Bara en gång till (Del 19)

Att flytta tillbaka till deras gemensamma lägenhet lämnade en besk smak i munnen. I några dagar hade det varit bra, men sedan återgick allt till där hon hade lämnat det en gång. Om än lite värre. Eller så kanske det var som innan, men att hon inte minns hur illa det faktiskt var. Han var ofta borta hos sin polare och när han var hemma så satt han mest i datorn och spelade. De försökte upprätthålla sin dag med middag och göra någonting tillsammans, men det blev svårt eftersom allt behövde anpassas till pokerturneringarna.

Han hade även börjat anmäla sig till turnering på kasinot i Stockholm och Göteborg och han ville såklart att hon skulle följa med på detta. Han såg det som deras tillfälle att göra någonting tillsammans och hon hade inte orkat argumentera emot. En kväll på kasinot innebar för henne en lång kväll i ensamhet i en miljö som fick henne att må så dåligt att det enda som tog henne igenom det var att häva i sig drinkar i baren. Den slutade dessutom på samma sätt varje gång. Hon fick skrapa upp honom från golvet efter ännu en förlust samtidigt som hon själv försökte stå stadigt på sina egna ben både fysiskt och mentalt.

Hos sin psykolog hade hon börjat snudda vid ämnet som handlade om dem, men när psykologen förslog att hon skulle konfrontera honom med vad hon kände och hur det fick henne att må så backade hon helt. Dels för att hon visste att det inte skulle tjäna någonting till. De såg på deras situation alldeles för olika, vilket hon redan fått bekräftat hos deras gemensamma terapeut. Dels för att hon var rädd för vad som skulle hända. Han hade sagt att det var hon som behövde hjälp och om hon drog in honom i det här så vågade hon inte ens tänka på konsekvenserna. Därför var det lättare att gå tillbaka till att bara tiga om det och istället prata om sin barndom.

Om dagarna höll hon sig så mycket som möjligt på studentcentrum. Hon hade börjat studera på universitetet tillsammans med en annan tjej från stan som hon lärt känna. Studierna krävde att de behövde mer disciplin, men de var dåliga på det. Ofta tappade de fokus och gjorde andra saker istället, vilket resulterade i långa dagar och kvällar. Det gjorde henne ingenting egentligen för hon orkade inte vara hemma. Studierna tillsammans med revyn blev hennes flykt från verkligheten och för stunden fick det henne att må bra. När hon väl var hemma höll hon sig upptagen med att prata med sin syster via den andra datorn och spela betapet mot henne. Något som han också började spela för att ha något att göra mellan turneringarna.

Räkningarna började bli mer och mer jobbiga att ta hand om då de flesta av dem blev obetalda för den månaden som de förföll. Hon gjorde allt för att hantera situationen genom att ringa runt till de olika företagen för att skjuta upp dem. Allting lades på kö i väntan på att han skulle vinna. Han i sin tur löste situationen genom att registrera upp konton i hennes namn och kopplade upp den andra datorn via en annan server. På det sättet kunde han spela samma turneringar med två olika användare på samma bord. Den enda egentliga skillnad som blev på hans lösning var att de nu förlorade dubbelt så mycket pengar.

Under de mest tuffa perioderna lånade han pengar av sin bror för de räkningarna som höll på att hamna hos kronofogden. Deras brev var det enda som verkade få honom att reagera överhuvudtaget. Det värsta i den situationen var att han fick det att låta som hennes fel. Hade hon klarat av att sköta ekonomin så hade det inte varit ett problem. I hans värld innebar det att säga till när det var kris. Med kris menades att säga till när inkassobreven kom. Hon skulle alltså behöva säga till honom hela tiden, vilken hon också gjorde ibland. Att säga till honom medföljde en utskällning och ett vredesutbrott. Bara att höra när breven for in genom brevinkastet fick hennes mage att vrida sig i plågor. Att inte veta vad som väntade henne ute i hallen var en fruktansvärd känsla. Skulle det bli ännu en dag med nedvärderande ord eller skulle det bli någonting värre?

Det blev värre, men på ett helt annat sätt. Den dag det kom fram att han hade tagit sms-lån i hennes namn. Hans abonnemang stod på henne och alla hennes uppgifter hade han fått sedan innan. Hela hon frös till is när hon insåg vad det var han hade gjort. När hon tog upp det med honom tittade han bara på henne med en likgiltig min och frågade hur han annars skulle kunna vinna några pengar. Hon bara stirrade på honom, tom i hela kroppen och visste inte vad hon skulle säga. Egentligen ville hon bara ge honom en smäll, men istället flydde hon ut och ner till ån. Hon satte sig i gräset och grät, i timmar.

Låt julen bli missbruksfri

Varje år ser vi den. Kampanjen om att låta julen blir en vit jul för barnen. Den som handlar om att vi ska låta bli alkoholen under julen för att värna om våra barn. De ska inte behöva se sina föräldrar fulla. Jag tycker att den är fantastisk och det hade varit helt underbart om den gick att utöka till att gälla alla saker som inte värnar om barns hälsa. Alla saker som förknippas med missbruk för visst hade det varit bra om barn även kunde få slippa se sin förälder förlora pengar på poker eller bingo?

Det finns säkert de som undrar om spelande verkligen påverkar barn i samma utsträckning som alkohol, en jag vill hävda att det definitivt gör det. En förälder som förlorar pengar i spel går inte omkring med den bästa känslan i kroppen och det är klart att barn känner av detta. Man känner sina föräldrar och man märker definitivt av förändringar hos en annan persons humör. Det kan även påverka på det sätt att man behöver vänta med att äta eller att öppna paket för att föräldern spelar och inte bara jag avsluta en turnering eller en ny bingorunda. Fast det är väl ingen som spelar under jul om man inte har ett missbruk eller beroende? Jo, det finns det absolut. Om det är någon gång på året som det finns dötid så är det väl ändå under julen.

Men föräldern kanske vinner pengar och då är det ju bra. Ja, men det finns även föräldrar som blir glada och kärleksfulla av alkohol. Dessutom kan även en vunnen turnering skapa mersug, att vilja spela en till och då har vi problemet med den eviga väntan när julen istället ska handla om att vara tillsammans. En skapad positiv känsla hos en förälder behöver inte heller leda att barnet känner detsamma. I och med användandet av sociala medier idag så är barn och ungdomar mer om vad som händer och sker i deras omgivning som inte bara innefattar den närmsta familjen och vännerna. Allt oftare pratas det idag om spelande och barn förstår vad det kan innebära.

Nu säger jag inte detta ur en negativ infallsvinkel. Det är bra att barn och ungdomar har mer koll och spelande behöver inte nödvändigtvis vara av ondo på samma sätt som alkohol inte behöver vara av ondo. Men i och med interaktionen av sociala medier så blir barn och unga mer matade med konsekvenser av handlande. Det kanske inte alltid att de förstår innebörden, men informationen finns där. Därför anser jag att julen ska vara missbruksfri eller helt vit om man hellre vill använda det. Umgås istället. Spela ett brädspel med barnen och ha roligt. Då blir spelandet även kontrollerat, stabilt och insiktsfullt.

Fan ta dig!

Jag var en hel människa som du gjorde halv.
Jag var en stark människa som du gjorde svag.
Jag var en lycklig människa som du gjorde olycklig.
Jag var en stolt människa som du gjorde ovärdig.
Jag var någon som du gjorde till ingen.

Vad gjorde jag för ont för att förtjäna det?
Vad vann du i livet som gjorde dig bättre?
Du krossade mig fullständigt och jag hatar dig för det.
Var det verkligen värt det?
Blev du lyckligare av det?

För min skull så hoppas jag det.
Annars var det helt förgäves.
Allt mitt lidande för ingenting.
All min smärta inombords.
Hela mitt liv i spillror.

Bara en gång till (Del 18)

Han var på väg hem. I ett sms hade han skrivit att det var en halvtimme kvar och nu hade det gått hälften av den tiden. Hon vankade av och an i lägenheten. Det var slut nu. Hon skulle bara konfrontera honom med vad hon upptäckt och sedan skulle hon gå därifrån. Det svåra var att bestämma sig för om hon skulle vara arg på honom, förtvivlad eller bara likgiltig. Kroppen var arg, så fruktansvärt arg att knäna skakade på henne så fort hon var stilla medan huvudet och hjärtat växlade mellan alla tre. Om och om igen tänkte hon tanken att hon skulle ha lämnat honom den där gången då hon faktiskt var på väg, då när hon pratade med sin bästa kompis om att bo hos honom. Varför gick hon inte då? Hon kunde inte fatta att hon var kvar i det här.

Dörren öppnades, vilket gjorde att hennes puls rusade iväg. Hon valde att stå kvar i vardagsrummet för hon ville inte möta barnen ifall de var med. Det skulle göra för ont i henne att se på dem. Han ropade hälsande och hon tillbaka. Hon frågade om barnen var med och han svarade att de var kvar hos hans bror för att vara med sina kusiner. Han kom in i vardagsrummet och tittade på henne med ett trött leende. Hon stod bara där några meter ifrån honom. Kunde inte förmå sig att le tillbaka. Knäna skakade så oerhört att hon behövde sätta sig ner och soffbordet var närmast. Jag behöver prata med dig, sa hon så fort att hon sluddrade fram det och hon behövde säga det igen. Hon upprepade det med en kraft i rösten och lade till att hon ville att han skulle komma och sätta sig. Han satte sig i fåtöljen precis framför henne och tittade frågande på henne. Hon tittade ner på sina händer och tog ett djupt andetag. Försökte lugna sig själv, men det bara gick inte.

Är du otrogen mot mig? Frågan var tydlig och hon tittade rakt på honom. Han suckade och himlade med ögonen. Nej, sa han med i grimas. Jag vet att du är det, svarade hon kort tillbaka. Han suckade igen och försökte påstå att det var någonting hon fått från sina nya polare i stan. De snackade för mycket skit enligt honom. Hon berättade vad hon hade sett på datorn, om bilderna. När han fortsatte att förneka frågade hon honom om han ville se konversationen. De orden fick honom att sjunka ihop och bli tyst en stund. Han berättade sedan varför han gjort det, att det bara var ett tidsfördriv, inget seriöst från hans sida. Erkände att det var dumt. Hans tårar rullade ner för hans kinder medan han pratade och det fick hennes ilska att rinna av i samma takt. Han var ångerfull och förtvivlad. Han berättade när de pratat med varandra, men att de aldrig hade träffats ensamma och de hade aldrig haft sex med varandra. Kondomen hade fortfarande hans polare använt och hon kunde få det bekräftat av hans kompis om hon behövde.

Det förvånade henne att han inte blev arg eller hotfull mot henne och datumen han hade sagt när de hade pratat med varandra hade stämt. Han hade helt backat, bett om ursäkt och bett henne åter att inte lämna honom med hennes händer i hans. Tårarna och snyftningarna var så förtvivlade att hennes hjärta höll på att gå sönder. Han bad henne gång på gång att inte lämna honom och att han kunde göra vad som helst för att det inte skulle ta slut mellan dem. Hon behövde få tid att tänka och hon bad honom om det. Innan konfrontationen hade hon bestämt sig, men nu var hon inte lika säker längre. Minnet av vad som hände förra gången gjorde sig påmind och hon ville inte vara skälet till att två barn inte skulle ha sin pappa kvar i livet. Han var en fantastisk pappa till sina barn.

De kommande dagarna försökte hon landa i sina tankar och känslor kring allt. Han svarade tålmodigt på hennes frågor och gick med på allt hon bad om. Hon ville att han skulle börja spara sina konversationer igen och att han skulle ta bort henne som kontakt. Magkänslan kring att han faktiskt hade haft sex med henne trots att han gång på gång med bestämdhet sagt att det inte var så var den som spökade mest för henne. Han hade tagit med henne till sin polares restaurang en dag när hon inte jobbade och bett honom bekräfta, men det var något i polarens svar som inte kändes så trovärdigt. Munnen bekräftade, men ögonen och tonen sa någonting annat, men hon kunde inte annat än tro på det som sades för hon hade inga bevis mer än konversationer. Hon kunde aldrig bevisa att de hade träffats och det var det som fick henne att till slut bestämma sig för att släppa och gå vidare.

Några veckor senare började de prata om att flytta ihop igen. De skulle inte kunna lösa någonting när de inte bodde tillsammans. Båda var överens om detta och de pratade även med sin terapeut om det som höll med dem. De behövde arbeta som ett team och att de bodde på var sitt ställe skapade istället en större klyfta emellan dem. Några dagar senare sade hon upp sin lägenhet, packade sina saker och flyttade tillbaka till deras gemensamma lägenhet. Hon var hos honom igen.

Julklappstips

Vi närmar oss jul med stora kliv och jag tänkte mest tipsa om ett grymt förslag som julklapp. En billig gåva som gynnar så många fler än den person man ger julklappen till.

Ett medlemskap på spelkontroll kostar 50 kronor och hjälper föreningen att föra speldialogen vidare. Väldigt många idag lider av spelproblem. Cirka 10 % av alla unga vuxna har idag spelproblem eller ligger i riskfaktorn. Därtill finns det väldigt många anhöriga och medberoende. Man räknar med att det finns ungefär åtta personer runt en person som har spelproblem.

Ett ekonomiskt stöd genom ett medlemskap skulle innebära att Spelkontroll kan fortsätta sitt arbete för att dessa personer ska få hjälp och att förebygga att fler människor ska hamna i spel- eller medberoende. Kanske just det personen som du ger denna gåva till kommer att få hjälp. Tillsammans med medlemskapet får man även ett fint armband med texten "speldialog" som man kan pryda handleden med.

För att skaffa ett medlemskap klicka här.

Min enda önskan var kärlek

Jag ville bara att du skulle älska mig.
Det enda jag bad om var din kärlek.
Men det var antingen på eller av.
Du tog. Allt som var jag tog du.

Såg du aldrig sorgen i mina ögon?
Såg du aldrig min längtan efter dig?
Vad gjorde jag för fel för att bli behandlad så illa?
Var det värt det?

Bara en gång till (Del 17)

Bilden av hur kondompaketet hoppade upp mellan madrasserna hade etsat sig fast på näthinnan och hon visste att hon skulle behöva ta upp det. Hon hade inte vågat göra det där och då. Ville inte förstöra deras gemenskap och dessutom visste hon att det var strängt förbjudet att störa honom när han spelade poker. Även nu var hon rädd för att ta upp det. Tänk om hon anklagade honom utan att han hade gjort något. Hon vågade knappt tänka på konsekvenserna.

Hon vankade av och an i sin lägenhet och funderade på vad hon skulle göra och så plötsligt, ett minne till. Det där läppstiftsmärket på vinglaset. Hennes ögon tårades och hon fick plötsligt svårt att andas. Dagen efter bestämde hon träff med honom för middag i deras gemensamma lägenhet och hon köpte med sig vin, det var ju ändå fredag. Hon dukade fram och ställde strategiskt vinglaset med märket från läppstiftet på sin plats. Hans förklaring var att han och polaren hade haft förfest hemma och han hade haft med sig en tjej som jobbade på hans restaurang. Svaret blev flyktigt, men tillräckligt ingående för att det skulle vara sant och hon fick genast dåligt samvete.

Sommaren kom och hon fick ett arbete som samordnare för ett företag och behövde använda en dator. De hade kommit överens om att hon skulle använda datorn i deras gemensamma lägenhet. Hon behövde ändå bara vara uppkopplad några timmar i veckan. Dessutom planerade han att åka på semester med sin bror och barnen så hon kunde vara i lägenheten mot att hon tog hand om växterna. När hon frågade varför hon inte fick följa med på deras semesterresa då hon kunde anpassa sina arbetstider efter sitt liv blev svaret att det inte fanns plats i bilen. Hon hade svarat att de kunde ta två bilar precis som förra året, men han skakade bara på huvudet och sa att det skulle blir ett för stort projekt för lite semester. Hela hans kroppsspråk visade en sådan kyla kring att hon skulle följa med att det gjorde ont i henne.

Dagen när han skulle åka gick hon över till honom för att vinka av honom och barnen. Han stod i sovrummet och packade sina saker medan barnen var ute på gården och hon såg sin chans att ta upp sin upptäckt mellan madrasserna. Hon hade i ren panik lagt tillbaka kondompaketet förra gången och visste vart det var någonstans. Det blev därför enkelt för henne att lägga sig tvärs över sängen så att en glipa skapades och kondompaketet skymtade. Hon visade det för honom med en frågande blick. Han svarade lugnt att det där måste ha varit från samma kväll som vinglaset. Polaren och den där tjejen hade sovit över och de två hade lånat sängen medan han sov på soffan. Han smekte hennes kind, log och sa att han aldrig skulle kunna vara otrogen. Definitivt inte med henne som flickvän.

Återigen litade hon på honom. Han hade ju själv anklagat henne för att vara otrogen trots att hon inte varit det och de hade ju pratat om det där under en av deras middagar. Dessutom ville han att de skulle bli bra mellan dem igen. Ändå kunde hon inte släppa tanken på att han inte talade sanning för henne. Någonting i magen sa att det inte kunde vara så som han sagt att det var och det var just den där magkänslan som tog över när hon satt vid datorn och arbetade några dagar senare. Hon skulle leta efter en fil hon sparat ner, men klickade fel och kom istället in på sparade msn-konversationer. Hans sparade msn-konversationer. Bara för någon dag sedan så hade hon visar honom hur man tog bort inställningen så att de inte sparades, men eftersom han inte var så duktig på datorer så hade han tydligen missat hela grejen med att det sparades som filer, på datorn. Hon hade tyckt att det var lite märkligt att han ville göra den ändringen, men inte tänkt så mycket mer på det. När hon nu satt och läste en konversation med en tjej hon inte visste vem det var förstod hon varför.

De hade inte haft sex sedan de var utomlands för snart två år sedan på grund av hans tabletter för ryggen gjorde det omöjligt för honom, men framför henne rullades någonting annat upp. Han skrev till henne om hur kåt han var och vad han ville göra med tjejen. Han skrev om henne, att hon inte kunde få honom att känna den känslan längre och att han saknade de känslorna. Den här tjejen väckte de känslorna hos honom igen, De planerade att träffas och det bestämdes både plats och tid. I konversationen fanns även bilder som laddats ner. Hon kontrollerade numren och tänkte för sig själv att så dum kunde han inte vara så att han sparat dem på datorn. De låg inte bland de andra bilderna, utan hade gömts på ett annat ställe i en mapp som var döpt till "poker". Där mitt framför henne på datorn fanns den tjej som han träffade bakom hennes rygg, naken i en dusch och poserade leende. Den tjej som han hade suttit och druckit vin med och haft sex med i deras säng. Tjejen som arbetade på hans polares restaurang.

Medberoende i gemenskap

Det finns en grupp/sida på facebook som jag skulle vilja lyfta lite extra, medberoende. Jag är inte själv med i den då jag själv ser mig själv som frisk och jag skulle troligtvis dras tillbaka i det gamla om jag blev matad för ofta med information från sidan på min vägg. Troligtvis för att jag är lite för sårbar, men jag ser inga hinder för att jag i framtiden kommer att gå in och gilla dem.

Hursomhelst.
Fastän jag inte själv använder mig av sidan personligen så brukar jag gå in där och spana lite. Dels för att hålla mig uppdaterad om vad som händer och dels för att jag tycker att det är en viktig och bra sida. Kan drömma om hur mycket jag hade uppskattat att den fanns när jag själv hade det som värst. Bara det att se att det finns andra som har det som jag och hitta en gemenskap. För det är just det som är grejen med medberoende. Oavsett vad beroendet är så finns det en så otroligt stor gemenskap bland alla som är medberoende eller anhöriga. Vi bär alla på samma känslor.

Just det sistnämnda kom jag själv till insikt med när jag lärde känna en tjej som är medberoende till en alkoholist. Hon satte ord på allt jag kände och upplevde inom mig och hon var en av mina stora vändpunkter i att kunna hantera allt jag bar på. Så är du medberoende eller anhörig så ska du veta att du är långt ifrån ensam och det finns så många som kommer att stötta dig. Ett sätt kan vara genom denna sida på facebook och det spelar ingen som helst roll vart någonstans du är i din resa. Alla är lika välkomna.

För att komma till gruppen/sidan klicka här.

Ingen vill vara en förlorare

Jag läste för ett tag sedan ett väldigt intressant blogginlägg av Simon Lindell. Han likställde spelberoende med sociala medier på det sätt att vi endast visar upp en del av våra liv, det vill säga den del som är vacker, perfekt och lycklig. Sällan visar vi upp det som är mindre vackert i våra liv och detsamma gäller även spel och spelare. Spelsajter visar glamoröst upp personer som vunnit storvinsten och spelare själva mörkar sina förluster. Det var så mitt i prick att det verkligen fick mig att fundera. Vad skulle hända om vi istället visade upp det som är mindre vackert, perfekt och egentligen väldigt ångestladdat?

Spelindustrin lever på de personer som vinner, inget konstigt med det egentligen. Det finns inget företag i världen som skulle visa upp någon annan sida än den de vinner på såklart. Däremot är det få personer som faktiskt kan leva på sitt spelande. Personer som faktiskt går back på sitt spelande är däremot extremt många. De enda personerna som visas upp i media idag är de som vunnit galet mycket pengar eller de som stortorskat och nu arbetar för att hjälpa andra i samma situation. Långt många fler simmar omkring i ett mellanstadie och det är också de som riskerar att hamna i fällan och bli stortorskar. Hur många av dessa vet egentligen om hur svårt det är att vinna i spel när de enbart matas av spelsajter om storvinnarna?

Det som skulle vara intressant att se är vad som händer om man faktiskt visar upp sanningen, hur det egentligen ser ut för alla dessa människor som spelar. Jag säger inte att alla som spelar inte kan hålla det under ordnade former för det gör det, men det finns alldeles för många idag som antagligen inte skulle sitta där om vi visade upp den riktiga bilden av spelande. Att det är svårt och att de som kammar hem storvinst med största sannolikhet också har förlorat extremt mycket pengar innan den där vinsten. De har med andra ord inte vunnit speciellt mycket. Kanske ligger de till och med fortfarande back. Det är det ingen som talar om. Den enkla anledningen till det är för att ingen vill vara en förlorare. Varken i spel eller i sociala medier.

Bara en gång till (Del 16)

De bestämde sig för att träffas en gång i veckan för att äta middag och umgås. De ville börja om från början och dejta varandra igen. Det kändes bra och det fanns en helt annan glädje mellan dem. Middag som efterföljdes av lugna samtal, en promenad eller något brädspel. Han hade en rutin på att åka iväg med en polare och kolla på fotboll på någon pub en gång i veckan och oftast träffades de dagen efter. Vanligtvis var de hemma hos henne, men det hände även att de var hemma i deras gemensamma lägenhet.

När de skulle vara i deras gemensamma lägenhet fick hon tillåtelse att gå in och förbereda även om han inte kommit hem från sin polare än, från dagen innan. Det var deras uppgörelse även om det var deras gemensamma lägenhet, att hon skulle fråga innan hon gick in för att han skulle känna att han fick tid för sig själv. Så hon gick dit och påbörjade maten på deras dag tillsammans. Han hade diskat och gjort fint i köket. Hon log vid tanken att han ansträngt sig. Som en fin gest tog hon hand om det som var diskat och ställde upp det i skåpen. Två vinglas stod i stället och hon tänkte inte så mycket mer än att det var konstigt att han drack vin, men att hans kompis nog hade varit förbi innan de drog iväg. Hon tog dem och ställde upp dem i skåpet. Innan hon stängde tyckte hon sig skymta ett märke på ett av glasen och tog ut det från skåpet igen. På kanten av glaset fanns märket av läppavtryck med rött läppstift.

Vid middagen kunde hon inte bestämma sig för om hon skulle säga något eller inte. Hennes tvekande fick honom att märka av att hon inte var som vanligt och frågade henne vad det var som besvärade henne. Hon ruskade på huvudet och sa att det bara handlade om ett telefonsamtal hon fått tidigare om att henne styv-farfar hade blivit sämre, vilket i sig var sant. Hon ville dock inte förstöra middagen med att anklaga honom för någonting han inte hade gjort. Han hade gjort det mot henne när det inte fanns någon grund till det så hon ville inte göra samma sak mot honom.

Några dagar senare dog hennes styr-farfar och fokuset riktades till sorg. Han fanns vid hennes sida hela tiden. Direkt efter begravningen kom nästa samtal om att hennes biologiska farfar gått bort och hela marken rämnade under henne. Hon var mitt uppe i att klara sina studier för att ta sig vidare till universitetet och på det försöka reparera sitt skadade förhållande till honom. Två dödsfall blev för mycket för henne att hantera på allt det. Det var svårt nog som det var. Han gav henne förslaget att vara i deras lägenhet i några dagar så att han kunde få vara nära till hands och hon tackade ja till det även om hon skulle tycka att det skulle vara jobbigt att se honom framför datorn och spela poker igen.

Gemensamt åkte de till hennes stad för att gå på begravningen för hennes farfar. Han höll hennes hand hela tiden och efteråt åkte de hem till hennes pappa för att hälsa på. Under hela deras besök tittade hennes pappa på henne med orolig blick. Flera gånger frågade han henne hur hon mådde och hon svarade bara med att det varit mycket i skolan. Det var heller ingen lögn även om det inte var hela sanningen. Under fikat bröt hennes far tystnaden genom att berätta för honom hur mycket hans dotter betydde och vad han kunde tänkas göra om någon skadade henne. Hon satt bara och tittade på sin pappa med stora ögon medan han bedyrade för pappan att han aldrig någonsin skulle göra någonting för att hon skulle fara illa.

Väl hemma kunde hon inte släppa pappans ord. Nog för att det gjorde henne varm inombords att han uttalet sin kärlek för henne, men hon var rädd att han skulle gå på henne för vad hennes pappa hade sagt. Hon hade aldrig talat illa om honom eller berättat om deras situation så varför orden kommit hade hon ingen aning om. Flera dagar efter gick hon som på tå, men ingenting kom från honom och hon började slappna av mer och mer. Istället gick det tillbaka till sin vanliga vardag så mycket det bara gick. Hennes sorg började släppa för varje dag som gick och de pratade om att återgå till att helt vara särbos igen för att inte tappa det de höll på att bygga upp.

Innan hon lämnade honom helt igen hjälpte hon till att städa upp lägenheten. De städade tillsammans. Det hade de inte gjort sedan i början av deras förhållande. När det endast var sängen som skulle få nya sängkläder satte han sig vid datorn för att spela poker. Han hade ändå för ont i ryggen. Hon drog bort de gamla lakanen och mellan madrasserna hoppade ett öppnat kondompaket upp. Han och hon använde aldrig kondomer och nu för tiden hade de aldrig ens sex.

Sår och insikt

Det fanns en tid då jag ville hata dig.
För allt ont du gjort mig och för all smärta du lämnade efter dig.
Jag ville slå, sparka och spotta på dig för att du trasade sönder mig själsligt.
Hade velat hänga ut dig och låta andra stena dig för ditt avskyvärda sätt att behandla mig.

Hur man kan göra någon man älskar så illa.
Hur man kan krossa någon som finns i ens hjärta på det sättet.
Att man kan bli en sådan idiot för att sedan förlora allt som var värt något
Tro att man kan lyfta sig själv genom att förstöra för någon annan.

Ibland sörjer jag den jag en gång var enormt mycket.
Ändå är jag så oerhört tacksam för den jag blivit ur allt som varit.

Istället borde jag kanske tacka dig.
För att jag idag vet så mycket mer om mig själv och vad jag vill.
Kunskapen vad jag själv och de som står mig nära är värda och vilken gåva livet är.
Mina mål i livet känns mer självklara och jag tänker inte nöja mig med ett lagomt resultat.

Och du som trodde att du formade mig.
Jag formade mig, efter den erfarenhet du gav mig.
Av oss två är det jag som idag kan skratta mig lycklig över det.
För livet har aldrig känts så värt att leva som nu.

Lokalföreningarna på facebook

Är du nyfiken på det arbete vi gör?
Eller är du intresserad av att gå med i någon av Spelkontrolls lokalföreningar?

Vi finns på facebook och det är ett superenkelt sätt för att komma i kontakt med andra som engagerar sig i våra frågor, samt ett smidigt sätt för att snabbt komma in i gemenskapen och få info om nästa föreningsmöte.

För att komma till den förening som intresserar dig mest så är det bara att följa länkarna nedan:
Stockholm
Göteborg
Örebro

Man behöver ansöka om inträde i grupperna, men man behöver inte vara betalande medlem för att vara med i dessa grupper. Så är du nyfiken och vill veta mer innan du bli medlem så ska du definitivt gå med.

Sedan finns såklart vår hemsida för mer information: Spelkontroll.nu

Bara en gång till (Del 15)

Det var sällan som hennes vänner kom och besökte henne i den nya staden och då hade hon ändå bott där i några år nu. Därför var det extra roligt när hon väl fick besök av en gammal barndomskamrat. De hade bokat upp och planerat för helgen sedan en tid tillbaka och när helgen kom var hon så upprymd av glädje att hon knappt visste vart hon skulle ta vägen. Det fanns inte ett enda bekymmer i hennes liv just där och då.

Hennes vän visste varför de inte bodde tillsammans längre och hon var noga med att försäkra henne om att det bara var tillfälligt. Planen för helgen var att äta middag tillsammans i deras gemensamma lägenhet och sedan gå ut och festa tillsammans. Han hade även bjudit med en kompis till sig. Fastän hon och han knappt träffat varandra sedan hon flyttat till sin egna lägenheten så lyckades de ändå leva upp till synen att de var det perfekta paret och han var den perfekta sambon. Det var märkligt hur duktiga de blivit på att spela teater för hela sin omgivning.

Kvällen var fantastiskt och dagen som följde fick hon tid ensam med sin vän och även om det var jobbigt så lyckades hon ändå öppna dörren lite, lite på glänt för hur det egentligen var, men hon fortsatte samtidigt att försäkra sin vän om att det snart skulle bli bra mellan dem igen. Snart skulle hon vara tillbaka i deras gemensamma lägenhet. Det var så svårt för henne att erkänna att det inte alls var bra mellan dem och att hon mest av allt bara ville flytta hem. Om det var någon som skulle förstå hennes smärta så var det just den vän hon hade mitt framför sig nu, ändå tog det emot. Hon ville inte behöva känna sig misslyckad så hon viftade bort det som gjorde så ont i henne.

När helgen var över och hennes vän hade åkt hem landade all hennes smärta utanpå hennes kropp och det fanns inget som helst stopp för hennes tårar. Hon hatade sitt liv, hur det hade blivit. Hon hatade sin lägenhet och allt vad den symboliserade. Hon hatade hans spelande och hans sätt att lägga över all skuld på henne. Över allt annat så hatade hon den som hon blivit, den fega människa som inte vågade säga ifrån och inte vågade stå upp för sig själv. Någon som levde för någon annan och nu när hon blivit så tom så visste hon inte ens om hon skulle orka förändra någonting alls.

Tårarna forsade ner för hennes kinder och när de väl var slut och hon bara legat i sin säng och tittat rakt ut mot ingenting i några dagar bestämde hon sig att verkligen försöka igen. Hon orkade inte längre vara arg och besviken på allt som har varit. Någonstans försökte hon intala sig att deras situation inte skulle bli bättre av att de båda var ambivalenta kring den. Hennes önskan hade varit att han skulle ta kontakt och säga att han saknade henne, men eftersom det inte verkade ske så valde hon att själv ta kontakt med honom. De bestämde att de skulle träffas för en middag hemma hos henne. Både dag och tid sattes då han hade lite annat planerat, fotbollsmatch och fest med någon polare. Det hade aldrig hänt förut, men hon valde att inte kommentera det utan istället vara glad för att han gjorde annat än att spela poker.

Dagen kom och hon hade planerat dagen väl. De skulle äta en trerättersmiddag tillsammans och hon var noga med att välja det som hon visste att han tyckte om. Hon fixade till sig själv och satte på sig sitt vackraste leende och öppnade dörren när han ringde på. Han hade med sig en ros och gav henne en djup kyss, precis så där fantastisk som hon minns dem de där första gångerna de kysstes. Känslan gjorde henne varm i hela kroppen och hon kom på sig själv med att rodna. Rosen satte hon i en vas på bordet och de åt tillsammans med tända ljus och musik i bakgrunden. De skrattade och log. För första gången på mycket länge hade de normala samtal som inte handlade om deras problem.

Efter maten satte de sig i vardagsrummet och de började prata om det som tagit emot, deras relation. De pratade lugnt om vad som var viktigt för dem själva och i deras relation. Han låg i hennes soffa och talade lugnt och hon satt på en pall precis bredvid. Det var så länge sedan de hade pratat med varandra på det här sättet att hon undrade om det någonsin hade hänt förut. För första gången lyssnade de på varandra, de tog in och ställde frågor. De till och med pratade om framtiden, deras framtid och hur de skulle bli när de valde att flytta ihop igen. Han flyttade in i soffan och markerade för henne att han ville ha henne bredvid sig. Långsamt lade hon sig i soffan hos honom med ett bultande hjärta. Han omfamnade hennes kropp och kramade henne länge. De två tillsammans, enade till ett. Hans kropp så nära hennes. Länge låg de bara så helt tysta. När han släppte hennes såg hon att han hade tårar i ögonen. Jag älskar dig så mycket, sa han med darrande röst.

En dag i taget

2001 gjordes en serie som berör en hel del ämnen som kan vara svåra att prata om, däribland spelproblem. Varje del i serien har ett eget tema, det vill säga berör ett av ämnena. De är ganska enkelt gjorda och berör inte ämnet på djupet, men de är å andra sidan framtagna för att belysa sjukdomar som idag är väldigt dolda. Dessutom är de medverkande en blandning av skådespelare och yrkesutövare, vilket märks.

Trots sin enkelhet så är den ändå helt okej då den fyller sin funktion. Den skildrar hur det kan vara att hamna i ett spelmissbruk och att det finns en väg tillbaka till en spelfritt liv, samt vad det kan finnas för hjälp att få. Gillar även att de valt en kvinna som spelberoende istället för en man.

Hela serien finns på svt:s öppna arkiv och för att komma till själva delen så klickar man på länken här: En dag i taget - Spelberoende

Rådgivning hos kyrkan

Visste du att man kan gå till kyrkan för att få rådgivning?

Jo, så är det. Det finns rådgivning både för par eller som enskild individ och avgiften är subventionerad, vilket innebär att kostnaden är lägre eller helt gratis. Detta är helt beroende på vart man bor, men det går enkelt att fråga om när man kontaktar dem.

För många kan det nog kännas konstigt att gå till kyrkan för att få hjälp, men faktum är att det inte ligger något religiöst alls bakom rådgivningen man får där. Det handlar inte om att blanda in Gud eller någon som helt livsåskådning. Det är legitimerade psykoterapeuter, psykologer eller beteendevetare som man pratar med och dessa är vanligtvis anställda av landstinget. Man kan självfallet även välja att gå till en diakon eller diakonissa, som arbetar i församlingen, om man hellre vill det.

Samtalen omfattar ett visst antal och personen man pratar med omfattas av sekretess. Det först heller inga journaler och man kan välja att vara anonym när man går dit för att prata, vilket är den stora skillnaden mot den traditionella vården. Något som jag personligen kan tycka är väldigt bra. Det är inte alltid som man vill att det som sägs ska hamna på ett papper. Speciellt inte om man är rädd eller känner sig obekväm kring sin situation.

Skulle du vilja prata med någon inom svenska kyrkan för rådgivning så klicka här så kommer du rätt på deras hemsida på en gång.

Bara en gång till (Del 14)

Hon satt i väntrummet och det kändes som hela hennes mage skulle vändas ut och in. Tänk om hon inte var redo för det här? En psykolog. Det kändes så kraftfullt, som hon var så trasig inombords att det krävdes ordentliga saker för att fixa till henne. Hon hade i alla fall lovat sig själv att inte gråta. Ett bra första intryck var viktigt och det innefattade inte tårar. Vad hennes mage kände kunde hon däremot inte göra så mycket åt och till slut blev hon till och med tvungen att gå till en toalett och spy.

När hennes namn ropades upp ställde hon sig upp med ett leende och gick med den kvinna som kom för att hämta henne. Hon var välklädd, vackert sminkad och framför allt så såg hon ut att vara jordnära med sitt varma leende, inte alls som hon hade föreställt att en psykolog på ett sjukhus skulle se ut. Hon visste inte riktigt vad hon hade väntat sig istället, men det var absolut inte den person som nu satt framför henne och ögnade igenom remissen som skrivits. Kvinnan tittade på henne igen, log sitt varma leende och berättade syftet med deras möten. De skulle vara på hennes villkor och kvinnan framför henne lovade att hon absolut inte skulle välja att prata om något som hon inte ville. Det fick henne att slappna av och falla i gråt. Fan, tänkte hon för sig själv och utåt bad hon om ursäkt. Kvinnan räckte henne en näsduk och sa med lugn röst att det var okej. "Jag brukar ha den här effekten på människor. Det är en del av mitt yrke." Hon tittade förvånat upp på kvinnan som fortfarande log. Kvinnans kommentar fick henne att skratta till mellan snyftningarna. Det här kändes bra. Hon var bra.

Inte en enda gång under deras samtal hade de pratat om honom. Hon ville inte för hon skämdes så mycket över hela situationen och hon var rädd att kvinnan skulle fråga varför hon fortfarande var kvar hos honom. På den frågan skulle hon inte ha något svar mer än att hon innerst inne älskade honom och hennes tro på att det någon gång skulle bli bra igen. Helt ärligt var hon inte säker på om det var skäl som var bra nog. Efter deras samtal åkte hon hem till sin egna lägenhet och lade sig i sängen och sov. Hela mötet hade varit en kraftansträngning, men hon var trots det nöjd med att få prata med någon som inte visste om någonting om hennes eller deras situation. Senare på kvällen ringde han till henne och frågade hur det hade gått. Hon svarade med eftertanke eftersom hon inte visste om han frågade för att han faktiskt brydde sig eller om det var för att kontrollera att hon inte sagt något som inte var okej.

Hennes nya lägenhet var en tom och kall plats. Väldigt få saker hon hade var hennes egna, vilket i sig gjorde att det inte kändes som hennes hem. Förutom det så hatade hon den. Den var liten och det luktade konstigt ungefär som på ett sjukhus. Med andra ord kände hon sig mer som en patient än som någon som flyttat till en egen lägenhet för att få ro. Det här var ingen plats att få ro på och om hon trodde att hon mådde dåligt innan så var det ingenting mot hur hon mådde där hon var nu. Hon hade ingen som helst aning om hur mycket eller ofta han spelade eller om han betalade räkningarna som han skulle. Många av de saker de betalade för stod dessutom i hennes namn, i princip allt förutom hyran. Hon hade valt att ta bort sitt namn från kontraktet för att inte stå för två lägenheter. Skulle den inte betalas så skulle det bli mer utgifter för henne än vad hon skulle kunna betala för.

Måendet blev sämre och sämre för varje dag som gick. Psykologen träffade hon enligt överenskommelse en gång i veckan nu i början, men hon envisades med att inte beröra någonting om hennes nuvarande situation. Hon ville inte och hon orkade inte. Mentalt var hon inte där än, så det pratade istället om hennes uppväxt och hennes svårigheter med att kontrollera sin ilska. Ilskan var ändå på något sätt kopplat till den situation hon var i nu utan att hon direkt behövde prata om den. Hemma var det enbart hemskt. Hon började isolera sig mer och mer. Han var det enda hon hade och några få vänner från skolan som knappt kände till hennes situation mer än att de valt att gå isär ett tag. Mer orkade hon inte berätta.

Allt fler dagar började hon få konstiga tankar, som att om hon inte fanns så skulle allt bli så mycket bättre. Ibland kunde hon stå på sin balkong från tredje våningen och fundera på om hon bara skulle bli skadad eller verkligen dö om hon hoppade, men det var bara tankar. Om än kusliga tankar. Botten nåddes när hon en dag satt på toaletten. Handfatet var placerat mitt framför så att hon kunde luta huvudet mot dess kant. Hon blundade och funderade på om hon skulle kunna slå sig själv till döds genom kraft slå pannan rakt mot kanten. Jag testar. Det är värt att testa, tänkte hon och tog tag om handfatet med båda händerna och lutade huvudet bakåt. Hon föll i tårar och lyckades stoppa sig själv med tanken: "Vad håller jag på med?".

Vilseledande reklam

För en tid sedan fick jag detta via sms. Rakt in i min telefon. Reklam för en spelsajt. Det är sällan jag
blir upprörd över reklam, men den här gången blev jag verkligen det. Främst för att någon tränger sig in i min telefon och i princip gratulerar mig till mitt nya liv som miljonär, bara jag spelar på deras sajt.

Om det ändå hade varit så enkelt. För en som har varit i den där världen och vet exakt HUR svårt det är och allt som kan gå fel på vägen så är det inte riktigt så enkelt. Många av dem jag jobbar med upplyste mig några dagar innan jag själv fick det att de hade fått detta sms. Av den anledningen så kan jag bara tänka mig hur många som har fått det. Och hur många av dessa är unga personer eller för den delen under 18 år? Hur många av dessa kämpar med ett pågående missbruk och hur många är medberoende? Ja, det är ganska många frågor som väcks i mig när jag får det här sms:et.

Tänk om jag själv hade fått det när jag var mitt uppe i mitt eget medberoende. Troligtvis hade jag brutit ihop totalt och mitt i allt det med vetskapen om att min dåvarande sambo skulle få samma sms. Veta att han antagligen skulle bli nyfiken och agera på det. Speciellt om han var mitt uppe i en dålig period där han kämpade för att vinna tillbaka förluster endast för att hålla kronofogden borta. Den klumpen i magen hade jag inte orkat med mitt i allt annat som var svårt att kämpa med. Bara den tanken gör mig så galet frustrerad. Att någon annan klampar in i mitt liv och lovar mig guld och gröna skogar när det är den typen av sajter som gjort mitt liv till ett helvete, för indirekt så är det så. De kan inte stå för att just min dåvarande sambo blev spelberoende, men var finns ansvaret hos dessa aktörer?

Att skicka ut reklam med vilseledande budskap är så långt ifrån ansvar vi kan komma. Det är inte okej och jag tänker inte bara sitta och vara arg och frustrerad över att någon annan tar sig rätten att göra på det här sättet. Jag är stark nog att mot-agera genom att anmäla skiten. Jag visar vad jag tycker och vart min gräns går. Dessutom jag har jag de mest fantastiska kollegor som själva uppmärksammar den här typen av reklam.

Där ingen får vara

Hans händer hade ett fast grepp om hennes hals.
För varje sekund blev greppet hårdare och hårdare.
Den fysiska kroppen gjorde inget motstånd alls.
Själen försökte däremot fly.
Bort från ondskan.

Skulden och skammen blev hennes närmsta vänner.
Situationen var hennes att ta sig ur på egen hand.
Lämnad helt ensam och gråtandes i den egna världen.
Vågade aldrig be om hjälp.
Bort från ondskan.

Han visste hela tiden precis vad han gjorde.
Att kväva långsamt var en metod han använt förut.
På det sättet tog han kontrollen över henne.
Fick sitt offer att inte gå.
Bort från ondskan.

Varje hand som sträckte ut avvisades bestämt.
Hon lät sig själv att bli lämnad att dö.
Ansåg sig själv att inte vara värd något mer.
Ett fegt beslut i kampen.
Bort från ondskan.

Hans händer släppte aldrig taget om hennes hals.
Tillslut svartnade framför framför ögonen.
Ingenting omkring var längre värt att leva för.
Så hon gav sig av bort.
Bort från ondskan.

Bara en gång till (Del 13)

Hon kom hem sent från skolan en kväll. Arbetat på studentcentrum med ett inlämningsarbete. Hela hennes kropp värkte av utmattning och helst av allt ville hon bara lägga sig i sängen och sova en vecka. Hennes utmattning gjorde att hon inte märkte att det var tyst och mörkt i lägenheten. Vanligtvis brukade han sitta i flera pokerturneringar samtidigt vid den här tiden, men inte ikväll tydligen. Hon gick ut i köket och drack lite vatten och vidare genom vardagsrummet för att ta sig till sovrummet. Mitt framför soffan tvärstannade hon och vände sig mot den. Ljuset från fönstret bakom henne visade hans siluett där han satt i soffan. Hon drog efter andan och tog ett par steg bakåt när hon förstod vad det var hon såg.

Helt tyst satt han där och de tittade rakt på varandra. Han hade något i handen som hon inte kunde se vad det var. Hon sa hej till honom tyst, men han svarade inte. Fortsatte att bara titta på henne med en blick som hon inte visste om den betydde att han var arg eller ledsen. Försiktigt gick hon fram till honom och satte sig bredvid i soffan och sneglade mot hans hand igen. Den var knuten runt hemtelefonen. När han såg vad det var hon tittade på sa han med dov ton att hon fick ett samtal förut, när hon varit borta. Han flyttade sig ifrån henne och hon frågade vem samtalet var ifrån.

En gemensam vän till henne och hennes bästa vän hade ringt för att fråga hur hon hade det, men han hade tagit det som att det var en kille som hon hade vid sidan av honom. I mer än en timme fick hon försöka förklara vem det var som hade ringt och att det inte var någon som hon hade någon sexuell relation med, men han trodde inte på henne och kallade henne för alla nedsättande ord han kunde. Hon grät och tog hans hand och bad honom att lita på henne, att det hon sa var sant, men hade bestämt sig för att hans sanning var den rätta. Hon hade ett förhållande bakom hans rygg.

Hon satte sig närmre honom och tog hans hand. Snyftade bad hon honom snällt att tro på det hon sa. Hennes gest fick honom att tvärt resa sig upp och kastade telefonen på henne. Den träffade henne i tinningen med en smäll som fick henne att tystna. Han skrek något åt henne som fick hennes förtvivlan att förvandlas till ilska. Hur länge skulle hon behöva stå ut med att bara ta en massa skit för saker hon inte hade gjort? Hon tog upp telefonen som landat på golvet och kastade den tillbaka på honom och med full kraft skrek hon rakt ut. "Din jävla idiot!"

I flera veckor efter hennes ord fick hon be om ursäkt för vad hon hade sagt. Han hade kunnat glömma hennes ord om hon inte hade lagt till en svordom. Den hade, enligt honom, gett hennes ord en större mening, som att det var något hon faktiskt tycker. Nu kunde han förlåta hennes utspel, men han skulle absolut inte glömma vad hon hade kallat honom. I hans ögon hade hon sjunkit lägre än vad hans egna barn skulle kunna göra när de var arga och sa dumma saker de egentligen inte menade. Då satt hon ändå på sina knän framför honom där han satt i sin fåtölj och bad om hans förlåtelse för vad hon hade sagt den där gången, för över en månad sedan.

De gled allt mer ifrån varandra. Deras gemensamma terapi blev ett skämt där de satt tillsammans med sina falska leenden och berättade att de skulle försöka rädda sitt förhållande genom att flytta isär ett tag. Det var hans idé och hon hade inte orkar säga emot. Hon var den som skulle flytta ut och istället bo i en studentlägenhet. Han skulle bo kvar för att det inte skulle bli så bökigt med att flytta deras saker fram och tillbaka. De hade planerat allt så bra. Hon skulle ta hans gamla saker och han skulle behålla de saker som var hennes och deras gemensamma möbler. Deras terapeut tittade på dem misstänksamt, men sa ändå att hon litade på att de hade tänkt igenom allt.

Någon vecka senare hade hon skrivit på ett kontrakt för en lägenhet. De hjälptes åt att flytta på sakerna och innan de flyttade isär på riktigt gick de på en fest tillsammans och lekte det perfekta paret en sista gång. Hans bror och hans nya flickvän hade bjudit in till en fest. Hela kvällen bestod i att vara så långt ifrån varandra som möjligt när de inte orkade hålla uppe den där perfektionen de försökte leva upp till, men som försvann ju mer alkohol de fick i sig. För det mesta satt hon ute på verandan och rökte tillsammans med några andra. Hennes fejkade skratt fick ett abrupt slut när en av tjejerna kom ut och frågade henne om de stämde att han och hon inte längre var ett par. När hon svarade att de var det, men bara skulle flytta isär ett tag tittade den främmande tjejen på henne med en frågande min och svarade att det inte var han sagt precis. Hans ord var att han nu var fri att göra vad han ville med vem han ville. Hans ord till henne kvällen innan var att han ville att de skulle hitta tillbaka till varandra och hon hade litat på hans ord. Hur kunde hon vara så blåögd?

Nu sparkar vi igång hösten

I och med att hösten är här på riktigt så är det även dags att sparka igång med en massa aktiviteter på Spelkontroll. Både för riksförbundet - RISK och för lokalföreningarna. Nedan följer de event och aktiviteter som är på gång det närmaste.

Spelkontroll Stockholm:
Föreningen kommer att kick-starta hösten med att arrangera ett dialogmöte med aktörer från ideell, offentlig och privat sektor för att nå ut med att vi finns. Vi ska även se över ett samarbete med en gymnasieskola för att arrangera ett tryggt lan, ett RISKfyllt lan. Föreningsmöte är planerat till senare under hösten.

Spelkontroll Göteborg:
Föreningsmöte den 26 september. De kommer att möta upp Spelkontroll Örebro i hemstaden. Det blir en heldag för den som vill där vi träffas, chillar och äter gott. För den som sedan är sugen på en kväll på Liseberg hakar på Spelkontroll Örebro. Uppsamling sker på Kungsportsplatsen 13:30.

Spelkontroll Örebro:
Föreningsmöte den 26 september. De kommer att åka ner och hälsa på Spelkontroll Göteborg. Tanken är att det blir en heldag, där vi träffas, chillar och äter gott. Vill man så finns det möjlighet till en helkväll på Liseberg efter det. Avfärd mot Göteborg sker 09:00 och beräknad hemfärd är 22:00.

Riksförbundet - RISK:
Förbundsråd som hålls den 9-11 oktober i Borås. Där kommer vi att prata om RISK tre spelpolitiska frågor, varför RISK som organisation finns, vad som är viktigt nu och vad vi ska göra i framtiden. Passar den som är engagerad inom ramen för Riksförbundet Spelkontroll (RISK) eller har intresse för att bli det. Vill man närvara så går man till anmälan här.

Ingen av aktiviteterna kräver att man är betalande medlem för att få vara med.
För mer information kring våra aktiviteter så tar man kontakt med någon av följande personer här.

När allt förändras

En låt, två olika betydelser.
Vi sjöng den lika högt tillsammans.
Dansade tillsammans tätt ihop.
Men våra drömmar var så olika.
Med en lögn om att vi fanns för varandra.
Vi slutade vara vi långt innan vi sjöng den.
Långt innan vi dansade tillsammans, men ensamma.

Bara en gång till (Del 12)

Hon ville inte var hemma. Att vara hemma var detsamma som att behöva handskas med all smärta och hon orkade inte. Hon gjorde vad hon blev tillsagd att göra, men det var det. Ett tomrum hade börjat flytta in i henne. De bredde ut sig och tog plats och hon orkade inte göra något för att försöka hindra det. Hon hade själv satt sig i den här situationen. Hon hade sig själv att skylla. Ingen visste hur hon hade det för skammen gjorde att hon satte på sig ett leende varje gång hon klev utanför deras ytterdörr. När hennes vänner och familj frågade så var allt bra. Över telefon var det lätt att ljuga och dessutom gjorde det henne glad att höra deras röster.

Hennes enda glädje var några få personer från skolan som hon hade börjat lära känna. Och så barnen. Även det äldsta hade nu börjat acceptera henne och började till och med ty sig till henne. De var hennes räddning om helgerna när hon inte kunde fly till skolan, studentcentrum eller hem till Göteborg. Hon kom dem nära och höll dem nära. Nu hade hon även fått ett till flyktställe då hennes nyfunna vänner från skolan hade frågat om hon ville vara med i stans revy. Musiken som hon saknat så mycket och hon slapp att vara hemma några timmar till om veckorna.

Hemma. Deras hem var en mörk plats. Hans arbetsplats med ett jobb han skötte uselt när man kollade på kontoutdragen. Ibland kom det in pengar, mycket pengar, men de försvann oftast lika snabbt. Förutom det så var det ganska tomt. Inkassobrev i både hennes och hans namn. Hon var så van vid dem nu att de knappt bekom henne. Öppnade de inte ens, istället placerades de tillsammans med de andra på köksbordet och sorterades först när hon satt med alla andra räkningar i slutet av månaden. De var de andra breven som istället fick hjärtat att stanna, kronofogden. Hennes mors ord ekade varje gång i hennes huvud när hon såg dem, "Hamna inte hos kronofogden för då är ditt liv över.". Än så länge var de bara i hans namn, hans problem. Allt annat var hennes problem så det fick bli hans. 

De gick på sina mötet hon terapeuten precis som vanligt. Jobbade på saker tillsammans där, men aldrig hemma. De pratade om framsteg som aldrig hade skett och om hennes väntan på att få komma till kuratorn och prata själv, det enda samtalsämne som ärligt fick henne på lite bättre humör. Hon ville så gärna att det skulle bli bra mellan dem, men hon kunde inte göra det själv. Han lät henne inte ens att ta på honom längre. Alltid med en massa ursäkter och när hon försökte närma sig honom fysiskt så backade han eller tog bort henne händer, som hon bar på en smittsam sjukdom. Hur skulle de någonsin kunna komma varandra närmre?

Det värsta slaget i magen var när han bad terapeuten om att få gå tidigare för han hade en turnering som han behövde vara med på. I den stunden insåg hon att deras arbete tillsammans inte var viktigt för honom. Eller snarare, han såg inte att de behövde arbeta på någonting tillsammans. Det var hon som var sjuk och behövde prata, enligt honom, inte han. Han var fullt upptagen med att ta hand om deras ekonomi eftersom hon inte verkade bry sig om det. Att han satt där försummade honom bara tid och pengar, vilket han var noga med att tala om för henne också. Lek du med dina vänner eller fixa med din utbildning som ändå inte ger någonting, brukade han säga. Det var de snälla orden. Och hon var glad när de bara var ord. Vredesutbrotten var värre. När som helst och utan förvarning kunde han bli vansinnigt arg. Till synes för ingenting. Ett felaktigt ord och en glasflaska med olivolja kunde komma mot henne för att krossas i diskstället. För att rädda ansiktet från glassplitter fick hon gömma ansiktet med sina armar och händer.

Allt oftare önskade hon att lämna honom var ett alternativ, men vad skulle hon göra? Hon kunde inte flytta hem igen. Hennes bostad var överlåten och arbete hade hon inget. Lämna skolan kunde hon inte göra för hon var snart klar med studierna och kunde snart söka till universitetet. Revyn kunde hon inte heller lämna. Hon hade sagt att hon skulle vara med, hon ville också vara med och dessutom kunde hon inte svika sina nyvunna vänner. Han skulle inte klara sig utan henne, utan henne hade han ingen inkomst alls. Och i grund och botten så brydde hon sig om honom även om inte han kände likadant för henne. Trots att han behandlade henne illa så älskade hon honom. Så hon stannade kvar. Hos honom, i mörkret. Hon välkomnade tomrummet som flyttade in i henne. Utan honom blev hon ingenting. Ett skal utan eget innehåll som han kunde fylla med skiten som han kastade på henne.

Söka hjälp är tecken på styrka

Det finns idag alldeles för många människor som lever med psykisk ohälsa. Något som är extremt tabubelagt att prata om, konstigt nog. Med konstigt så menar jag att det är märkligt med tanke på hur många det är jag har mött på min väg och ändå vågar vi inte prata om det mer offentligt än vad vi gör. Av den anledning så vågar vi allt som oftast heller inte söka hjälp för det. Och jag vet att det är tungt och att man ofta får kämpa för sin egen hälsa, men jag vänder mig inte till er som faktiskt försöker. Jag vänder mig till dem som inte vågar söka hjälp.

Generellt sätt är det ett nederlag att erkänna att man inte mår bra psykiskt. Man blir satt i ett fack och kan anses vara ostabil och konstig. Rädslan över att människor i en närhet kommer att ta avstånd blir stor och ordet psykolog känns så fasansfullt läskigt. Man kanske till och med blir stämplad som knäpp och att man inte duger för någonting. Och ja, risken finns att allt det där slår in. Men. Sanningen är den att om man inte vågar tänka bort allt det där och söker hjälp så är risken precis lika stor ändå, för du kommer inte att bli bättre av att inte söka hjälp. Du kommer att insjukna ännu djupare. Eller så kommer det slå till längre fram i livet om man för ett tag lyckas gömma undan hjärnspökena för en tid.

Att söka hjälp är ett tecken på styrka, inte svaghet. Det är stort att ta klivet och våga. Och du gör dig själv en så otroligt stor tjänst. Att söka hjälp ger dig möjlighet att komma tillbaka till ditt liv utan psykisk ohälsa, utan dina begränsningar. Tillbaka till där du en gång var när du mådde bra. Det kan ta lång tid, men det är så sjukt värt det. Och glöm inte att det tog lång tid för dig att hamna i ditt sjukdomstillstånd med psykisk ohälsa. Det hände inte på en dag, så det är okej att det tar lång tid att komma tillbaka.

Sök hjälp.
Få ur dig allt.
Bygg upp dig själv.
Blicka framåt.
Må bra.

Forskningen är viktig

Tänkvärd artikel är helt klart denna. Kort, men den väcker känslor i mig som jag så mycket kan känna igen. Det gick inte en dag utan att jag kunde känna mig som en surkärring. Gnällde, klagade och var aldrig riktigt nöjd med någonting. Men sanningen är den att jag var nöjd i ytterst små perioder. När det jag sa gick fram och de få dagar som det såg ut att vända.

Mitt gnällande, klagande handlade egentligen inte om att jag var en surkärring, utan att jag faktiskt brydde mig och var orolig. Tillvaron var inte normal. Det var ett sjukt beteende som präglade tillvaron och som i slutänden också gjorde mig så otroligt sjuk. Allt gick så fort och jag hann aldrig se när det var försent. Det smärtar mig att man uppfattas som en surkärring när det man enda man gör är att kämpa som ett djur för att fixa, laga och ställa till rätta. Detta av ren kärlek för den beroendesjuke.

Det visar också hur viktig forskningen kring medberoende är. Det är helt sjukt att det seriöst finns människor som anser att det inte är ett sjukdomstillstånd. Dessa personer skulle behöva leva en vecka i mitt dåvarande liv när det var som absolut värst. Det finns inga tvivel om att jag blev både fysiskt och psykiskt sjuk av det jag var med om. Och jag är en av dem som kommer att fortsätta min kamp för att forskningen ska gå framåt. Det är viktigt för mig och det är definitivt viktigt för dem som lever mitt i sitt medberoende och de som kommer efter det.

Bara en gång till (Del 11)

Inne hos terapeuten. De hade fått som uppgift att skriva ner vad de uppskattade hos varandra och vad de inte uppskattade. Hon hade med all kraft som fanns i hennes precis lyckats ta sig igenom sina listor. Vek ihop sitt papper med skakiga händer och sneglade nervöst åt hans håll för att säkerställa hur arg han var. Han tittade rakt fram utan att röra en min. Blicken var fäst mot tavlan där alla hennes ord om honom fanns blottade och utsmetade, som om hon gjort något förbjudet. En sjuk människas så kallade sanning.

Så var det hans tur. Han rabblade alla orden han satt som inte uppskattade hos henne som om de vore en enda mening. Lat, ohjälpsam, trött, slö. Hon klarar ju inte ens av att dammsuga om det ens är hennes enda uppgift för dagen, tillade han. Det susade i hennes öron och hon var tvungen att blunda för att inte börja gråta. Varje dag dammsög hon. Hela dagarna igenom, men det var bara det att hon inte klarade av att ta sig upp från sängen. När kvällen väl kom var hon så slut av uppgiften att hon somnade och lovade sig själv att ta tag i det nästa dag. Dagen efter var det samma sak, om och om igen. Samma sak. Det eviga dammsugandet, men golven blev aldrig städade. Tårarna trängde sig ut och hon var tvungen att sänka huvudet framåt för att försöka dölja det.

En näsduk sträcktes fram till henne. Jag tror vi stannar här en stund, sa terapeuten. Hon satt fortfarande med huvudet nedböjt och grät tyst. Han fortsatte och berättade om den nya regeln han hade satt upp i deras hem kring matlagning och diskning. Hon hade alltid varit den som lagade maten och han den som skötte diskningen. Den nya regeln innebar att om hon inte lagade mat och han istället blev tvungen att köpa hämtmat och äta hemma så fick hon stå för diskningen, som ett straff för att hon inte lagade mat. Det blev tyst en stund i rummet tills dess att terapeuten bröt den med en fråga. Vad händer om du inte diskar en dag? Han harklade sig och famlade efter orden och det märktes direkt att han inte hade tänkt igenom den delen. Stammande svarade han att han skulle få mer att diska nästa dag. Det låter inte helt rättvist, svarade terapeuten. Svaret fick henne att känna en ny styrka. Någon annan sa det hon hela tiden tänkt, men inte vågat säga.

Terapeuten fortsatte med att likna hennes situation med att försöka bestiga ett berg. Ett berg hon varje dag kämpade för att ta sig uppför. Varje dag är det samtidigt personer som står på andra sidan av berget och lyfter upp det lite i taget från det hållet. Med andra ord så blev berget brantare för varje dag och tillslut skulle det falla över henne. Liknelsen fick henne att brista i gråt för det var verkligen precis så hon kände. För varje gång han belastade henne med ännu en uppgift så blev dagarna svårare att ta sig igenom. Hela hennes kropp värkte, utan att egentligen göra ont och när dagen var över så kändes det som att hon sprungit ett maraton. Ändå hade hon spenderat dagen i sängen, förutom de korta stunder hon klarade av att ta sig till skolan eller spela poker för honom på den andra datorn. De sista gjorde hon endast för fridens skull. Hon orkade inte höra ännu en gång att hon var värdelös eller att hon inte försökte hjälpa honom så att de kunde ha en dräglig ekonomi.

De gick hem från mötet med terapeuten under tystnad. Hon gick fortfarande med huvudet böjt framåt för att förhindra att visa för människor de mötte att hon hade gråtit. I sin ficka höll hon handen runt ett visitkort hon hade fått. På det stod numret till en kurator så att hon kunde få prata med någon enskilt om sin depression. Hon hade blivit lovad att få hjälp om hon inte själv skulle orka att ringa och det stärkte henne att veta att någon kunde göra det för henne. Om hon inte var stark nog. Hela vägen höll hon handen runt kortet som om det vore hennes dyraste ägodel.

Han stannade till för att prata med någon de mött på vägen, men hon brydde sig inte om att stanna tillsammans med honom. Ingen brydde sig om vem hon var ändå. Han gjorde heller ingen ansats till att försöka få henne att vänta. Istället gick hon raka vägen hem och utan att ta av sig skorna fortsatte hon mot sovrummet och lade sig i sängen och somnade. Några korta stunder vaknade hon till. Första gången var när han kom in och tog av henne skorna och lade en filt över henne. Andra gången när han ställde in några mackor till henne som förblev orörda. Tredje gången när hon hörde hans bror skratta åt någonting han sa, de hade besök. Fjärde gången när han åter kom in och försökte få med henne till köket för att äta, men hon skakade bara på huvudet och somnade om. Femte gången lade han sig bredvid henne och smekte med sin hand på hennes rygg. Du behöver äta, sa han. Du har legat här inne i två dygn nu.

Tro inte att du är någon

Tänk rätt, gör rätt.
Stå rakt, fortsätt le.
Vänd om, kom tillbaka.
Säg inget, andas inte.
Sitt ner, stå upp.
Lyssna noga, rör inte.
Kom närmre, försvinn.
Gör om, gör bättre.
Du kommer aldrig någonsin förstå mig.

Du gör fel.
Du är korkad.
Du säger fel.
Du är sjuk.
Du är ful.
Du är i vägen.
Va bara helt perfekt för helvete.

Förbud är inte rätt väg

Vi alla vet hur det fungerar med att sätta förbud mot diverse saker i sin barnuppfostran. Vi har alla varit barn och många har även egna erfarenheter av att sätta gränser genom förbud för barn. Det går allt som oftast inte så bra i och med att det som är förbjudet också blir det som är mest intressant. Att säga till ett barn att den inte får göra något är det samma som att be barnet göra det motsatta. Om man däremot vänder på det och gör det tillåtet tillsammans med att prata om riskerna gör att man kan skapa ett ansvar hos barnet. Självklart ska det fortfarande finnas gränser, men förbud skapar snarare en vilja till att bryta dessa än det motsatta.

Att arbeta förebyggande överallt där barnen vistas skapar en bra miljö. Självklart ska man få spela, men vi behöver hela tiden arbeta med att öppna medvetandet om vad som kan hända om man inte har ett sunt förhållningssätt till sitt spelande. Speciellt i de yngre åldrarna för det är där man sättet grundstenarna till vad som händer i sedan.

Det är heller ingen hemlighet att de flesta som hamnar i ett spelberoende är just unga personer. Om vi redan hemma kan prata om spelande med barnen tillsammans med att skola och eventuell fritidsgård håller det levande även där så har vi kommit oerhört långt, men för detta så krävs såklart kunskap. En kunskap som är så avgörande och viktig för våra barn och ungdomar.

Att stärka arbetet med att förebygga spelproblem är en av Spelkontrolls spelpolitiska frågor. Detta med särskilt fokus på barn, ungdomar och unga vuxna.

Bara en gång till (Del 10)

Tillbaka vid skolbänken satt hon med en helt fantastisk resa i tankarna. Hon hade svårt att koncentrera sig eftersom hans varma leende återkom i hennes huvud gång på gång. De hade varit som nyförälskade i två veckor, pratat om framtiden och vad de hade för planer. Han lovade att dra ner på pokerspelandet, gå tillbaka till att lägga undan ett litet belopp som blev hans kapital, precis som det hade varit innan deras ekonomi blev ett kaos. De var synkade och i samförstånd. Tillsammans skulle de prata om allt med deras terapeut. Hon hade också lovat honom att släppa taget om sin lägenhet i sin stad som hon fortfarande hyrde ut i andrahand. Han behövde det att känna att hon fanns där, hos honom, på riktigt.

Nästan ett år som sambos i hans stad åkte hon hem för att ordna med alla papper. Hennes lägenhet skrev över på hennes kompis som bodde där nu och med det så släppte hon taget om det enda hon kunde vara säker på, att hon kunde ta sig hem utan problem. Alla hennes saker packades ner för att transporteras till dit hon nu bodde, där han var. Hon gav efter för hans kärlek och hans ord. Det skulle bli så bra bara de kunde gå tillbaka till att lita på varandra och hon ville inte vara den som förstörde. Definitivt inte med tanke på att det var hon som hela tiden önskat att det skulle bli bra igen.

Deras liv fortsatte i samma anda. Han fanns där för henne och hon fanns där för honom. Poker spelades, precis som han hade lovat, främst i lokalen tillsammans med de andra grabbarna. Hon började plugga hemma mer och mer eftersom datorn var tillgänglig för henne. De åt mat tillsammans, sov tillsammans och hade bra samtal hos deras terapeut, så bra att de faktiskt funderade på att sluta gå dit. Hela deras liv bara svängde runt och ibland kändes det alldeles för bra för att vara sant. Det gick för lätt på något vis, men hon inbillade sig att resan tillsammans gav dem tid att reflektera över hur de egentligen hade det och hur de kunde ha det.

För bra för att vara sant. Antagligen var det just det. Hon kom hem en dag och hittade honom i barnens rum, monterade ihop ännu en dator. För att de skulle kunna plugga när det var hos dem var det officiella skälet, men egentligen handlade det om något helt annat. Oftare satt de vid middagen och pratade om poker, hur man skulle tänka och hur man spelade på ett smart sätt. Han lade upp händer och olika scenarion som kunde hända vid ett spel. De kunde spela mot varandra bara de två och plötsligt hade hon gått med på att vara en back up när han inte kunde spela turneringar. Han fick det att låta så bra till en början att hon inte kunde komma ihåg när hon tyckte det var en dålig idé mer än att hon tänkte tanken i början att han aldrig skulle få igenom sitt förslag.

Stressen över att lurats in i något hon inte kunde sätta stopp för blev för mycket och när hon försökte blev hans vredesutbrott bortom allt hon hade kunnat förställa sig. När han för första gången tog tag i henne fysiskt, tryckte upp henne mot väggen och satte sin underarm mot hennes hals blev hon för första gången rädd för honom. Gråtandes sa hon att hon skulle lämna honom, sprang in  i sovrummet och slet ut sina kläder ur garderoben. Förtvivlat ringde hon till sin bästa vän, men hon berättade ingenting om vad som precis hade hänt. Tårarna forsade ner för hennes kinder medan hon frågade om hon kunde bo hos honom och med lugn ton sa han att hon alltid var välkommen hem till honom. Han kollade upp tågtider och priser för henne. Det enda hon kunde få fram när han frågade vad som hänt var att hon inte orkade mer sedan räckte hon över telefonen till sambon som fick fortsätta samtalet med hennes vän.

När hon en stund senare gick ut från sovrummet för att säga farväl till honom fann hon honom gråtandes i köket. Han satt där vid köksbordet och såg så otroligt liten ut. Hon omfamnade honom bakifrån medan han snyftade fram att han inte skulle klara sig utan henne. Han var så ledsen över att det blivit som det blivit och att han bara ville att det skulle bli bra för dem. Hon satte sig i hans knä och så satt de ett bra tag. Om och om igen bad han henne att inte lämna honom. När hon inte sade någonting tillbaka till honom reste han sig upp, slet tag i en spritflaska och tabletter. Chocken över vad som höll på att hända framför henne fick hennes ögon att tåras på nytt. Innan han lyckades få upp ytterdörren fick hon stopp på honom med orden "Jag stannar. Jag stannar hos dig.". Tillsammans sjönk de ihop på hallgolvet, gråtandes.

Självkänsla nu

En bok som jag fullkomligt plöjde mig igenom när jag var på min resa i att bygga upp mig själv igen är Självkänsla nu av Mia Törnblom. Den är inte bara bra skriven och sann, utan har en rad övningar som man kan göra. De är helt fantastiska och man lär verkligen känna sig själv och ser sin omgivning med helt andra ögon. Man ser till och med sig själv i spegeln på ett helt annat sätt. Med ett leende på läpparna och antagligen med ett litet mantra man drar för sig själv medan man står där och bara fånler på ett behagligt sätt.

Visst. En bok gör inte biffen, men det hjälper till på vägen och jag kan verkligen varmt rekommendera den. Kostar inte många kronor och är helt klart värd både pengarna, tiden och kärleken man får till sig själv.

Köp den är det enda jag kan säga för den är helt fantastisk.

Sätt gränser

Jag vet att det jag kommer att skriva nu kommer att låta som om det vore världens mest enklaste sak, men jag vet att det verkligen inte är det. Men. För att rädda sig själv så är det ett måste. Det är absolut inte lätt att vara medberoende till någon med ett missbruk. Det är verkligen allt annat än lätt. Jag vet, jag pratat från egen erfarenhet och det är också därför jag kommer att skriva det jag skriver nu.

Personen med beroende eller missbruk kommer aldrig att sluta med sitt beteende förrän den själv har insett att den behöver hjälp. Kanske kommer det snart efter att du som medberoende kommer till insikt, kanske kommer det aldrig. Hur det än blir så måste du vara stark nog att vara egoistisk i situationen som är och sätta gränser. Vad är du beredd att ta? Hur länge är du beredd att kämpa? Du måste själv sätta svaren på de frågorna och hålla dig till dem. Var tydlig, oerhört tydlig med var dina gränser går och vik inte av från dem.

Det låter sjukt enkelt, men det är verkligen inte det. Jag bröt själv från mina gränser ett antal gånger. För många gånger och för varje gång insåg jag att jag bröt ner mig själv lite till. Det tog flera år innan jag insåg att jag var tvungen att stå fast vid mitt eget ord till mig själv för alla löften han gav till mig bröts lika många gånger. Jag var värd mig själv att stå fast vid mitt ord.

Till slut gjorde jag det. Förvisso med lite hjälp från en vän, men ögonblicket jag valde att gå var mitt eget beslut och jag kan säga att jag aldrig ångrat det ögonblicket en enda sekund nu i efterhand. Det var helt rätt och jag har aldrig känt med så fri som jag gjorde den dag jag klev ut genom den där dörren och aldrig kom tillbaka.

Bestäm dig.
Sätt dina egna gränser.
Lämna om det inte finns någon annan utväg.

Bara en gång till (Del 9)

Hon tog upp posten som låg på hallgolvet och gick igenom dem. Två till brev från inkasso, hyran och något brev från ett jävla casino. Antagligen ett medlemskort. Hon gick ut i köket och kastade breven i högen med öppna och obetalda räkningar, satte sig på stolen, begravde ansiktet i händerna och suckade. Den onda cirkeln var ett faktum och hur hon räknade fick hon inte pengarna att räcka till.

Varje dag kollade hon deras konton, räknade, räknade om, kollade fakturorna och räknade ihop pengarna på kontot igen. Minusdifferensen gapade sig större varje gång och hon gjorde vad hon kunde för att beta av högen med obetalda fakturor, inget tycktes dock hjälpa. Än mindre hjälpte han till när hon en gång försökte få honom att förstå att de höll på att gå under. Hans svar blev alltid att han skulle lösa det, men han vägrade att se över fakturorna tillsammans med henne då hon var mycket bättre på det där med räkningar, enligt honom.

När det tillslut damp ner ett brev från kronofogden som han blev först med att hitta blev det dock en annan visa från hans mun. Hon fick en ordentlig lektion i hur oansvarig hon är som inte tar reda på deras ekonomi och istället för att bita ifrån stod hon bara där och tog allt. Kämpade för att hålla tillbaka tårarna medan hans ord högg som knivar i bröstet. När han var klar kastade han brevet i ett hennes ansikte med slutorden att det var hennes jobb att lösa. Själv gick han och satte sig vid datorn. Några minuter hörde hon ljudet av pokerspel.

Veckorna som följde var en våg av en bra period. Hans utbrott mot henne tände en beslutsamhet och en perfektion i hans spelande. Allt för att visa henne att hans poker inte hade någonting att göra med deras dåliga ekonomi. Båda två visste egentligen att det enbart hade med det att göra, men istället för att kommentera det så lät hon honom hållas för att inte förstöra den bra perioden som även gjorde att de lyckades beta av högen på köksbordet. När kontona började visa plus krympte även den hemska klumpen i magen som höll på att förgöra henne. Ensamheten var dock fortfarande ett problem. Det gick bra för honom, men det var även  på bekostnad av mindre tid tillsammans. Deras hem handlade om att han skulle få rum, vilket i praktiken betydde att hon inte fick störa honom eller ta i honom.

En mysig kväll tillsammans innebar att hon satt i soffan och kollade på en film han ville se och han satt framför datorn och spelade poker. Middag tillsammans betydde att hon lagade det han ville ha, serverade maten vid datorn och dukade av när han var klar medan hon satt i köket eller framför TV:n. Gå och lägga sig tillsammans betydde att hon fick göra sig klar för natten i slutet av en turnering och fram till att den andra började lade han sig i sängen bredvid henne och strök sin hand mot hennes rygg tills att ljudet från datorn sa att det var dags för honom att gå upp. Hon blev under denna tid en mästare på att gråta utan att det hördes. Hon ville så gärna sätta stopp, men var rädd för konsekvenserna hon kände till allt för väl.

En kväll när hon kom hem från en lång promenad var det helt tyst i lägenheten och endast ljuset från tända ljus lös upp hennes omgivning. På golvet låg det en lapp som beordrade henne att ta sig till badrummet. Han hade tappat upp ett bad till henne och hon log, tog av sig kläderna och gick i. Det varma vattnet omslöt hennes kropp och hon blundade. Från utsidan kunde hon höra tonerna från hennes favoritartist och hans steg som närmade sig. Han satte sig på knä intill badkaret och gav henne ett glas vin, hennes favoritvin. Hon tittade på honom med en bedjande blick att göra henne sällskap, men han skakade bara på huvudet och sa att han skulle förbereda maten och hon kom på sig själv med att titta förvånat på honom. Hon måste drömma tänkte hon för sig själv.

Kvällen fortsatte med middag tillsammans i köket även här med enbart levande ljus runt omkring dem. När de var klara tog han hennes hand och tog med henne till vardagsrummet där han hade förberett för att kunna ge henne en massage. Hon lade sig ner och lät hans händer arbeta över hennes rygg och axlar. Som hon längtat efter detta bara tanken tillsammans med hans beröring fick henne att gråta tyst. När han var klar kysste han hennes nacke och satte sig åter på knä framför henne, hjälpte henne upp så hon satt mitt emot honom. Han tittade ömsint på henne när han såg tårarna och strök med sin hand på hennes kind. De log mot varandra och han tog fram ett kuvert och lade det i hennes hand. Hon öppnade försiktigt och tog fram det som var där i. Två biljetter till Turkiet i två veckor. Hon tappade andan och kastade sig om hans hals. "Jag älskar dig" utbrast hon gråtandes.

Underminera inte

För en tid sedan kom en artikel med Ulf Lundell där han förkastade dottern, Sannas minnesbilder från barndomen. Sanna som har vuxit upp med en alkoholiserad far har väl inte undgått någon och inte heller att Sanna är starkt medberoende till honom. I sin bok, djävulsdansen, skriver hon om sin uppväxt och om hur hon minns det. Hennes historia, hennes bild. Och den kan inte någon, inte ens hennes far ta ifrån henne.

Han kan absolut se det ur ett helt annat perspektiv, ur den missbrukades perspektiv. Och han kan absolut få lov att säga att hon har fel, helt utifrån hur han själv upplevde det. Det finns alltid två perspektiv, något som vi aldrig någonsin kommer kunna komma ifrån. Däremot betyder det inte att hennes perspektiv är falskt. Det är, för att vara helt ärlig, ett icke korrekt sätt att uttrycka sig.

Det kan mycket väl vara så att Sannas minnesbilder inte är helt i ordning, ihopblandade eller efterkonstruerade. Som medberoendeperson är oftast hela den där tiden precis lika suddigt som för den missbrukande personen. Men det kan också vara så att de faktiskt är helt korrekta utifrån hur hon upplevde det. Det kan inte ens hennes far ta ifrån henne. Faktiskt så är det helt befängt av honom att underminera hennes minnesbilder på det som han gör. Helt och hållet så otroligt respektlöst av mena på att det hon säger sig ha upplevt är rent av falskt.

De två kommer alltid se hela den tiden ur två helt skilda perspektiv, två olika synsätt av helt samma händelse. Men det behöver inte betyda att hennes är felaktig och hans är korrekt och det kan också vara så att det är så. Dock finner jag det märkligt att han, som vid den tiden överförfriskad person, hävdar att hans minnesbild är den korrekta och inte hennes. För det är faktiskt så att det är mycket som talar för att hon har den rätta minnesbilden av de två. Om det är så kommer vi aldrig få veta och vad spelar det egentligen för roll?

Hon kommer alltid ha rätt till sin upplevelse på samma sätt som han kommer att ha rätt till sin. Och det måste han lära sig att acceptera, utan att kasta en skugga över ett barns minnesbild.

Om jag bara var värd dig...

Om jag bäddar din säng och lagar din mat?
Håller din hand och smeker din kind.
Älskar du mig då?

Om jag vårdar mitt yttre och skrattar varje dag?
Säger det du vill höra och följer din njutning.
Ser du mig då?

Om jag lyder din lag och håller mig i bakgrunden?
Gläds din framgång och säger att du är bra.
Förlåter du mig då?

Om jag inte oroar mig för dig eller bryr mig om din hälsa?
Låter dig försvinna i din egen värld där du är kung.
Känner du dig fri då?

Om du kunde se att du förlorar mer än du vinner?
Både dit eget liv och din framtid med mig.
Slutar du då?

Bara en gång till (Del 8)

Hon vet inte hur länge hon fick kämpa för att få honom att förstå att hon inte hade något ihop med den där vännen som ringde till henne eller att hon valde att gå in i ett annat rum för att inte störa filmen. Till slut hade han i alla fall gett med sig om att det inte var någon fara och att han kanske hade överdrivit hela situationen, men han understök ändå att han inte gillade det. Hans ogillande ledde till en alldeles för stor ängslan hos henne som speglade sig i att hon inte vågade svara i sin telefon när han inte var omkring.

Det var så märkligt med honom. Ena stunden kunde de diskutera personer de gick förbi, om de var snygga eller inte och båda var okej med det och i andra stunden så kunde hon inte prata med sina egna vänner utan att han skulle bli misstänksam. Likadant var det med hans humör. Ena stunden var allt bra och det gjorde hur mycket saker som helst tillsammans och han visade sin uppskattning till henne. I andra kunde han vara totalt känslokall och oförstående. Tydligast var det när de åkte till hennes stad för att hälsa på. Innan de åkte iväg kunde har vara helt iskall mot henne och någonstans på vägen lyckades han få värme i sitt hjärta för att behålla det under hela deras besök. Hennes vänner och familj såg alltid de två som ett varmt kärlekspar med massor av känslor för varandra. På vägen tillbaka var det som han förbrukat all värme och hans kyliga hjärta kom tillbaka. Alltid och varenda gång, vilket också gjorde att hon fick svårt att förklara för andra varför hon upplevde honom som kall.

Allt hon upplevde och kände fick hon stänga inombords. Hans humör blandades med hopp och förtvivlan, att spelandet bara blev fler och fler dagar. Nu hade han även börjat gå över till cashgame istället för turneringar, vilket gjorde att han förlorade lika mycket som han satsade. Och så var det den där känslan av ångest efter aborten som hon aldrig verkade kunna skaka av sig. Allt blandades ihop till en enda röra inom henne och hon hade svårt för att styra sina egna känslor. Hon kunde gå mellan att vara glad, förtvivlad och få rena utbrott utan att kunna förklara varför. När hon utan förvarning brast ut i gråt och förblev otröstlig för att han skulle dra iväg och spela poker i lokalen slutade det med att han äntligen stannade hemma och det lyckades prata med varandra om hur hon kände.

Från sitt hjärta berättade hon precis som det var för honom och han satt bredvid henne på golvet i hallen och bara höll om henne. Han lovade att han skulle ge henne mer tid och mindre till pokern och för att de skulle må bättre tillsammans bestämde de sig för att gå till en familjeterapeut. Mestadels för att prata om aborten och den ensamhet hon kände. De kom fram tillsammans att de behövde vara starka ihop för att det skulle kunna vara de två och han var beredd att göra allt för att det skulle bli så. Hans ord fick ett nytt hopp i henne att gnistra till och resten av kvällen tillägnade de för sig själva. Dagens efter ringde de för att få en tid hos en familjeterapeut.

Sex långa veckor fick de vänta innan de fick gå på sitt första besök. Hon var så nervös att hon kräktes innan de skulle iväg och han gjorde allt för att hon skulle må bättre. Han blev allt hon önskade av honom, omtänksam och förstående. Allt det där hon saknat en längre tid. På hemma plan blev han bättre på att hjälpa till och även pokerspelandet avtog, vilket gjorde att de fick mer tid för varandra. Men när sommaren kom åkte han in akut till sjukhuset för att opereras mot diskbråck som han dragits med en längre tid och med det så blev han också sängliggandes hemma och pokerspelandet var igång igen. I sin förtvivlan berättade hon om detta i ett möte med terapeuten och med ens förstod de att det skulle ta lång tid innan de skulle vara tillbaka på banan igen.

Ofta satt han djupt försjunken i pokern och han var svår att få kontakt med. När hon väl lyckades få kontakt med honom var han noga med att tala om att hon störde honom eller att hon gjort att han förlorade en hand eller turnering. Middag åt de nästan aldrig tillsammans, enligt honom hade han för ont för att resa sig så hon serverade maten vid datorn. Själv satt hon vid köksbordet ensam eller tillsammans med barnen. För varje dag hans plats var tom dog en liten bit av henne. Det var inte så här hon ville ha det, men hur skulle hon kunna berätta för någon att den man som älskade henne över allt annat när de var hemma i hennes stad var en helt annan människa där de bodde?

Vård ska vara en självklahet

Att som spelberoende få vård idag är otroligt svårt. Väldigt ofta handlar det om var i landet man bor och vad det finns för resurser där. Det är med andra ord inte lika för alla. Även om du bor där det finns resurser, så finns det ändå inte tillräckligt för att ta hand om alla som behöver hjälpen. Lägg då även till de anhöriga som också behöver vård och stöd. För deras del är hjälpen näst intill obefintlig i dagsläget.

Det största problemet handlar om att socialtjänstlagen inte är tydlig nog gällande vad och vem som bär ansvaret till att personer med en spelproblematik eller medberoendeproblematik får relevant hjälp och vård. Av den anledning bollas frågan fram och tillbaka mellan kommunerna och landstingen och ingen verkar riktigt vilja ta ansvar för frågan. Landstinget menar på att det är kommunen som bär ansvaret och kommunen bollar tillbaka och menar på att det är landstinget. Trots det är det faktiskt landstinget som bär ansvaret.

Med ett förtydligande av socialtjänstlaget skulle det inte råda några tvivel om vem som bär ansvaret för vården för spelberoende och dess anhöriga. Och de som är drabbade skulle både få tidigare och mer relevant hjälp än vad de får idag.

Att tydliggöra socialtjänstlagen är en av Spelkontrolls spelpolitiska frågor. Vi vill att personer med spelproblem och deras anhöriga får relevant stöd, vård och hjälp.

När kärleken fortfarande levde

För de där sommardagarna när vi bara tog en tripp med bilen.
När livet tillsammans fortfarande var bra och vi var lyckliga.
Solen, värmen, vinden i håret och två händer sammanflätade.
Vi var ett, vi var kära och vi förstod varandra.
De dagarna kommer jag alltid att minnas.
Och denna låt för mig tillbaka.
Till då.

Bara en gång till (Del 7)

Hon vankade av och an i lägenheten i väntan på att han skulle bli klar med sin pokerturnering så att hon kunde sätta sig och plugga på datorn, men turneringen verkade aldrig riktigt ta slut. Snart klar, sa han leende och kastade en slängpuss mot henne. Det betydde att han skulle kamma hem lite pengar, vilket var bra. Han höjde sina knytnävar och utbrast ett glädjerop och turneringen var över och hon skulle få tillgång till datorn för att plugga. Den där datorn som främst skulle vara till för hennes studier. Ibland kändes det dock som att hon skulle vinna massor av tid att vara kvar på skolans studiecentrum, men hon valde att inte säga något.

Han kysste henne ömt på pannan och tog på sig ytterkläderna. Hon tittade på honom med en frågande blick och han besvarade den med att det var dags för poker med grabbarna i lokalen. Visst hon skulle plugga och det skulle troligtvis gå både bättre och snabbare utan honom kvar i lägenheten, men det kändes som att han började bli allt för upptagen med poker. Från att spela max två gånger i veckan nere i lokalen till att spela både i lokalen och hemma på datorn varje dag. Förvisso inte några långa stunder och sällan några förluster, men det var bra mycket mer än vad han sagt från början.

Det började också påverka de saker som behövde göras hemma. Alla vardagssysslor gjordes i första hand av henne förutom disken. De hade som deal att om hon lagade maten så skulle han diska och det gjorde han också. Därför ville hon heller inte klaga på honom även om hon skulle uppskatta att han någon gång kunde tänka sig att ta hand om deras räkningar eller tog fram dammsugaren. Å andra sidan var han glad och tog sig tid till att umgås med henne så som att följa med till hennes stad och förbereda för en utekväll med mat och underhållning för bara de två. Bara att ha honom glad gjorde hennes ångest över aborten lättare att hantera.

Visst. Hon ville inte ha barn. Det var hon helt säker på, men det gjorde fortfarande ont i henne att berövat honom den glädje han visade. Än mer ont gjorde det att se honom tillsammans med sina barn som han älskade av hela sitt hjärta. Han var en bra pappa som satte sina barn i det främsta rummet och han gav dem all kärlek och tid de bad om. Att se honom med sin nyfödda brorsdotter gjorde ont i henne för det var där de själva skulle ha varit. Se honom med sina varsamma händer vagga det lilla knytet och se den glädje han visade att vara nära skar som en kniv i hennes bröst. Hon skulle aldrig ge honom det hur mycket han än ville. Och det spelade ingen roll att han redan haft den där tiden.

Men han älskade henne även om hon i det tysta kunde straffa sig själv för det hon gjort. En smärta som höll på att äta upp henne och det hjälpte inte till att hon fortfarande kände sig ensam. Trots skolan så kände hon sig ensam. Hon var en social individ och hon pratade med de hon gick i skolan med, men det var bara i skolan. Att föra över den sociala delen i skolan till det privata var mycket svårare än vad hon hade trott. I den nya staden fanns redan sociala grupperingar och ingen var beredd att släppa in någon ny.

Samtidigt höll hennes vänner i hemstaden på att släppa taget om henne. De som verkligen var hennes vänner fanns såklart kvar, men de hörde inte av varandra så ofta som hon hade önskat. Därför hoppade hennes hjärta till lite extra när hennes telefon ringde och det var en väns namn som dök upp på displayen som hon inte hört av på väldigt länge av olika anledningar. Och eftersom hon inte vill störa filmkvällen med barnen med att hon pratade i telefon gick hon in i sovrummet och stängde dörren.

Hennes vän hade varit borta ett tag på grund av privata problem, vilket gjorde att de hade så mycket att prata om. Vännen visste heller inte om att hon träffat en man i sitt liv och lämnat sin hemstad. Hon berättade lågmält all detaljer i hur han tog i henne och hur mycket hon älskade det och han berättade om sitt nya liv efter ett behandlingshem. De skrattade över sina historier och det gjorde henne så gott att höra sin väns röst igen. Hon kunde inte vänta tills hon skulle få berätta för honom om samtalet.

När hon kom ut från sovrummet var filmen slut för länge sedan och barnen  låg i sina sängar. Han satt i fåtöljen och bläddrade bland kanalerna på TV:n. Hon satte sig i soffan nära honom med ett leende på läpparna, men han tittade inte ens på henne. Frågade bara vem det var hon hade pratat med och hon bubblade fram att det var en vän hon inte hade hört från på länge, en han. Han vände sig mot henne och tittade sammanbitet på henne. Du stänger aldrig in dig igen när du pratar med dina vänner, fräste han innan han reste sig upp och gick därifrån.

Prata om det

Medberoende. En problematik som är så otroligt skam- och skuldbelagt. Inte gör det så mycket bättre att det då är svårt att få hjälp heller. Det gör det bara ännu mer skam- och skuldbelagt och ofrivilligt tystas man om sin situation. Inte för att ingen vill prata om det, utan för att inget vet om vad det handlar om och ingen vet knappt om vad det innebär att vara medberoende. I vården ä det få som har kunskap om medberoendeproblematiken och än mindre vill någon ta ansvar för den vård man egentligen har rätt till. Så som medberoende går man omkring i sin ensamhet, tror att det man är ensam om det man varit med om och ingen som vill hjälpa en.

Det jag upptäckte i min ensamhet var att jag absolut inte var ensam. Den punkten av mitt liv hamnade jag i när jag lärde känna en person som är medberoende till sin far som är alkoholist. Hon pratade om hur det var för henne som medberoende och i samma stund satte hon ord på allt jag upplevde. Hennes berättelse, hennes känslor, hennes tankar, var precis det jag själv kände. Allt det där som gjorde så ont och som jag kapslat in inom mig helt plötsligt tog plats och fick ta plats. Och plötsligt gjorde det inte lika ont längre. Det var en helt sjuk känsla, som om hon levt mitt liv.

Just det här är så otroligt viktigt, att prata om det. Om vi som är medberoende pratar om det vi har varit med om så öppnar det dörrar för de som lever med sin skuld och skam inkapslat. Det är inte något fult att vara medberoende, vi har inte bett om att hamna i den situationen och vi ska definitivt inte gömma oss för omvärlden. Vi ska synas och höras. Om jag pratar om mitt medberoende offentligt så kommer jag också upptäcka fler som lever i samma situation och jag kan också hjälpa någon annan att sätta ord på det den känner, precis på samma sätt som för mig och min vän.

Sedan jag började prata om mitt medberoende har jag lärt känna helt fantastiska människor i precis samma situation som jag och jag har också förundrats över hur många det är som lever eller har levt som medberoende. Det hade jag aldrig fått upptäcka om jag fortsatt levt i min ensamhet med det jag bär på. Jag hade heller inte blivit frisk från mitt medberoende så snabbt om jag inte hade pratat om det. Att göra det har varit en viktig sten för mitt tillfrisknande och det har definitivt varit viktigt för att göra medberoende synligt.

Prata om det är därför den absolut viktigaste saken vi kan göra. Vi hjälper oss själva och andra att bli friska från det. Vi gör det mer synligt i samhället som också sätter press på politiker att se till att våden finns att få. Det minskar skam- och skuldbeläggningen, vilket också bidrar till att vi blir friskare och inte behöver dölja eller leva i det tysta.

Sätt gränserna tillsammans med barnen

För en tid sedan läste jag en artikel om professor Jan Gulliksen som anser att man ska släppa barnen fria framför skärmen. Detta för att man som vuxen inte ska begränsa eller hämma barns utveckling av sociala medier eller internet. Vuxenvärldens oförstående och ovilja till att följa med i framtidens användning av dessa verktyg ska inte färgas på våra barn, menar han. Gulliksen hävdar också att barn inte alls riskerar att bli asociala av för mycket skärmtid, utan att det snarare är tvärtom. Det är ett enkelt sätt att få en ökad vänskapskrets band annat genom olika chattar eller skype. Själv känner jag mig ganska splittrad kring hans resonemang då jag till viss del kan hålla med honom och till viss del kan bli förfasad kring hur han tänker.

Självklart är internet och digitala medier en stor port för utveckling och kunskap. Vuxenvärlden behöver definitivt tänka om för att vi inte ska fastna i gamla mönster om hur kunskap ska läras in. Telefoner, surfplattor och datorer är stora hjälpmedel för många barn och ungdomar som har svårt med inlärning och det öppnar också upp till en extremt stor kunskapsbank som inte böcker kan ge oss på samma sätt. Att strypa den möjligheten genom att ta ifrån barn och ungdomar sina tekniska tillhörigheter samtidigt som skolan inte ska svara upp för den nya tekniken är förödande för utvecklingen. Här är jag absolut med fullt ut i resonemanget.

Det jag inte håller med om och också kan fasa för är tanken att barn ska ha fri skärmtid. Gulliksen menar på att om man släpper skärmtiden fri så kommer barnet själv att sätta sina gränser då barn generellt sätt inte vill sitta framför en skärm hela dagarna. Det finns heller ingenting som pekar på att spelberoende är en ökad risk med ökad skärmtid. Det sistnämnda har han förvisso en poäng i, men jag vill menar på att det finns en risk att släppa skärmtiden fri och låta barnen själv sätta sina gränser. Det finns också risker i att låta barn spela eller vara ute på digitala medier utan att man för en dialog med barnet Det är inte barnets uppgift att sätta gränserna, utan vuxenvärldens. Släpper vi den helt fri så riskerar vi att hamna i en okontrollerad situation där barnen tillåts göra vad de vill utan att ha en aning om konsekvenserna.

Bättre är att vuxenvärlden tillsammans med barnet sätter sina gränser utifrån det behov som finns och i samband med detta ha en dialog om risker och konsekvenser. Självklart ska barn få ha en frihet och själva få utvecklas utan allt för mycket begränsningar, men det behöver också finnas tydliga regler för att det inte ska gå över styr.