Underminera inte

För en tid sedan kom en artikel med Ulf Lundell där han förkastade dottern, Sannas minnesbilder från barndomen. Sanna som har vuxit upp med en alkoholiserad far har väl inte undgått någon och inte heller att Sanna är starkt medberoende till honom. I sin bok, djävulsdansen, skriver hon om sin uppväxt och om hur hon minns det. Hennes historia, hennes bild. Och den kan inte någon, inte ens hennes far ta ifrån henne.

Han kan absolut se det ur ett helt annat perspektiv, ur den missbrukades perspektiv. Och han kan absolut få lov att säga att hon har fel, helt utifrån hur han själv upplevde det. Det finns alltid två perspektiv, något som vi aldrig någonsin kommer kunna komma ifrån. Däremot betyder det inte att hennes perspektiv är falskt. Det är, för att vara helt ärlig, ett icke korrekt sätt att uttrycka sig.

Det kan mycket väl vara så att Sannas minnesbilder inte är helt i ordning, ihopblandade eller efterkonstruerade. Som medberoendeperson är oftast hela den där tiden precis lika suddigt som för den missbrukande personen. Men det kan också vara så att de faktiskt är helt korrekta utifrån hur hon upplevde det. Det kan inte ens hennes far ta ifrån henne. Faktiskt så är det helt befängt av honom att underminera hennes minnesbilder på det som han gör. Helt och hållet så otroligt respektlöst av mena på att det hon säger sig ha upplevt är rent av falskt.

De två kommer alltid se hela den tiden ur två helt skilda perspektiv, två olika synsätt av helt samma händelse. Men det behöver inte betyda att hennes är felaktig och hans är korrekt och det kan också vara så att det är så. Dock finner jag det märkligt att han, som vid den tiden överförfriskad person, hävdar att hans minnesbild är den korrekta och inte hennes. För det är faktiskt så att det är mycket som talar för att hon har den rätta minnesbilden av de två. Om det är så kommer vi aldrig få veta och vad spelar det egentligen för roll?

Hon kommer alltid ha rätt till sin upplevelse på samma sätt som han kommer att ha rätt till sin. Och det måste han lära sig att acceptera, utan att kasta en skugga över ett barns minnesbild.