Hon vet inte hur länge hon fick kämpa för att få honom att förstå att hon inte hade något ihop med den där vännen som ringde till henne eller att hon valde att gå in i ett annat rum för att inte störa filmen. Till slut hade han i alla fall gett med sig om att det inte var någon fara och att han kanske hade överdrivit hela situationen, men han understök ändå att han inte gillade det. Hans ogillande ledde till en alldeles för stor ängslan hos henne som speglade sig i att hon inte vågade svara i sin telefon när han inte var omkring.
Det var så märkligt med honom. Ena stunden kunde de diskutera personer de gick förbi, om de var snygga eller inte och båda var okej med det och i andra stunden så kunde hon inte prata med sina egna vänner utan att han skulle bli misstänksam. Likadant var det med hans humör. Ena stunden var allt bra och det gjorde hur mycket saker som helst tillsammans och han visade sin uppskattning till henne. I andra kunde han vara totalt känslokall och oförstående. Tydligast var det när de åkte till hennes stad för att hälsa på. Innan de åkte iväg kunde har vara helt iskall mot henne och någonstans på vägen lyckades han få värme i sitt hjärta för att behålla det under hela deras besök. Hennes vänner och familj såg alltid de två som ett varmt kärlekspar med massor av känslor för varandra. På vägen tillbaka var det som han förbrukat all värme och hans kyliga hjärta kom tillbaka. Alltid och varenda gång, vilket också gjorde att hon fick svårt att förklara för andra varför hon upplevde honom som kall.
Allt hon upplevde och kände fick hon stänga inombords. Hans humör blandades med hopp och förtvivlan, att spelandet bara blev fler och fler dagar. Nu hade han även börjat gå över till cashgame istället för turneringar, vilket gjorde att han förlorade lika mycket som han satsade. Och så var det den där känslan av ångest efter aborten som hon aldrig verkade kunna skaka av sig. Allt blandades ihop till en enda röra inom henne och hon hade svårt för att styra sina egna känslor. Hon kunde gå mellan att vara glad, förtvivlad och få rena utbrott utan att kunna förklara varför. När hon utan förvarning brast ut i gråt och förblev otröstlig för att han skulle dra iväg och spela poker i lokalen slutade det med att han äntligen stannade hemma och det lyckades prata med varandra om hur hon kände.
Från sitt hjärta berättade hon precis som det var för honom och han satt bredvid henne på golvet i hallen och bara höll om henne. Han lovade att han skulle ge henne mer tid och mindre till pokern och för att de skulle må bättre tillsammans bestämde de sig för att gå till en familjeterapeut. Mestadels för att prata om aborten och den ensamhet hon kände. De kom fram tillsammans att de behövde vara starka ihop för att det skulle kunna vara de två och han var beredd att göra allt för att det skulle bli så. Hans ord fick ett nytt hopp i henne att gnistra till och resten av kvällen tillägnade de för sig själva. Dagens efter ringde de för att få en tid hos en familjeterapeut.
Sex långa veckor fick de vänta innan de fick gå på sitt första besök. Hon var så nervös att hon kräktes innan de skulle iväg och han gjorde allt för att hon skulle må bättre. Han blev allt hon önskade av honom, omtänksam och förstående. Allt det där hon saknat en längre tid. På hemma plan blev han bättre på att hjälpa till och även pokerspelandet avtog, vilket gjorde att de fick mer tid för varandra. Men när sommaren kom åkte han in akut till sjukhuset för att opereras mot diskbråck som han dragits med en längre tid och med det så blev han också sängliggandes hemma och pokerspelandet var igång igen. I sin förtvivlan berättade hon om detta i ett möte med terapeuten och med ens förstod de att det skulle ta lång tid innan de skulle vara tillbaka på banan igen.
Ofta satt han djupt försjunken i pokern och han var svår att få kontakt med. När hon väl lyckades få kontakt med honom var han noga med att tala om att hon störde honom eller att hon gjort att han förlorade en hand eller turnering. Middag åt de nästan aldrig tillsammans, enligt honom hade han för ont för att resa sig så hon serverade maten vid datorn. Själv satt hon vid köksbordet ensam eller tillsammans med barnen. För varje dag hans plats var tom dog en liten bit av henne. Det var inte så här hon ville ha det, men hur skulle hon kunna berätta för någon att den man som älskade henne över allt annat när de var hemma i hennes stad var en helt annan människa där de bodde?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar