Det kan vara svårt att prata om det man är med om eller har varit med om. Att blotta sig för någon är en stor sak. Viktigt är dock att tänka på är man inte bör hålla inne med saker. Vi mår allt som oftast sämre av det. Någon gång måste vi ta itu med det.
En sak som jag gjorde både när jag inte hade någon att prata med och även när jag började bearbeta det jag varit med om är att jag skrev. Jag skrev extremt mycket för att få ur mig allt. Allt vad jag kände, mina egna reflektioner och vad jag skulle vilja säga till vissa personer. Min serie är en del av en sådan sak, dikterna en annan. Det har hjälpt mig så otroligt mycket. Istället för att låta allt mala runt i mitt huvud och i min kropp så satte jag ord på det jag upplevt och det har varit en enorm vinst för mig. Det kan även vara bra när man har någon att prata med såklart. Istället för att bygga på en känsla av att man lägger över alla sina problem på någon annan så kan skrivandet bli ett komplement. Personligen har jag haft lättare att släppa och gå vidare när jag har fått skriva, fått ur mig allt som gjort ont genom text.
För länge sedan och av en helt annan anledning så fick jag ett tips om att skriva ett personligt brev till den person som sårat mig och fått mig att må dåligt. Det är faktiskt väldigt bra om man inte har möjligheten eller av andra orsaker inte kan eller vill ta det med personen ansikte mot ansikte. Tanken med det är inte att man ska skicka det till personen, utan för att man ska få sagt att man vill säga för att kunna gå vidare. Om man sedan väljer att skicka det eller inte är helt upp till var och en. Kanske mår man bäst av det. Kanske mår man bäst av att bara kasta det direkt efter att man skrivit det.
Testa att skriva av er. Det är fantastiskt befriande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar