Hon kom hem sent från skolan en kväll. Arbetat på studentcentrum med ett inlämningsarbete. Hela hennes kropp värkte av utmattning och helst av allt ville hon bara lägga sig i sängen och sova en vecka. Hennes utmattning gjorde att hon inte märkte att det var tyst och mörkt i lägenheten. Vanligtvis brukade han sitta i flera pokerturneringar samtidigt vid den här tiden, men inte ikväll tydligen. Hon gick ut i köket och drack lite vatten och vidare genom vardagsrummet för att ta sig till sovrummet. Mitt framför soffan tvärstannade hon och vände sig mot den. Ljuset från fönstret bakom henne visade hans siluett där han satt i soffan. Hon drog efter andan och tog ett par steg bakåt när hon förstod vad det var hon såg.
Helt tyst satt han där och de tittade rakt på varandra. Han hade något i handen som hon inte kunde se vad det var. Hon sa hej till honom tyst, men han svarade inte. Fortsatte att bara titta på henne med en blick som hon inte visste om den betydde att han var arg eller ledsen. Försiktigt gick hon fram till honom och satte sig bredvid i soffan och sneglade mot hans hand igen. Den var knuten runt hemtelefonen. När han såg vad det var hon tittade på sa han med dov ton att hon fick ett samtal förut, när hon varit borta. Han flyttade sig ifrån henne och hon frågade vem samtalet var ifrån.
En gemensam vän till henne och hennes bästa vän hade ringt för att fråga hur hon hade det, men han hade tagit det som att det var en kille som hon hade vid sidan av honom. I mer än en timme fick hon försöka förklara vem det var som hade ringt och att det inte var någon som hon hade någon sexuell relation med, men han trodde inte på henne och kallade henne för alla nedsättande ord han kunde. Hon grät och tog hans hand och bad honom att lita på henne, att det hon sa var sant, men hade bestämt sig för att hans sanning var den rätta. Hon hade ett förhållande bakom hans rygg.
Hon satte sig närmre honom och tog hans hand. Snyftade bad hon honom snällt att tro på det hon sa. Hennes gest fick honom att tvärt resa sig upp och kastade telefonen på henne. Den träffade henne i tinningen med en smäll som fick henne att tystna. Han skrek något åt henne som fick hennes förtvivlan att förvandlas till ilska. Hur länge skulle hon behöva stå ut med att bara ta en massa skit för saker hon inte hade gjort? Hon tog upp telefonen som landat på golvet och kastade den tillbaka på honom och med full kraft skrek hon rakt ut. "Din jävla idiot!"
I flera veckor efter hennes ord fick hon be om ursäkt för vad hon hade sagt. Han hade kunnat glömma hennes ord om hon inte hade lagt till en svordom. Den hade, enligt honom, gett hennes ord en större mening, som att det var något hon faktiskt tycker. Nu kunde han förlåta hennes utspel, men han skulle absolut inte glömma vad hon hade kallat honom. I hans ögon hade hon sjunkit lägre än vad hans egna barn skulle kunna göra när de var arga och sa dumma saker de egentligen inte menade. Då satt hon ändå på sina knän framför honom där han satt i sin fåtölj och bad om hans förlåtelse för vad hon hade sagt den där gången, för över en månad sedan.
De gled allt mer ifrån varandra. Deras gemensamma terapi blev ett skämt där de satt tillsammans med sina falska leenden och berättade att de skulle försöka rädda sitt förhållande genom att flytta isär ett tag. Det var hans idé och hon hade inte orkar säga emot. Hon var den som skulle flytta ut och istället bo i en studentlägenhet. Han skulle bo kvar för att det inte skulle bli så bökigt med att flytta deras saker fram och tillbaka. De hade planerat allt så bra. Hon skulle ta hans gamla saker och han skulle behålla de saker som var hennes och deras gemensamma möbler. Deras terapeut tittade på dem misstänksamt, men sa ändå att hon litade på att de hade tänkt igenom allt.
Någon vecka senare hade hon skrivit på ett kontrakt för en lägenhet. De hjälptes åt att flytta på sakerna och innan de flyttade isär på riktigt gick de på en fest tillsammans och lekte det perfekta paret en sista gång. Hans bror och hans nya flickvän hade bjudit in till en fest. Hela kvällen bestod i att vara så långt ifrån varandra som möjligt när de inte orkade hålla uppe den där perfektionen de försökte leva upp till, men som försvann ju mer alkohol de fick i sig. För det mesta satt hon ute på verandan och rökte tillsammans med några andra. Hennes fejkade skratt fick ett abrupt slut när en av tjejerna kom ut och frågade henne om de stämde att han och hon inte längre var ett par. När hon svarade att de var det, men bara skulle flytta isär ett tag tittade den främmande tjejen på henne med en frågande min och svarade att det inte var han sagt precis. Hans ord var att han nu var fri att göra vad han ville med vem han ville. Hans ord till henne kvällen innan var att han ville att de skulle hitta tillbaka till varandra och hon hade litat på hans ord. Hur kunde hon vara så blåögd?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar