Dagarna fortsatte som ingenting hade hänt. Hela hennes vardag var förändrad, men hon bet ihop och låtsades som att allt var bra. Hon log när hon skulle, skrattade när det berättades något kul och sa att allt var bra när någon frågade hur det var med henne. Det var inte förrän hon kom till sin egen hemstad som hon visade hur det egentligen var. Hon öppnade dörren till sin bästa väns lägenhet och hann knappt ställa ner sin resväska innan han omfamnade henne i en kram och allt bara brast. All smärta hon bar inom sig bubblade upp till ytan. All sorg, energilöshet och ilska for genom hennes kropp och ut genom hennes tårkanaler och hennes vän höll om henne hårt för att hon inte falla ihop på golvet. Han hade aldrig sett henne så här och han hade aldrig någonsin fått veta exakt hur illa det var. Hennes vän som i vanliga fall stod henne så nära hade hon hållit så långt borta för hon hade aldrig velat oroa honom. Dessutom ville hon inte skada den fina vänskap som hennes vän och sambo hade funnit i varandra.
I en vecka stannade hon kvar innan det var dags att åka tillbaka. Hon var tvungen eftersom hon fortfarande hade sitt liv där. Han och hon hade varit överens om att hon skulle få lov att ha kvar sina saker i den gemensamma lägenheten tills dess att hon kunde söka en studentlägenhet och för att kunna göra det så var hon tvungen att vara skriven på ett program. Till hösten skulle hon vara det. Det handlade bara om några månader.
Själv flyttade hon in hos en kompis och hennes familj. Hon installerade sig i deras tvättrum med en tältsäng och sina nödvändigaste saker. Det blev både litet och trångt, men hon hade i alla fall något eget. Hon höll sig mycket för sig själv från och till för att hon inte orkade med annat. Ibland satt hon och spelade mot honom under sin falska identitet. Varför vet hon inte, men hon ville på något sätt se hur han förde sig nu när hon inte längre fanns vid hans sida. Hennes kompis gjorde likadant tills dess att de gjorde ett misstag som medförde att han kom på dem. Hon visste att han var arg, men hon skulle aldrig kunna förställa sig konsekvenserna av hans ilska. Det skulle komma senare.
Samtidigt lärde hon känna en annan kille. De hittade varandra via en dejtingsajt och de påbörjade en mailkonversation. Han förstod henne utan att ha upplevt just hennes situation. Däremot hade han själv precis lämnat sin sambo som också hade barn, ett barn som hade blivit som hans. De pratade mycket om sorgen och ensamheten efter svek. De pratade om saknaden efter barnen och om smärtan. För första gången fanns det någon som förstod och som lyssnade. För första gången kände hon en samhörighet i sin egen situation. Han fanns där när det blev för jobbigt och tungt i verkligheten. När inte kraften ville vara med henne.
Hennes liv blev rörigt. Hon kämpade med att bryta sig loss samtidigt som försökte skapa ordning. Samtal ringdes för att lösgöra sig från saker som stod på henne så som lägenheten, elen och internet. Hon pluggade för att göra klart det som behövdes inför att kunna gå vidare med sina studier. Mitt i allt detta stred hon med saknaden över att inte få se barnen och att försöka hitta sig själv igen. Hennes identitet, sitt eget jag. Vilsenheten tog över för varje dag som gick och lättare blev det inte när hon blev tvungen att kriga med hans ilska.
Han förbjöd henne att komma till lägenheten för att hämta sina saker och hon förbjöds även att prata med barnen. Varje dag skickade han hotfulla sms om att hon skulle hålla sig borta och att hon skulle lämna tillbaka nyckeln. Hon visste att han var arg för att hon och hennes kompis hade drivit med honom och hon var rädd för vad han skulle göra den dagen hon tvingades att möta honom. I sin rädsla ringde hon sin pappa och berättade att hon nu hade lämnat honom och att hon antagligen skulle få stryk den dagen hon var tvungen att ta sig dit för att hämta sina saker. Hennes pappa erbjöd sig att komma dit, men hon sa att hon nog skulle ordna det.
Några dagar senare fick hon ett sms om att hon skulle hämta sina saker så att nyckeln kunde tas ifrån henne. Han hade varit snäll nog att märka upp de saker som var hennes och de saker hon fick ta som var deras gemensamma. Med det förstod hon att hon inte skulle få ta någonting annat än sina egna saker. Hon planerade ihop med vännen hon bodde hos för att det skulle gå så fort och smärtfritt som möjligt. De tog hjälp av några till för att hon inte någon gång skulle hamna i ett läge där hon blev ensam med honom. Han skulle vara där hela tiden för att se över de saker som lämna lägenheten. När allt var fixat tog hon ett djupt andetag och åkte med sina vänner för att hämta ut hennes saker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar