Jag vet att det jag kommer att skriva nu kommer att låta som om det vore världens mest enklaste sak, men jag vet att det verkligen inte är det. Men. För att rädda sig själv så är det ett måste. Det är absolut inte lätt att vara medberoende till någon med ett missbruk. Det är verkligen allt annat än lätt. Jag vet, jag pratat från egen erfarenhet och det är också därför jag kommer att skriva det jag skriver nu.
Personen med beroende eller missbruk kommer aldrig att sluta med sitt beteende förrän den själv har insett att den behöver hjälp. Kanske kommer det snart efter att du som medberoende kommer till insikt, kanske kommer det aldrig. Hur det än blir så måste du vara stark nog att vara egoistisk i situationen som är och sätta gränser. Vad är du beredd att ta? Hur länge är du beredd att kämpa? Du måste själv sätta svaren på de frågorna och hålla dig till dem. Var tydlig, oerhört tydlig med var dina gränser går och vik inte av från dem.
Det låter sjukt enkelt, men det är verkligen inte det. Jag bröt själv från mina gränser ett antal gånger. För många gånger och för varje gång insåg jag att jag bröt ner mig själv lite till. Det tog flera år innan jag insåg att jag var tvungen att stå fast vid mitt eget ord till mig själv för alla löften han gav till mig bröts lika många gånger. Jag var värd mig själv att stå fast vid mitt ord.
Till slut gjorde jag det. Förvisso med lite hjälp från en vän, men ögonblicket jag valde att gå var mitt eget beslut och jag kan säga att jag aldrig ångrat det ögonblicket en enda sekund nu i efterhand. Det var helt rätt och jag har aldrig känt med så fri som jag gjorde den dag jag klev ut genom den där dörren och aldrig kom tillbaka.
Bestäm dig.
Sätt dina egna gränser.
Lämna om det inte finns någon annan utväg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar