Tänkvärd artikel är helt klart denna. Kort, men den väcker känslor i mig som jag så mycket kan känna igen. Det gick inte en dag utan att jag kunde känna mig som en surkärring. Gnällde, klagade och var aldrig riktigt nöjd med någonting. Men sanningen är den att jag var nöjd i ytterst små perioder. När det jag sa gick fram och de få dagar som det såg ut att vända.
Mitt gnällande, klagande handlade egentligen inte om att jag var en surkärring, utan att jag faktiskt brydde mig och var orolig. Tillvaron var inte normal. Det var ett sjukt beteende som präglade tillvaron och som i slutänden också gjorde mig så otroligt sjuk. Allt gick så fort och jag hann aldrig se när det var försent. Det smärtar mig att man uppfattas som en surkärring när det man enda man gör är att kämpa som ett djur för att fixa, laga och ställa till rätta. Detta av ren kärlek för den beroendesjuke.
Det visar också hur viktig forskningen kring medberoende är. Det är helt sjukt att det seriöst finns människor som anser att det inte är ett sjukdomstillstånd. Dessa personer skulle behöva leva en vecka i mitt dåvarande liv när det var som absolut värst. Det finns inga tvivel om att jag blev både fysiskt och psykiskt sjuk av det jag var med om. Och jag är en av dem som kommer att fortsätta min kamp för att forskningen ska gå framåt. Det är viktigt för mig och det är definitivt viktigt för dem som lever mitt i sitt medberoende och de som kommer efter det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar