I en vecka var hon kvar hos sin nya vän innan hon blev tvungen att ta sig där ifrån. En vecka för att bli stärkt av en annan person som kunde förstå hennes situation i alla fall lite. Han hade vakat över henne och sett till att hon hade det hon behövde. Försökte till och med få henne att förstå att hon hade ett värde, vilket inte gick in. När han sagt till henne att hon var en av de vackraste personerna han mött föll hon i gråt och lämnade rummet. Hon kunde inte ta hans komplimanger eftersom hon aldrig hade känts sig er värdelös än vad hon gjorde. Vem skulle någonsin kunna älska henne?
Han lämnade av henne vid stationen så hon kunde åka hem till sin hemstad för att försöka ta tag i sitt liv. Lämnade henne med orden att han ville vara hennes. En timme senare svarade hon honom med ett sms att han fick det. Hon ville inte göra honom besviken. Med det lämnade hon tryggheten hos honom och åkte tillbaka till ett liv i kaos.
Ingenstans var hon säker och gjorde att hon ständigt var på sin vakt. Varje person som gick bakom henne eller förbi henne gjorde henne nervös. Hennes telefon som återigen var på talade om för henne att hon ständigt skulle vara rädd och att hon inte var värd att leva. Kraften i de skrivna orden fick hon känna av en gång. Det värsta en människa kan vara med om. Med ett föremål riktat på sitt huvud bad hon för sitt liv och sedan blev allt svart. Hon minns bara hur hennes ben inte bar henne och att hon föll till marken. Inte på något sätt kunde hon förstå varför eller vad hon kunde ha gjort för illa för att behandlas på detta fruktansvärda sätt. När hon fick sitt medvetande tillbaka var allt över och hon var alldeles för uppskrämd för att våga säga någonting om händelsen för någon.
I sin hemstad fick hon hjälp av en vän för att rädda upp de fakturor som var de värsta. Själv ringde hon runt till inkassobolag för att få hjälp. De flesta var mycket behjälpliga medan andra var helt oförstående till hennes situation. Allt som fortfarande stod på henne fick hon hjälp med att igenom för att avsluta och spärra det som gick. På hennes mail hade hon även fått besked om att hon kommit in på universitetet och de behövde snart få svar, men just nu var hon alldeles för oförmögen för att ta ett sådant beslut. Hon visste inte ens om hon skulle kunna bo på en och samma plats under en längre tid som det såg ut nu. För att inte tappa sin plats valde hon ändå att svara ja.
När allt pappersarbete var klart åkte hon tillbaka till sin nya vän och nu även hennes pojkvän. En plats hon var tillräckligt säker på för att hon skulle kunna slappna av. I hennes själ var hon oerhört trött på att flytta runt och leva sitt liv i en resväska med endast det nödvändigaste. Hon var trött på att inte ha någonting att göra på dagarna, trött på att gömma sig, inte våga vara stark. Hela hennes kropp skrek om att hon behövde få vara sig själv, utan all sorg och rädsla. Hon kunde inte ge av sig själv till någon annan när hon inte klarade av att vara sig själv, vilket också visade sig i relationen med den nya pojkvännen. Han ville henne så väl och han var allt hon någonsin kunde drömma om, men hon var inte med fullt ut.
Tiden de hade tillsammans var även alldeles för intensiv för två personen som nyss lärt känna varandra och som hade för mycket med sig i sina egna bagage. Två rotlösa själar som famlade i mörkret i hopp om att bli respekterade för den de var. Om hon någonsin skulle kunna få sitt eget liv tillbaka så behövde hon göra det själv. Hon var tvungen att slåss för sina rättigheter mot myndigheterna på egen hand. Bestämma sig för att inte vara rädd längre. Sluta fly från ondskan. För hur det än var så spelade det ingen roll om hon flydde eller inte. Om ondskan vill henne illa så kommer det hända oavsett. Hon behövde bestämma sig för hur hon vill leva sitt liv fram till dess.
Hon pratade med med sin nya pojkvän och bestämde sig för att rota sig i den stad som hon kommit in på universitetet. Dagen hon skulle åka kramade hon om honom hårt och någonting med hans kram sa att detta var sista gången de sågs, men det spelade ingen roll där och då. Hon behövde göra detta för sig själv. Ta kontrollen över sitt eget liv och hitta tillbaka. Senare på dagen åkte hon därifrån för att hämta upp sina saker och förbereda sig för ett nytt liv. Hon fick hjälp ed boende i den nya staden, ett gästrum hon kunde ha tills hon fått något eget hem.
Framtiden skulle vara oviss och det gjorde henne nervös, men hon hade bestämt sig. Hon ville leva sitt liv fullt ut så länge som det bara gick. Ondskan skulle inte få styra längre. Bara en gång till hade blivit sagt för många gånger redan. Ingenting blev någon skillnad ändå. Bara en gång till hade inget värde längre. Det räckte nu. Ingen gång till. Hon var färdig. Nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar