Tillbaka vid skolbänken satt hon med en helt fantastisk resa i tankarna. Hon hade svårt att koncentrera sig eftersom hans varma leende återkom i hennes huvud gång på gång. De hade varit som nyförälskade i två veckor, pratat om framtiden och vad de hade för planer. Han lovade att dra ner på pokerspelandet, gå tillbaka till att lägga undan ett litet belopp som blev hans kapital, precis som det hade varit innan deras ekonomi blev ett kaos. De var synkade och i samförstånd. Tillsammans skulle de prata om allt med deras terapeut. Hon hade också lovat honom att släppa taget om sin lägenhet i sin stad som hon fortfarande hyrde ut i andrahand. Han behövde det att känna att hon fanns där, hos honom, på riktigt.
Nästan ett år som sambos i hans stad åkte hon hem för att ordna med alla papper. Hennes lägenhet skrev över på hennes kompis som bodde där nu och med det så släppte hon taget om det enda hon kunde vara säker på, att hon kunde ta sig hem utan problem. Alla hennes saker packades ner för att transporteras till dit hon nu bodde, där han var. Hon gav efter för hans kärlek och hans ord. Det skulle bli så bra bara de kunde gå tillbaka till att lita på varandra och hon ville inte vara den som förstörde. Definitivt inte med tanke på att det var hon som hela tiden önskat att det skulle bli bra igen.
Deras liv fortsatte i samma anda. Han fanns där för henne och hon fanns där för honom. Poker spelades, precis som han hade lovat, främst i lokalen tillsammans med de andra grabbarna. Hon började plugga hemma mer och mer eftersom datorn var tillgänglig för henne. De åt mat tillsammans, sov tillsammans och hade bra samtal hos deras terapeut, så bra att de faktiskt funderade på att sluta gå dit. Hela deras liv bara svängde runt och ibland kändes det alldeles för bra för att vara sant. Det gick för lätt på något vis, men hon inbillade sig att resan tillsammans gav dem tid att reflektera över hur de egentligen hade det och hur de kunde ha det.
För bra för att vara sant. Antagligen var det just det. Hon kom hem en dag och hittade honom i barnens rum, monterade ihop ännu en dator. För att de skulle kunna plugga när det var hos dem var det officiella skälet, men egentligen handlade det om något helt annat. Oftare satt de vid middagen och pratade om poker, hur man skulle tänka och hur man spelade på ett smart sätt. Han lade upp händer och olika scenarion som kunde hända vid ett spel. De kunde spela mot varandra bara de två och plötsligt hade hon gått med på att vara en back up när han inte kunde spela turneringar. Han fick det att låta så bra till en början att hon inte kunde komma ihåg när hon tyckte det var en dålig idé mer än att hon tänkte tanken i början att han aldrig skulle få igenom sitt förslag.
Stressen över att lurats in i något hon inte kunde sätta stopp för blev för mycket och när hon försökte blev hans vredesutbrott bortom allt hon hade kunnat förställa sig. När han för första gången tog tag i henne fysiskt, tryckte upp henne mot väggen och satte sin underarm mot hennes hals blev hon för första gången rädd för honom. Gråtandes sa hon att hon skulle lämna honom, sprang in i sovrummet och slet ut sina kläder ur garderoben. Förtvivlat ringde hon till sin bästa vän, men hon berättade ingenting om vad som precis hade hänt. Tårarna forsade ner för hennes kinder medan hon frågade om hon kunde bo hos honom och med lugn ton sa han att hon alltid var välkommen hem till honom. Han kollade upp tågtider och priser för henne. Det enda hon kunde få fram när han frågade vad som hänt var att hon inte orkade mer sedan räckte hon över telefonen till sambon som fick fortsätta samtalet med hennes vän.
När hon en stund senare gick ut från sovrummet för att säga farväl till honom fann hon honom gråtandes i köket. Han satt där vid köksbordet och såg så otroligt liten ut. Hon omfamnade honom bakifrån medan han snyftade fram att han inte skulle klara sig utan henne. Han var så ledsen över att det blivit som det blivit och att han bara ville att det skulle bli bra för dem. Hon satte sig i hans knä och så satt de ett bra tag. Om och om igen bad han henne att inte lämna honom. När hon inte sade någonting tillbaka till honom reste han sig upp, slet tag i en spritflaska och tabletter. Chocken över vad som höll på att hända framför henne fick hennes ögon att tåras på nytt. Innan han lyckades få upp ytterdörren fick hon stopp på honom med orden "Jag stannar. Jag stannar hos dig.". Tillsammans sjönk de ihop på hallgolvet, gråtandes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar