De hade inte sett varandra. Inte ens på bild. Han gjorde sig inte så bra på bild, som han uttryckte det. Av den anledningen envisades hon med att inte skicka någon på sig själv. Det skulle vara lika, retades hon tillbaka. Fast för hans del spelade inte en bild någon roll. Han var fast besluten om att det var henne han ville ha för hon fick honom att må så bra. Hon å andra sidan var inte lika utåt med vad hon ville, även om hans sätt att vara fick hennes hjärta att slå volter i smyg.
Han var den där typen av kille som fick henne att le hela tiden utan någon speciell anledning alls. Enkelt, intressant, mystisk och oerhört humoristisk. Chattforumet byttes mer och mer ut till timslånga telefonsamtal tills att de en dag gemensamt avsade sig sina uppdrag som administratörer för chattforumet. Deras samtal. De kunde prata om allt och hon brukade till och med somna tillsammans med honom kvar i telefonen. Inte för att det blev tråkigt eller för att hon inte våga säga till att hon var trött, utan för att det kändes mysigt och det blev deras grej. Att vara så nära varandra som möjligt även om det skiljde flera mil mellan dem.
Hon retades ofta med honom genom att vara rapp i munnen och han älskade det. Deras sätt att vara mot varandra satte tydliga roller om att han var jägaren och hon var bytet. Detta märktes som tydligast när hon bestämt menade på att han inte kunde få henne av olika anledningar och hans respons blev att han gillar utmaningar. Den typen av konversation kittlade dem båda för att det talade om hur mycket de faktiskt var intresserade av varandra utan att säga det rakt ut. Även när de pratade om ett möte i verkligheten gick jargongen på samma sätt genom att hon frågade när under dagen han skulle komma och hälsa på henne och han svarade att det inte skulle bli idag och hon snabbt replikerade att han var en fegis.
Att inte säga vad man egentligen menade eller att säga det genom att använda ord som berättade motsatsen blev deras sätt att kommunicera. Det gjorde det lättare att skämta bort någonting om den andra inte tyckte likadant eller för att inte säga för mycket om vad man faktiskt kände för den andre. Fast egentligen spelade ingenting av det någon roll. Hon var fast i hans grepp och de båda var fullt medvetna om detta. Han njöt och hon skrämdes av tanken att hon kunde falla för en person hon aldrig någonsin har sett. Hon som letade fel och hade sina höga krav målade upp honom som en Gud utan att veta om det fanns grund för det. Höll hon på att bli galen?
Oavsett vad så tyckte hon om honom, otroligt mycket och hon hade svårt för att inte visa det. Det lös om hela henne och hon gick genom dagarna med mobilen fastklistrad i handen, som om hans fysiska person var en del av den. Hon var hans i evighet om han så ville, suckade hennes hjärta drömskt.
De kvällar de inte hade möjlighet att prata i flera timmar förgylldes istället med SMS i oändlighet, som den där kvällen när hon hade en heldag med sin syster och han hade sina barn över helgen. Han berättade för henne att han skulle åka till badhuset med barnen dagen efter och skulle låna en bil, då han inte hade någon egen för tillfället. Hennes svar till honom var att retsamt att hon blev besviken på att han inte lånade bilen för att komma till henne och hämta henne och som svar tillbaka fick hon först bara ett skratt, lite senare kom ett retsamt vi får väl se vad kvällen bär med sig. Med det sagt så bytte de ämne och kom fram till att de både behövde ge lite tid till dem som kvällen faktiskt var ämnad för och avslutade konversationen.
Någon timme senare satt hon och systern vid bordet och åt mat och drack gott när hennes telefon återigen plingade till. Ett meddelande från honom. "Jag är hos dig om två timmar."
Hennes hjärta stannade fullständigt tillsammans med allt annat runt omkring. Den första reaktionen blev att ta det för ett skämt, men när han ännu en gång skrev att han tröttnat på hennes replik om att han är en fegis och tagit tag i saken förstod hon att han menade allvar. Han var i detta nu på väg till hennes stad, i en bil, två timmar från henne. Var hade han gjort av barnen? Vad skulle hon säga till sin syster?
I flera minuter rusade hon mest runt som en yr höna utan att veta vad hon skulle göra och till sin syster hade hon sluddrat fram någon konstig anledning att hon var tvungen att dra iväg för att hjälpa någon eller vad det nu var hon hade lyckats stammat fram. Det var glömt i samma sekund som hon sagt det. När hon tillslut hittat ett litet strå av sitt förnuft ringde hon till honom fnittrande av nervositet. Ta med det viktigaste, sa han skrattades. Barnen är hos grannen så jag behöver åka tillbaka på en gång och du ska med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar