Hon vankade av och an i lägenheten i väntan på att han skulle bli klar med sin pokerturnering så att hon kunde sätta sig och plugga på datorn, men turneringen verkade aldrig riktigt ta slut. Snart klar, sa han leende och kastade en slängpuss mot henne. Det betydde att han skulle kamma hem lite pengar, vilket var bra. Han höjde sina knytnävar och utbrast ett glädjerop och turneringen var över och hon skulle få tillgång till datorn för att plugga. Den där datorn som främst skulle vara till för hennes studier. Ibland kändes det dock som att hon skulle vinna massor av tid att vara kvar på skolans studiecentrum, men hon valde att inte säga något.
Han kysste henne ömt på pannan och tog på sig ytterkläderna. Hon tittade på honom med en frågande blick och han besvarade den med att det var dags för poker med grabbarna i lokalen. Visst hon skulle plugga och det skulle troligtvis gå både bättre och snabbare utan honom kvar i lägenheten, men det kändes som att han började bli allt för upptagen med poker. Från att spela max två gånger i veckan nere i lokalen till att spela både i lokalen och hemma på datorn varje dag. Förvisso inte några långa stunder och sällan några förluster, men det var bra mycket mer än vad han sagt från början.
Det började också påverka de saker som behövde göras hemma. Alla vardagssysslor gjordes i första hand av henne förutom disken. De hade som deal att om hon lagade maten så skulle han diska och det gjorde han också. Därför ville hon heller inte klaga på honom även om hon skulle uppskatta att han någon gång kunde tänka sig att ta hand om deras räkningar eller tog fram dammsugaren. Å andra sidan var han glad och tog sig tid till att umgås med henne så som att följa med till hennes stad och förbereda för en utekväll med mat och underhållning för bara de två. Bara att ha honom glad gjorde hennes ångest över aborten lättare att hantera.
Visst. Hon ville inte ha barn. Det var hon helt säker på, men det gjorde fortfarande ont i henne att berövat honom den glädje han visade. Än mer ont gjorde det att se honom tillsammans med sina barn som han älskade av hela sitt hjärta. Han var en bra pappa som satte sina barn i det främsta rummet och han gav dem all kärlek och tid de bad om. Att se honom med sin nyfödda brorsdotter gjorde ont i henne för det var där de själva skulle ha varit. Se honom med sina varsamma händer vagga det lilla knytet och se den glädje han visade att vara nära skar som en kniv i hennes bröst. Hon skulle aldrig ge honom det hur mycket han än ville. Och det spelade ingen roll att han redan haft den där tiden.
Men han älskade henne även om hon i det tysta kunde straffa sig själv för det hon gjort. En smärta som höll på att äta upp henne och det hjälpte inte till att hon fortfarande kände sig ensam. Trots skolan så kände hon sig ensam. Hon var en social individ och hon pratade med de hon gick i skolan med, men det var bara i skolan. Att föra över den sociala delen i skolan till det privata var mycket svårare än vad hon hade trott. I den nya staden fanns redan sociala grupperingar och ingen var beredd att släppa in någon ny.
Samtidigt höll hennes vänner i hemstaden på att släppa taget om henne. De som verkligen var hennes vänner fanns såklart kvar, men de hörde inte av varandra så ofta som hon hade önskat. Därför hoppade hennes hjärta till lite extra när hennes telefon ringde och det var en väns namn som dök upp på displayen som hon inte hört av på väldigt länge av olika anledningar. Och eftersom hon inte vill störa filmkvällen med barnen med att hon pratade i telefon gick hon in i sovrummet och stängde dörren.
Hennes vän hade varit borta ett tag på grund av privata problem, vilket gjorde att de hade så mycket att prata om. Vännen visste heller inte om att hon träffat en man i sitt liv och lämnat sin hemstad. Hon berättade lågmält all detaljer i hur han tog i henne och hur mycket hon älskade det och han berättade om sitt nya liv efter ett behandlingshem. De skrattade över sina historier och det gjorde henne så gott att höra sin väns röst igen. Hon kunde inte vänta tills hon skulle få berätta för honom om samtalet.
När hon kom ut från sovrummet var filmen slut för länge sedan och barnen låg i sina sängar. Han satt i fåtöljen och bläddrade bland kanalerna på TV:n. Hon satte sig i soffan nära honom med ett leende på läpparna, men han tittade inte ens på henne. Frågade bara vem det var hon hade pratat med och hon bubblade fram att det var en vän hon inte hade hört från på länge, en han. Han vände sig mot henne och tittade sammanbitet på henne. Du stänger aldrig in dig igen när du pratar med dina vänner, fräste han innan han reste sig upp och gick därifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar