Låter dig försvinna i din egen värld där du är kung.
Känner du dig fri då?

Om du kunde se att du förlorar mer än du vinner?
Både dit eget liv och din framtid med mig.
Slutar du då?

Bara en gång till (Del 8)

Hon vet inte hur länge hon fick kämpa för att få honom att förstå att hon inte hade något ihop med den där vännen som ringde till henne eller att hon valde att gå in i ett annat rum för att inte störa filmen. Till slut hade han i alla fall gett med sig om att det inte var någon fara och att han kanske hade överdrivit hela situationen, men han understök ändå att han inte gillade det. Hans ogillande ledde till en alldeles för stor ängslan hos henne som speglade sig i att hon inte vågade svara i sin telefon när han inte var omkring.

Det var så märkligt med honom. Ena stunden kunde de diskutera personer de gick förbi, om de var snygga eller inte och båda var okej med det och i andra stunden så kunde hon inte prata med sina egna vänner utan att han skulle bli misstänksam. Likadant var det med hans humör. Ena stunden var allt bra och det gjorde hur mycket saker som helst tillsammans och han visade sin uppskattning till henne. I andra kunde han vara totalt känslokall och oförstående. Tydligast var det när de åkte till hennes stad för att hälsa på. Innan de åkte iväg kunde har vara helt iskall mot henne och någonstans på vägen lyckades han få värme i sitt hjärta för att behålla det under hela deras besök. Hennes vänner och familj såg alltid de två som ett varmt kärlekspar med massor av känslor för varandra. På vägen tillbaka var det som han förbrukat all värme och hans kyliga hjärta kom tillbaka. Alltid och varenda gång, vilket också gjorde att hon fick svårt att förklara för andra varför hon upplevde honom som kall.

Allt hon upplevde och kände fick hon stänga inombords. Hans humör blandades med hopp och förtvivlan, att spelandet bara blev fler och fler dagar. Nu hade han även börjat gå över till cashgame istället för turneringar, vilket gjorde att han förlorade lika mycket som han satsade. Och så var det den där känslan av ångest efter aborten som hon aldrig verkade kunna skaka av sig. Allt blandades ihop till en enda röra inom henne och hon hade svårt för att styra sina egna känslor. Hon kunde gå mellan att vara glad, förtvivlad och få rena utbrott utan att kunna förklara varför. När hon utan förvarning brast ut i gråt och förblev otröstlig för att han skulle dra iväg och spela poker i lokalen slutade det med att han äntligen stannade hemma och det lyckades prata med varandra om hur hon kände.

Från sitt hjärta berättade hon precis som det var för honom och han satt bredvid henne på golvet i hallen och bara höll om henne. Han lovade att han skulle ge henne mer tid och mindre till pokern och för att de skulle må bättre tillsammans bestämde de sig för att gå till en familjeterapeut. Mestadels för att prata om aborten och den ensamhet hon kände. De kom fram tillsammans att de behövde vara starka ihop för att det skulle kunna vara de två och han var beredd att göra allt för att det skulle bli så. Hans ord fick ett nytt hopp i henne att gnistra till och resten av kvällen tillägnade de för sig själva. Dagens efter ringde de för att få en tid hos en familjeterapeut.

Sex långa veckor fick de vänta innan de fick gå på sitt första besök. Hon var så nervös att hon kräktes innan de skulle iväg och han gjorde allt för att hon skulle må bättre. Han blev allt hon önskade av honom, omtänksam och förstående. Allt det där hon saknat en längre tid. På hemma plan blev han bättre på att hjälpa till och även pokerspelandet avtog, vilket gjorde att de fick mer tid för varandra. Men när sommaren kom åkte han in akut till sjukhuset för att opereras mot diskbråck som han dragits med en längre tid och med det så blev han också sängliggandes hemma och pokerspelandet var igång igen. I sin förtvivlan berättade hon om detta i ett möte med terapeuten och med ens förstod de att det skulle ta lång tid innan de skulle vara tillbaka på banan igen.

Ofta satt han djupt försjunken i pokern och han var svår att få kontakt med. När hon väl lyckades få kontakt med honom var han noga med att tala om att hon störde honom eller att hon gjort att han förlorade en hand eller turnering. Middag åt de nästan aldrig tillsammans, enligt honom hade han för ont för att resa sig så hon serverade maten vid datorn. Själv satt hon vid köksbordet ensam eller tillsammans med barnen. För varje dag hans plats var tom dog en liten bit av henne. Det var inte så här hon ville ha det, men hur skulle hon kunna berätta för någon att den man som älskade henne över allt annat när de var hemma i hennes stad var en helt annan människa där de bodde?

Vård ska vara en självklahet

Att som spelberoende få vård idag är otroligt svårt. Väldigt ofta handlar det om var i landet man bor och vad det finns för resurser där. Det är med andra ord inte lika för alla. Även om du bor där det finns resurser, så finns det ändå inte tillräckligt för att ta hand om alla som behöver hjälpen. Lägg då även till de anhöriga som också behöver vård och stöd. För deras del är hjälpen näst intill obefintlig i dagsläget.

Det största problemet handlar om att socialtjänstlagen inte är tydlig nog gällande vad och vem som bär ansvaret till att personer med en spelproblematik eller medberoendeproblematik får relevant hjälp och vård. Av den anledning bollas frågan fram och tillbaka mellan kommunerna och landstingen och ingen verkar riktigt vilja ta ansvar för frågan. Landstinget menar på att det är kommunen som bär ansvaret och kommunen bollar tillbaka och menar på att det är landstinget. Trots det är det faktiskt landstinget som bär ansvaret.

Med ett förtydligande av socialtjänstlaget skulle det inte råda några tvivel om vem som bär ansvaret för vården för spelberoende och dess anhöriga. Och de som är drabbade skulle både få tidigare och mer relevant hjälp än vad de får idag.

Att tydliggöra socialtjänstlagen är en av Spelkontrolls spelpolitiska frågor. Vi vill att personer med spelproblem och deras anhöriga får relevant stöd, vård och hjälp.

När kärleken fortfarande levde

För de där sommardagarna när vi bara tog en tripp med bilen.
När livet tillsammans fortfarande var bra och vi var lyckliga.
Solen, värmen, vinden i håret och två händer sammanflätade.
Vi var ett, vi var kära och vi förstod varandra.
De dagarna kommer jag alltid att minnas.
Och denna låt för mig tillbaka.
Till då.

Bara en gång till (Del 7)

Hon vankade av och an i lägenheten i väntan på att han skulle bli klar med sin pokerturnering så att hon kunde sätta sig och plugga på datorn, men turneringen verkade aldrig riktigt ta slut. Snart klar, sa han leende och kastade en slängpuss mot henne. Det betydde att han skulle kamma hem lite pengar, vilket var bra. Han höjde sina knytnävar och utbrast ett glädjerop och turneringen var över och hon skulle få tillgång till datorn för att plugga. Den där datorn som främst skulle vara till för hennes studier. Ibland kändes det dock som att hon skulle vinna massor av tid att vara kvar på skolans studiecentrum, men hon valde att inte säga något.

Han kysste henne ömt på pannan och tog på sig ytterkläderna. Hon tittade på honom med en frågande blick och han besvarade den med att det var dags för poker med grabbarna i lokalen. Visst hon skulle plugga och det skulle troligtvis gå både bättre och snabbare utan honom kvar i lägenheten, men det kändes som att han började bli allt för upptagen med poker. Från att spela max två gånger i veckan nere i lokalen till att spela både i lokalen och hemma på datorn varje dag. Förvisso inte några långa stunder och sällan några förluster, men det var bra mycket mer än vad han sagt från början.

Det började också påverka de saker som behövde göras hemma. Alla vardagssysslor gjordes i första hand av henne förutom disken. De hade som deal att om hon lagade maten så skulle han diska och det gjorde han också. Därför ville hon heller inte klaga på honom även om hon skulle uppskatta att han någon gång kunde tänka sig att ta hand om deras räkningar eller tog fram dammsugaren. Å andra sidan var han glad och tog sig tid till att umgås med henne så som att följa med till hennes stad och förbereda för en utekväll med mat och underhållning för bara de två. Bara att ha honom glad gjorde hennes ångest över aborten lättare att hantera.

Visst. Hon ville inte ha barn. Det var hon helt säker på, men det gjorde fortfarande ont i henne att berövat honom den glädje han visade. Än mer ont gjorde det att se honom tillsammans med sina barn som han älskade av hela sitt hjärta. Han var en bra pappa som satte sina barn i det främsta rummet och han gav dem all kärlek och tid de bad om. Att se honom med sin nyfödda brorsdotter gjorde ont i henne för det var där de själva skulle ha varit. Se honom med sina varsamma händer vagga det lilla knytet och se den glädje han visade att vara nära skar som en kniv i hennes bröst. Hon skulle aldrig ge honom det hur mycket han än ville. Och det spelade ingen roll att han redan haft den där tiden.

Men han älskade henne även om hon i det tysta kunde straffa sig själv för det hon gjort. En smärta som höll på att äta upp henne och det hjälpte inte till att hon fortfarande kände sig ensam. Trots skolan så kände hon sig ensam. Hon var en social individ och hon pratade med de hon gick i skolan med, men det var bara i skolan. Att föra över den sociala delen i skolan till det privata var mycket svårare än vad hon hade trott. I den nya staden fanns redan sociala grupperingar och ingen var beredd att släppa in någon ny.

Samtidigt höll hennes vänner i hemstaden på att släppa taget om henne. De som verkligen var hennes vänner fanns såklart kvar, men de hörde inte av varandra så ofta som hon hade önskat. Därför hoppade hennes hjärta till lite extra när hennes telefon ringde och det var en väns namn som dök upp på displayen som hon inte hört av på väldigt länge av olika anledningar. Och eftersom hon inte vill störa filmkvällen med barnen med att hon pratade i telefon gick hon in i sovrummet och stängde dörren.

Hennes vän hade varit borta ett tag på grund av privata problem, vilket gjorde att de hade så mycket att prata om. Vännen visste heller inte om att hon träffat en man i sitt liv och lämnat sin hemstad. Hon berättade lågmält all detaljer i hur han tog i henne och hur mycket hon älskade det och han berättade om sitt nya liv efter ett behandlingshem. De skrattade över sina historier och det gjorde henne så gott att höra sin väns röst igen. Hon kunde inte vänta tills hon skulle få berätta för honom om samtalet.

När hon kom ut från sovrummet var filmen slut för länge sedan och barnen  låg i sina sängar. Han satt i fåtöljen och bläddrade bland kanalerna på TV:n. Hon satte sig i soffan nära honom med ett leende på läpparna, men han tittade inte ens på henne. Frågade bara vem det var hon hade pratat med och hon bubblade fram att det var en vän hon inte hade hört från på länge, en han. Han vände sig mot henne och tittade sammanbitet på henne. Du stänger aldrig in dig igen när du pratar med dina vänner, fräste han innan han reste sig upp och gick därifrån.