Det finns idag alldeles för många människor som lever med psykisk ohälsa. Något som är extremt tabubelagt att prata om, konstigt nog. Med konstigt så menar jag att det är märkligt med tanke på hur många det är jag har mött på min väg och ändå vågar vi inte prata om det mer offentligt än vad vi gör. Av den anledning så vågar vi allt som oftast heller inte söka hjälp för det. Och jag vet att det är tungt och att man ofta får kämpa för sin egen hälsa, men jag vänder mig inte till er som faktiskt försöker. Jag vänder mig till dem som inte vågar söka hjälp.
Generellt sätt är det ett nederlag att erkänna att man inte mår bra psykiskt. Man blir satt i ett fack och kan anses vara ostabil och konstig. Rädslan över att människor i en närhet kommer att ta avstånd blir stor och ordet psykolog känns så fasansfullt läskigt. Man kanske till och med blir stämplad som knäpp och att man inte duger för någonting. Och ja, risken finns att allt det där slår in. Men. Sanningen är den att om man inte vågar tänka bort allt det där och söker hjälp så är risken precis lika stor ändå, för du kommer inte att bli bättre av att inte söka hjälp. Du kommer att insjukna ännu djupare. Eller så kommer det slå till längre fram i livet om man för ett tag lyckas gömma undan hjärnspökena för en tid.
Att söka hjälp är ett tecken på styrka, inte svaghet. Det är stort att ta klivet och våga. Och du gör dig själv en så otroligt stor tjänst. Att söka hjälp ger dig möjlighet att komma tillbaka till ditt liv utan psykisk ohälsa, utan dina begränsningar. Tillbaka till där du en gång var när du mådde bra. Det kan ta lång tid, men det är så sjukt värt det. Och glöm inte att det tog lång tid för dig att hamna i ditt sjukdomstillstånd med psykisk ohälsa. Det hände inte på en dag, så det är okej att det tar lång tid att komma tillbaka.
Sök hjälp.
Få ur dig allt.
Bygg upp dig själv.
Blicka framåt.
Må bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar