Inne hos terapeuten. De hade fått som uppgift att skriva ner vad de uppskattade hos varandra och vad de inte uppskattade. Hon hade med all kraft som fanns i hennes precis lyckats ta sig igenom sina listor. Vek ihop sitt papper med skakiga händer och sneglade nervöst åt hans håll för att säkerställa hur arg han var. Han tittade rakt fram utan att röra en min. Blicken var fäst mot tavlan där alla hennes ord om honom fanns blottade och utsmetade, som om hon gjort något förbjudet. En sjuk människas så kallade sanning.
Så var det hans tur. Han rabblade alla orden han satt som inte uppskattade hos henne som om de vore en enda mening. Lat, ohjälpsam, trött, slö. Hon klarar ju inte ens av att dammsuga om det ens är hennes enda uppgift för dagen, tillade han. Det susade i hennes öron och hon var tvungen att blunda för att inte börja gråta. Varje dag dammsög hon. Hela dagarna igenom, men det var bara det att hon inte klarade av att ta sig upp från sängen. När kvällen väl kom var hon så slut av uppgiften att hon somnade och lovade sig själv att ta tag i det nästa dag. Dagen efter var det samma sak, om och om igen. Samma sak. Det eviga dammsugandet, men golven blev aldrig städade. Tårarna trängde sig ut och hon var tvungen att sänka huvudet framåt för att försöka dölja det.
En näsduk sträcktes fram till henne. Jag tror vi stannar här en stund, sa terapeuten. Hon satt fortfarande med huvudet nedböjt och grät tyst. Han fortsatte och berättade om den nya regeln han hade satt upp i deras hem kring matlagning och diskning. Hon hade alltid varit den som lagade maten och han den som skötte diskningen. Den nya regeln innebar att om hon inte lagade mat och han istället blev tvungen att köpa hämtmat och äta hemma så fick hon stå för diskningen, som ett straff för att hon inte lagade mat. Det blev tyst en stund i rummet tills dess att terapeuten bröt den med en fråga. Vad händer om du inte diskar en dag? Han harklade sig och famlade efter orden och det märktes direkt att han inte hade tänkt igenom den delen. Stammande svarade han att han skulle få mer att diska nästa dag. Det låter inte helt rättvist, svarade terapeuten. Svaret fick henne att känna en ny styrka. Någon annan sa det hon hela tiden tänkt, men inte vågat säga.
Terapeuten fortsatte med att likna hennes situation med att försöka bestiga ett berg. Ett berg hon varje dag kämpade för att ta sig uppför. Varje dag är det samtidigt personer som står på andra sidan av berget och lyfter upp det lite i taget från det hållet. Med andra ord så blev berget brantare för varje dag och tillslut skulle det falla över henne. Liknelsen fick henne att brista i gråt för det var verkligen precis så hon kände. För varje gång han belastade henne med ännu en uppgift så blev dagarna svårare att ta sig igenom. Hela hennes kropp värkte, utan att egentligen göra ont och när dagen var över så kändes det som att hon sprungit ett maraton. Ändå hade hon spenderat dagen i sängen, förutom de korta stunder hon klarade av att ta sig till skolan eller spela poker för honom på den andra datorn. De sista gjorde hon endast för fridens skull. Hon orkade inte höra ännu en gång att hon var värdelös eller att hon inte försökte hjälpa honom så att de kunde ha en dräglig ekonomi.
De gick hem från mötet med terapeuten under tystnad. Hon gick fortfarande med huvudet böjt framåt för att förhindra att visa för människor de mötte att hon hade gråtit. I sin ficka höll hon handen runt ett visitkort hon hade fått. På det stod numret till en kurator så att hon kunde få prata med någon enskilt om sin depression. Hon hade blivit lovad att få hjälp om hon inte själv skulle orka att ringa och det stärkte henne att veta att någon kunde göra det för henne. Om hon inte var stark nog. Hela vägen höll hon handen runt kortet som om det vore hennes dyraste ägodel.
Han stannade till för att prata med någon de mött på vägen, men hon brydde sig inte om att stanna tillsammans med honom. Ingen brydde sig om vem hon var ändå. Han gjorde heller ingen ansats till att försöka få henne att vänta. Istället gick hon raka vägen hem och utan att ta av sig skorna fortsatte hon mot sovrummet och lade sig i sängen och somnade. Några korta stunder vaknade hon till. Första gången var när han kom in och tog av henne skorna och lade en filt över henne. Andra gången när han ställde in några mackor till henne som förblev orörda. Tredje gången när hon hörde hans bror skratta åt någonting han sa, de hade besök. Fjärde gången när han åter kom in och försökte få med henne till köket för att äta, men hon skakade bara på huvudet och somnade om. Femte gången lade han sig bredvid henne och smekte med sin hand på hennes rygg. Du behöver äta, sa han. Du har legat här inne i två dygn nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar