Studentcentrum. Hennes andra hem. Hela dagarna satt hon där för att slippa vara hemma. Hon behövde inte nödvändigtvis plugga. Att bara vara där räckte för henne. När hon var ensam tog hon pauser och pratade med lite vänner över msn eller så spelade hon betapet mot någon av dem. I spelet kunde man också chatta med varandra under tiden man spelade. Det hände även att hon spelade mot honom när han var inloggad, men de pratade nästan aldrig mot varandra. Ibland hände det att han skrev att han var tvungen att logga ut för att gå iväg för att jobba eller spela poker, men loggade sällan ut.
Hon höll koll på honom genom att uppdatera sidan för att se om han fortfarande var inloggad, vilket han var. Till en början tänkte hon att han bara glömt, men när hon hittade honom spelade mot någon annan började hon ana misstankar om annat. Utan att tänka på vad hon egentligen gjorde så loggade hon ur från sitt eget konto och registrerade upp ett till, helt nytt konto och höll sig anonym. Hon bjöd in honom till ett spela och han tackade ja. Hennes puls gick upp av nervositet. Inte bara för risken att bli avslöjad utan även över vad som skulle hända, om han skulle ta kontakt.
Det tog inte lång stund innan han började skriva till henne. Frågade var hon bodde, hur gammal hon var och vem hon var som person. Hon svarade och frågade honom tillbaka. Hans svar fick henne att tappa andan. Han berättade för henne att han var singel med barn, att han nyligen hade separerat med sin tjej och längtade att träffa någon som ville finnas vid hans sida för resten av livet. Att det var något han alltid saknat i sitt liv, villkorslös kärlek. Han berättade vidare om att han blivit illa behandlad i sina tidigare förhållanden och att han alltid gjort allt för dem, men de bara hade lämnat honom utan att ge honom en förklaring eller så hade de sårat honom så djupt att han hade svårt att lita på någon. Hon kände igen de där orden. Hon hade hört honom säga dem förut, för många år sedan precis när de hade börjat lära känna varandra. Då hade hon litat blint på varenda ord och hon fnös vid tanken på att alltid verkade dra en snyft historia för att närma sig någon.
De avslutade spelet och han frågade henne om han fick spela mot henne någon mer gång för att han tyckte att hon var så trevlig att spela mot. Hon flinade för sig själv och skrev bara ett kort ja som svar. Innan hon loggade ut blinkade det till i hennes inkorg och hon tittade snabbt vem det var, han. Han hade gått in på hennes anonyma profil och skickat ett meddelande om att han längtade till nästa gång. Även detta kändes igen från tiden då de lärde känna varandra.
Dagen efter spelade de med varandra igen och hon fick lära känna honom på nytt som anonym. Han flirtade och skojade med henne precis som han hade gjort då när de lärde känna varandra, men nu såg hon allt med helt andra ögon. Hon tänkte tillbaka till den där första tiden med honom och hon kunde inte släppa tanken på vem det var han hade sårat innan henne. Hon visste vad hon hette, vad hon bodde och hur deras förhållande hade varit. Hon hade haft svårt att ta in det han berättade om hur hon hade behandlat honom. Nu förstod hon att han med största sannolikhet inte hade varit helt ärlig med vad som hänt. Insikten om han lögner slog henne inte alls lika hårt som hon trodde att de skulle göra. Antagligen för att hon någonstans redan visste att det var så. Konversationen med tjejen som hon konfronterat honom med tidigare fanns färskt i minnet och det var någonting med hela den incidenten som inte riktigt stämde. Hon var övertygad om att han varit otrogen mot henne sexuellt även om han påstod motsatsen. Hans historia höll inte ihop och genom att spela och prata med honom anonymt så fick hon bekräftat vad han gjorde på med bakom hennes rygg.
Att spela mot honom utan att han visste vem hon var skapade ett lugn i henne. Känslan som hon inte visste om hon skulle placera som positiv eller negativ. Hon bestämde sig dock senare för att den var positiv. Situationen hemma var också enklare att hantera. Ibland kunde hon nästan längta hem för att se hur han betedde sig mot henne de dagar när de spelat mot varandra. Däremot fick hon svårare för att möta hans blick eftersom hon hela tiden var livrädd för att bli avslöjad. Hon vågade knappt andas när hon tänkte på vad han skulle kunna utsätta henne för om det skulle ske. Att få honom att tappa ansiktet på det där sättet skulle antagligen visa en vrede utan gränser, men på något sätt brydde hon sig inte längre. Deras förhållande fanns inte längre. De två var två extremt ensamma själar som inte förstod att de sårade sig själva mer än varandra. Hon orkade inte hålla ihop längre och i sin ensamhet övade hon på att säga farväl till barnen. Den svåraste uppgiften av dem alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar