Att flytta tillbaka till deras gemensamma lägenhet lämnade en besk smak i munnen. I några dagar hade det varit bra, men sedan återgick allt till där hon hade lämnat det en gång. Om än lite värre. Eller så kanske det var som innan, men att hon inte minns hur illa det faktiskt var. Han var ofta borta hos sin polare och när han var hemma så satt han mest i datorn och spelade. De försökte upprätthålla sin dag med middag och göra någonting tillsammans, men det blev svårt eftersom allt behövde anpassas till pokerturneringarna.
Han hade även börjat anmäla sig till turnering på kasinot i Stockholm och Göteborg och han ville såklart att hon skulle följa med på detta. Han såg det som deras tillfälle att göra någonting tillsammans och hon hade inte orkat argumentera emot. En kväll på kasinot innebar för henne en lång kväll i ensamhet i en miljö som fick henne att må så dåligt att det enda som tog henne igenom det var att häva i sig drinkar i baren. Den slutade dessutom på samma sätt varje gång. Hon fick skrapa upp honom från golvet efter ännu en förlust samtidigt som hon själv försökte stå stadigt på sina egna ben både fysiskt och mentalt.
Hos sin psykolog hade hon börjat snudda vid ämnet som handlade om dem, men när psykologen förslog att hon skulle konfrontera honom med vad hon kände och hur det fick henne att må så backade hon helt. Dels för att hon visste att det inte skulle tjäna någonting till. De såg på deras situation alldeles för olika, vilket hon redan fått bekräftat hos deras gemensamma terapeut. Dels för att hon var rädd för vad som skulle hända. Han hade sagt att det var hon som behövde hjälp och om hon drog in honom i det här så vågade hon inte ens tänka på konsekvenserna. Därför var det lättare att gå tillbaka till att bara tiga om det och istället prata om sin barndom.
Om dagarna höll hon sig så mycket som möjligt på studentcentrum. Hon hade börjat studera på universitetet tillsammans med en annan tjej från stan som hon lärt känna. Studierna krävde att de behövde mer disciplin, men de var dåliga på det. Ofta tappade de fokus och gjorde andra saker istället, vilket resulterade i långa dagar och kvällar. Det gjorde henne ingenting egentligen för hon orkade inte vara hemma. Studierna tillsammans med revyn blev hennes flykt från verkligheten och för stunden fick det henne att må bra. När hon väl var hemma höll hon sig upptagen med att prata med sin syster via den andra datorn och spela betapet mot henne. Något som han också började spela för att ha något att göra mellan turneringarna.
Räkningarna började bli mer och mer jobbiga att ta hand om då de flesta av dem blev obetalda för den månaden som de förföll. Hon gjorde allt för att hantera situationen genom att ringa runt till de olika företagen för att skjuta upp dem. Allting lades på kö i väntan på att han skulle vinna. Han i sin tur löste situationen genom att registrera upp konton i hennes namn och kopplade upp den andra datorn via en annan server. På det sättet kunde han spela samma turneringar med två olika användare på samma bord. Den enda egentliga skillnad som blev på hans lösning var att de nu förlorade dubbelt så mycket pengar.
Under de mest tuffa perioderna lånade han pengar av sin bror för de räkningarna som höll på att hamna hos kronofogden. Deras brev var det enda som verkade få honom att reagera överhuvudtaget. Det värsta i den situationen var att han fick det att låta som hennes fel. Hade hon klarat av att sköta ekonomin så hade det inte varit ett problem. I hans värld innebar det att säga till när det var kris. Med kris menades att säga till när inkassobreven kom. Hon skulle alltså behöva säga till honom hela tiden, vilken hon också gjorde ibland. Att säga till honom medföljde en utskällning och ett vredesutbrott. Bara att höra när breven for in genom brevinkastet fick hennes mage att vrida sig i plågor. Att inte veta vad som väntade henne ute i hallen var en fruktansvärd känsla. Skulle det bli ännu en dag med nedvärderande ord eller skulle det bli någonting värre?
Det blev värre, men på ett helt annat sätt. Den dag det kom fram att han hade tagit sms-lån i hennes namn. Hans abonnemang stod på henne och alla hennes uppgifter hade han fått sedan innan. Hela hon frös till is när hon insåg vad det var han hade gjort. När hon tog upp det med honom tittade han bara på henne med en likgiltig min och frågade hur han annars skulle kunna vinna några pengar. Hon bara stirrade på honom, tom i hela kroppen och visste inte vad hon skulle säga. Egentligen ville hon bara ge honom en smäll, men istället flydde hon ut och ner till ån. Hon satte sig i gräset och grät, i timmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar